Foto: Sven Lindwall
 Foto: Sven Lindwall

Svaga chefer ligger bakom polismissen

Publicerad
Uppdaterad
Obevakade helikoptrar i tält visar att polisen tror sig leva i Sörgården. Regeringen måste gå till botten med problemen, skriver Eric Rönnegård.
Det kanske största rånet i svensk historia genomfördes på onsdagsmorgonen. Samtidigt stod Stockholmspolisens helikoptrar overksamma - ett misstänkt föremål räckte för att hålla dem på marken. Än så länge är det givetvis för tidigt att utvärdera polisens totala insats i samband med rånet. Men den bristfälliga bevakningen av helikoptrarna är ett uppenbart misstag som i värsta fall kan leda till att rånarna kommer undan.
Tyvärr är jag inte förvånad. Att frågan om helikoptrarnas skydd har dragits i långbänk är ett tecken på den byråkratiska kultur som råder inom svensk polis. Men det visar också på oroväckande naivitet.
Flera grova brott, som värderånen i Akalla och Hallunda, har tydligt visat att den organiserade brottsligheten är ett allvarligt hot även i vårt land. Samtidigt har attacken mot polishelikoptrarna i Göteborg visat hur sårbar ordningsmakten är mot sabotage. Trots det står Stockholmspolisens helikoptrar år 2009 obevakade i ett tält ute i skärgården. Det ligger tyvärr helt i linje med vad tidigare forskning visar, att svensk polisledning har en mental oförmåga att ta till sig information som spräcker Sörgårdsidyllen. Därmed underlåter man också att bygga upp beredskap för de värsta händelserna.

En svag punkt är de högsta polischeferna. Av tradition är de administratörer, inte operativa chefer. Men sådana meriter säger ingenting om den blivande chefens förmåga att leda en krisartad händelse. Därför blir det vid större händelser ofta antingen kaos i polisledningen eller så håller cheferna sig undan. Polischeferna är helt enkelt inte rekryterade, utbildade och tränade för att leda vid större kriser. Där skiljer vi oss från andra jämförbara länder, som rekryterar operativt lämpliga chefer, ger dem utbildning och möjlighet att öva. I länder som Storbritannien och Danmark finns det polischefer med tydligt ansvar och mandat. Jag är alldeles övertygad om att de hade sett till att deras helikoptrar haft erforderligt skydd.
De högsta polischefernas oförmåga att leda polisinsatser vid större händelser har visat sig flera tillfällen.
Vid mordet på Anna Lindh 2003 utlöstes inte beredskapsplanen för grövre våldsbrott och personalförstärkningar kallades inte in. Överfallet klassades som grov misshandel. Som en konsekvens lämnade de ansvariga polischeferna en efter en polishuset.
Vid polismorden i Malexander 1999 rådde kaos i ledningsorganisationen. Exempelvis varnades endast poliserna i ett av tre polisområden om att rånarna skjutit skarpt. Några timmar senare var två poliser döda.
Vid dubbelmordet i Linköping 2004 utlöstes inte beredskapsplanen för särskild händelse, vilket gjorde att inte alla resurser togs i anspråk under den första viktiga tiden. Morden är ännu inte uppklarade.

Både bland polischefer på mellannivå och ute i polisleden finns en stark medvetenhet om problemet. Detta har också påpekats i flera utredningar. Men en snäv krets av inflytelserika toppchefer saknar förståelse och insikt. Det är kanske inte så konstigt, då det är de själva som pekas ut som problemet.
Desto svårare att förstå det ointresse som såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar har visat inför polisens strukturproblem. Kanske beror det på att polisverksamheten är svår att förstå för den som inte arbetar i organisationen. Kanske beror det på att politiker inte ansett sig ha tillräckligt på fötterna för att köra över starka rikspolischefer.
Det spektakulära rånet i Västberga för dock det goda med sig att det kan sätta press på politikerna att handla. Låt oss hoppas att regeringen denna gång inte nöjer sig med tomma symbolhandlingar. Men om man väljer att fortsätta blunda för strukturproblemen får vi tyvärr räkna med att polisen upprepar sina misstag.Eric Rönnegård

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag