Ann Heberlein. Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TTAnn Heberlein. Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT
Ann Heberlein.  Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT
Paolo Macchiarini. Foto: LORENZO GALASSIPaolo Macchiarini. Foto: LORENZO GALASSI
Paolo Macchiarini. Foto: LORENZO GALASSI
Sven-Åke Christianson. Foto: ROGER VIKSTRÖMSven-Åke Christianson. Foto: ROGER VIKSTRÖM
Sven-Åke Christianson.  Foto: ROGER VIKSTRÖM

Sven-Åke Christianson är psykologins svar på Paolo Macchiarini

Publicerad

Nästa gång en professor presenterar forskning som verkar för bra för att vara sann kanske det är precis så det förhåller sig, skriver Ann Heberlein. 

Ett diaboliskt samarbete mellan en hårt pressad polis med hjälteambitioner, en karriärsugen professor i psykologi med alldeles för stort ego och en sensationslysten journalistkår som villigt och okritiskt svalde en osannolik historia fick katastrofala följder för två små pojkar i Arvika hösten 1998. Trots att de enligt flera vittnen befann sig på en helt annan plats vid tiden för mordet, trots att det inte fanns någon teknisk bevisning, trots att ingen av de båda pojkarna någonsin erkände mordet och trots att deras berättelse inte stämde överens med rättsläkarens bedömning av hur mordet gick till, betraktades de som skyldiga till mordet på den fyraårige Kevin. Resultatet av Dan Josefssons granskning av polisutredningen som ledde fram till slutsatsen att bröderna Christian och Robin kvävt sin kompis med en pinne är djupt upprörande. 

Hur är det möjligt? Flera faktorer samverkade, polisens desperation, samhällets krav på ett gripande och medias förväntan på svar – men utan Sven-Åke Christiansons medverkan i utredningen hade inte brödernas fragmentariska och frampressade berättelse tolkats som ett erkännande. ”Han hade ett annat sätt att tolka barnens språk”, som förhörsledaren Ingrid uttryckte det i den tredje och sista delen av ”Fallet Kevin”. Om ett barn sade ”kniv” kunde det betyda ”pinne”, förklarade Inger. Med hjälp av kontroversiella metoder, som vallning på brottsplatsen, dockor i samma storlek som den mördade Kevin och ledande frågor skulle barnen förmås att minnas det mord som förhörsledarna redan bestämt att de var skyldiga till. Under Sven-Åke Christiansons vägledning pressades två små pojkar till det yttersta för att erkänna något som de, av allt att döma, inte gjort.

 

LÄS MER: Berättelserna kring bevisläget är starkt vinklat av SVT 

 

Christianson var vid tiden för Kevinutredningen en stjärna på den svenska himlen. Han framträdde ofta som expert i rättegångar, kommenterade i radio och tv och sysslade (i alla fall enligt sig själv) med banbrytande forskning angående minnets funktion, framförallt bortträngda minnen som han menade kunde lockas fram. Christianson betraktades, kort sagt, som ett geni, som en person med en alldeles speciell begåvning och nästan magiska förmågor. Fallet Kevin är, som bekant, inte det enda kriminalfall där Christianson spelat en avgörande roll. Han har medverkat i flera polisutredningar – till exempel Rödebyfallet, utredningen om Alexandramannen, barnamorden i Arboga, och, naturligtvis, Quick. Tomas Quick, Sveriges ende seriemördare, har varit av avgörande betydelse för Christiansons karriär. Utifrån sin erfarenhet av att få Quick att ”minnas” skrev Christianson en mycket uppmärksammad bok, ”I huvudet på en seriemördare”, som användes som kurslitteratur på universitetet och vid polisutbildningar – tills det uppdagades att Quicks minnen var falska och att han alls icke var någon seriemördare.

Sven-Åke Christianson är psykologins svar på Paolo Macchiarini, den hyllade stjärnkirurgen som gav svårt sjuka patienter luftstrupar av plast vid transplantationer på Karolinska Institutet. När patienterna, en efter en, dog började den upphöjde kirurgen ifrågasättas och en skandal rullades upp. Varken Christianson eller Macchiarini hade varit möjliga utan det barnsliga behov av genier som vår kultur odlar. Det, i kombination med en feg akademi som hellre håller kollegor om ryggen än kritiskt granskar tveksamma forskningsresultat, är en perfekt grogrund för charlataner och skojare. Nästa gång en professor presenterar forskning som verkar för bra för att vara sann kanske det är precis så det förhåller sig. 

 

Ann Heberlein

Teologie doktor i etik

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag