Alexander Bard är inte den förste som blandar äpplen och päron när han på expressen.se konstaterar att ”Påveförsvararna borde veta hut”.
Här tycker han till, i det liberala nätverkat Liberatis namn, om allt från påvens yttranden om sex, hiv och kondomer, om förintelseförnekelse och bannlysning till den dopöverenskommelse som undertecknades mellan Stockholms katolska stift och Svenska Missionskyrkan i januari 2007.
Mycket av detta har jag ingen anledning att bemöta, trots att jag tycker att analysen är grund och slutsatserna märkliga.
Men ett par saker slår mig. För det första:
Bard och co har rätt! Kyrkorna i Sverige gör alltför lite väsen av sig. Visst skulle vi kunna vara vassare i vårt offentliga tyckande! Det arbetar vi på. Vi tror att kyrkans röst är viktig, inte bara för kyrkan själv.
För det andra:
Bard och co har fel! Jämförelsen mellan två kyrkors dopöverenskommelse och en manifestation för demokrati och tolerans, arrangerad av ett riksdagsparti tillsamman s med Nationaldemokraterna i Södertälje – den är usel.
Det vi söker som kyrkor kommer av en ärlig längtan att förstå och närma oss varandra. Det har vi lyckats göra när det gäller dopet. Vi har hittat en minsta gemensamma nämnare – den har vi kommit överens om. Detta har inget att göra med varken sex, hiv, förintelse eller bannlysning.
Nog håller du, Alexander Bard, och dina medskribenter från Liberati, med om att en ärlig längtan att förstå varandra i alla avseenden övertrumfar både demokratin och toleransen hos Nationaldemokraterna?

Göran Zettergren är Missionsföreståndare på Svenska Missionskyrkan.