I Sverige finns 1 240 000 ungdomar i åldern 16 till 24 år. De allra flesta av dessa ungdomar är, drivna, kreativa, engagerade och fulla av framtidstro och tillförsikt.
Arbetet blir för de allra flesta den symbol för delaktighet och tillhörighet som går utöver familjens snävare krets. Det är genom arbetet vi blir en del av samhället. Det är därför det är så oerhört viktigt att vi underlättar inträdet för unga personer på arbetsmarknaden. Vi kommer helt enkelt att behöva varenda människa på svensk arbetsmarknad framöver. Alla arbetslösa ungdomar i Sverige behöver få känna att det finns hopp och få höra att de är behövda.
Trots att vi gått igenom - den värsta krisen på 80 år - kan vi se att arbetskraftsdeltagandet ökat jämfört med för fyra år sedan. Arbetslösheten har samtidigt ökat med knappt tre procentenheter, men det beror mest på de rekordstora ungdomskullarna som lämnat skolan de senaste åren.
Den grupp jag är mest orolig för är de cirka 70 000 helt sysslolösa ungdomar som varken jobbar, pluggar eller finns hos arbetsförmedlingen. Denna siffra har varit mer eller mindre konstant under de senaste decennierna. Misslyckas vi att få in dessa ungdomar i samhällsgemenskapen riskerar vi att få ett permanent utanförskap. Det har vi helt enkelt inte har råd med.
Det 13-punktsprogram för ungdomar som oppositionen presenterade häromdagen är i sina bästa stycken ett plagiat av politik som redan är genomförd. Oppositionen föreslår till exempel slopade arbetsgivaravgifter för unga arbetslösa - något som regeringen redan genomförde januari 2007 genom nystartsjobben. I dag har32 000 personer som tidigare haft en svag förankring på arbetsmarknaden fått en ny start genom ett nystartsjobb. De föreslår utbildningsinsatser för dem som saknar avgångsbetyg, något som vi genomförde vid årsskiftet genom en folkhögskolesatsning
I dess sämre stunder försvårar och försenar 13-punktsprogrammet ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Oppositionen vill placera ungdomar i olika programåtgärder, som redan när socialdemokraterna förra gången införde dem visade sig fördröja ungdomars inträde på arbetsmarknaden och försvåra möjligheterna att hitta jobb.
I dess värsta stunder är oppositionens politik rent jobbfientlig. De går till val på att fördubbla arbetsgivaravgiften för unga, det vill säga göra det dubbelt så dyrt att anställa dem. Det är obegripligt. Vi lägger skatt på tobak och alkohol för att folk ska dricka och röka mindre och vad händer då när man inför en särskild ungdomsskatt?
Vi vill i stället göra fem tydliga prioriteringar för att minska ungdomsarbetslösheten:
För det första måste det fortsatt vara billigt att anställa ungdomar. Vi kommer att behålla den halverade arbetsgivaravgiften för unga och vi kommer att behålla nystartsjobben.
För det andra vill vi införa mer praktik i utbildningarna och någon form av lärlingsutbildning, för att på så sätt få en smidigare övergång från skola till arbete.
För det tredje vill vi fortsätta förbättra aktiviteterna hos arbetsförmedlingen och i skolan så att rätt person hittar rätt jobb.
För det fjärde vill vi behålla och vässa sökaktiviteterna för unga hos arbetsförmedlingen. Bara i år kommer det äga rum 1,2 miljoner jobbyten i Sverige. En stor del av dessa jobb bör kunna gå till ungdomar.
För det femte måste vi sätta större fokus på de helt sysslolösa ungdomarna för att kunna erbjuda dem en bättre framtid.
Inom några år, med en bättre konjunktur och ett väntande generationsskifte, kommer det att vara tydligt att varenda människa kommer att behövas på svensk arbetsmarknad. För ungdomarnas skull måste valet i höst visa att Sverige väljer arbetslinjen framför bidrags- och siestalinjen.
Sven-Otto Littorin
Sven Otto Littorin, M,
är arbetsmarknadsminister.