Karl Rove, före detta chefsrådgivare och vice stabschef till president George W. Bush anses som den politiska arkitekten bakom Bushs segrar. I dag framträder han i Almedalen.
Karl Rove, före detta chefsrådgivare och vice stabschef till president George W. Bush anses som den politiska arkitekten bakom Bushs segrar. I dag framträder han i Almedalen.

Svenskar, så här kampanjar man

Publicerad
Uppdaterad
Om härmning är den bästa sortens smicker finns det skäl för president Bushs kampanjteam att känna sig smickrade, nu när Barack Obamas egen kampanj erkänner att den vill bygga sin valrörelse enligt samma modell som Bush/Cheney. Dörrknackning och "microtargeting" - fokus på väljare som behöver en extra knuff för att ta sig till vallokalen - fungerar.
Det skriver i dag debattören Porier Martinsson till sammans med Karl Rove, före detta chefsrådgivare och vice stabschef till president George W. Bush - den politiska arkitekten bakom Bushs segrar.
Den kraft som internet erbjuder politiska kampanjer som riktar sig direkt till väljarna hade knappast kommit som någon större överraskning för en viss, tidig amerikansk ledare som själv förlitade sig på sociala nätverk för att vinna val. År 1840 beordrade ordföranden för Whig-partiets kampanj i Sangamon County, Illinois, sina kommittéledamöter att upprätta "en perfekt lista" över väljarna och "se till att de som ännu inte bestämt sig inleds i samtal med någon de litar på".

Den gänglige advokaten och pragmatiske politikern ifråga var Abraham Lincoln. Genom att uppmuntra till en kampanj som förlitade sig på personliga och direkta kontakter med de väljare som ännu inte hade bestämt sig skapade den blivande presidenten ett lyft åt själva den demokratiska processen. På senare år har amerikansk politik visat att storskaliga "dörrknackningskampanjer" som utgår från en metod som rör sig på samma nivå som grannar umgås, leder till ökad väljarmedvetenhet och valdeltagande. Den svenska politiska och mediala elit som samlats i Almedalen i veckan för att högtidlighålla det politiska samtalet och det offentliga medborgerliga umgänget, skulle tjäna på att meditera en stund över Lincolns historia. 

En del journalister reagerar
som om en sådan metod skulle innebära ett försök att undergräva deras roll som etablerade, exklusiva uttolkare av den politiska scenen. Men politiska kandidater som tar sitt budskap direkt till väljarna hotar inte den gode reportern: en upplyst väljarkår köper tidningar, tittar på tv, lyssnar på radio och - vilket är det viktiga - hjälper till att hålla mediekåren på den smala vägen. Under kampanjerna 2000 och 2004 byggdes Bush/Cheneys "Victory Committees" upp av miljoner och åter miljoner entusiastiska frivilliga människor, som arbetade för att registrera väljare, övertyga de obeslutsamma och få folk till valurnorna i vad som ledde till två historiska valsegrar.

Dessa framgångar passerade
inte obemärkt, oavsett vilka politiska färger betraktarna iklädde sig. Om det är sant att härmning är den bästa sortens smicker finns det skäl för president Bushs kampanjteam att känna sig smickrade, när nu Obamas egen kampanj erkänner att den strävar efter att bygga sin valrörelse enligt samma modell som Bush/Cheney, genom att driva sin kandidats frågor med hjälp av dörrknackning och från granne till granne. Valåret 2004 avlades 126 miljoner röster, vilket innebar mer än 64 procent av de röstberättigade och det högsta valdeltagandet i ett presidentval sedan 1968.

Detta förhållande är särskilt iögonfallande med tanke på att många västländer - däribland Sverige - i dag befinner sig i en långvarig trend som innebär ett sjunkande valdeltagande. Med hjälp av "microtargeting" - sofistikerade datamodeller som använder sig av demografiska och andra aspekter av hur hushållen är uppbyggda - kan det republikanska partiet rikta sitt budskap med en pils precision. Metoden hjälper valarbetarna att rikta in sitt arbete på dem man faktiskt kan övertyga och de väljare som behöver en extra knuff för att ta sig till vallokalen. Också detta instrument betyder att den demokratiska processen utvidgas genom att frivilliga erbjuds de effektivast möjliga verktygen för att deras energi ska kunna användas rätt i arbetet för att driva den övertygelse de uppbär.

I dag kämpar för övrigt de amerikanska demokraterna hårt för att lära sig samma tekniker. På 1990-talet interagerade politiker med varandra och media, vilket innebar att man på ett effektivt, och onekligen tragiskt ironiskt sätt, distanserade sig från just det folk för vilka politiker, parlament och presidenter finns till, och detta på ett sätt som lämnade väljarna märkligt oberörda av själva valprocessen. Men nu, på 2000-talet, ser vi hur en välinformerad väljarkår växer fram tack vare gammeldags sociala nätverk - människor träffas på det virtuella torget och i sina grannskap, där de diskuterar de aktuella frågorna och beslutar vilka de ska utse till sina ledare.

Utvecklingen har vänts under de två senaste, amerikanska presidentkampanjerna, tack vare en medveten strategi att föra över makten till partiets gräsrötter och hjälpa dem kommunicera sinsemellan. Men det är viktigt att denna strävan inte upphör här. Nu, när det nya milleniumets teknologi ligger färdig att använda, är det dags för demokratiska länder världen över att slå in på samma väg.




Karl Rove
tidigare vice stabschef och förste rådgivare åt President George W Bush

Roland Poirier Martinsson

chef för Timbro Medieinstitut

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida