De så kallade "Stureplansprofilerna" friades i tingsrätten från våldtäktsanklagelserna.
Den friande domen har väckt starka reaktioner i medierna.
Men i dag ger CECILIA BECKROTH, som var nämndeman i målet, kritikerna svar på tal. Hon skriver:
"Om det är något som håller mig sömnlös om nätterna är det inte den friande domen, utan att vi har journalister som bedriver kampanjer och är så säkra på att de har rätt att de inte anser sig behöva sätta sig in i fallen de skriver om."
Nämndemännens Riksförbunds nye ordförande Lars Lassinantti säger i senaste numret av Nämndemannen: ”Landets insändarsidor och debattsidor måste tas mer i anspråk av Sveriges lekmannadomare. Det ska inte vara förbjudet för nämndemän att delta mer i det offentliga samtalet.”
Jag kan inte annat än instämma. När jag läser tidningarna, lyssnar på radio och tittar på tv, ser jag aldrig någon nämndeman som uttalar sig. Vi besitter en stor kunskap men ingen efterfrågar den.
Någon som tror sig veta mer än vi om det så kallade Stureplansmålet är Aftonbladets Monica Gunne. Jag blir lite fundersam när jag läser hennes krönika ”Hur mycket våld ska en kvinna tåla?” (7/8).
Jag var nämndeman i det målet. Men när jag läser Gunne kan jag inte låt bli att undra om det är samma mål vi tagit ställning till.
Några exempel:
Gunne tar i sin krönika upp den så omskrivna ”fjärrkontrollen”. I den offentliga domen står det: ”... vid en undersökning av fjärrkontrollen kunde några avföringsliknande besudlingar inte iakttas och ej heller några blodlika besudlingar.” Vidare står det i domen: ”...en förklaring till skadorna i analöppningen kan vara att analsex förekommit utan användning av glidmedel.”
Men av krönikan att döma känner Gunne till saker som undgått rättsväsendet, kanske borde hon kontakta polisen. Hon skriver bland annat att profilerna nypt in ordet SEX på målsägande.
Det är en vetskap som inte ens målsäganden tycks sitta inne med. I domen står det: ”Av företedda fotografier framgår vidare att någon på något sätt åstadkommit rodnader och blånader i form av bokstäverna SEX på målsägandens högra skinka. Hur denna skada uppkommit är okänt, liksom den närmare tidpunkten då den uppkom. Målsäganden har inte kunnat erinra sig något om skadans uppkomst.”
Min fråga är: Hur kunde Monica Gunne göra det?
Var Monica Gunne på plats den där natten?
Finns det ett vittne här som inte givit sig till känna förrän nu?
Har Monica Gunne överhuvudtaget läst den offentliga domen? Och har Monica Gunne hört talas om ”att det ska vara ställt utom allt rimligt tvivel”?
En annan viktig fråga är hur mycket skit en nämndeman ska behöva ta. Monica Gunne påstår att Stockholms tingsrätt hade två vågskålar. En för målsägande och en större för de tilltalade.
Jaså, det kom som en nyhet för mig som satt nämndeman.
Om det är något som håller mig sömnlös om nätterna är det inte den friande domen, utan att vi har journalister som bedriver kampanjer och är så säkra på att de har rätt att de inte anser sig behöva sätta sig in i fallen de skriver om.
Jag har personligen fått betala ett högt pris för den friande domen. Den uppfyllde uppenbarligen inte somliga journalisters förväntningar.
Men vad vill ni att vi som dömer ska göra? Frångå lag-
boken?
I tidningen Stockholms city skriver chefredaktören Mikael Nestius under rubriken ”Våldtäkten är en skam – ta tag i rättsväsendet”: ”Det har hänt igen. Och det är en skam att det hände. Det hade inte behövt ske om rättsväsendet hade fungerat.”
Vad jag förstår kräver Mikael Nestius omvänd bevisbörda; en tilltalad är skyldig tills han bevisat motsatsen.
Det är en skrämmande syn på rättsväsendet som hör hemma på medeltiden. Mikael Nestius ger uttryck för en populism som inte hör hemma i ett upplyst samhälle. Publicister som Mikael Nestius bidrar till att förtroendet för rättsväsendet och ytterst demokratin urholkas på helt felaktiga grunder.
Jag har mejlat Mikael Nestius och bett honom att förklara sig, men jag har inte fått något svar. Nestius, jag tycker att du är skyldig alla oss som faktiskt sätter vår tilltro till rättsväsendet en förklaring.
Ett antal journalister och debattörer har gjort gällande att det var belastande för målsägande att hon haft ett aktivt sexliv med flera partners. Ingen har dock bemödat sig om att berätta var de funnit grund för påståendet.
Har dessa journalister läst alla utkomna domar och sett att en prostituerad fått en man dömd för våldtäkt i Sverige av en enig rätt? Knappast. Man väljer vad man vill se och höra och skriver det som upprör och sållar ut det som kan lugna människor.
För min del är målet avklarat, nu ska Svea hovrätt ta sig an uppgiften. Men oavsett utslaget handlar det här om tre människor som alla farit illa av vad som hänt.
CECILIA BECKROTH
Cecilia Beckroth , fp, är studerande. Hon har tidigare varit med och startat Piratpartiet och undervisat i psykologi och religion på komvux.