England i augusti är vanligtvis varmt, och lugnt. Så många journalister har semester samtidigt att det känns som om tiden stillnar. Vi är också bortresta, i Skottland, med goda vänner från London. Där, i vildmarken, hör vi från barn och styvbarn att London brinner. Det finns en gammal oanvänd tv på vinden - vi går upp, och får igång den. Nyheterna visar samma bilder om och om igen. Nästa dag händer mer - barnen ringer från Notting Hill innan vi läser samma historia i tidningen: ett gäng attackerade en restaurang, The Ledbury, med slagträn, och tvingade gästerna att ge dem pengar och juveler. Anställda i köket slogs tillbaka; med grytor och knivar och andra medel. Gänget försvann, och kom sedan tillbaka - gästerna gömdes i vinkällaren. På dessa gator vi alla känner så väl har fönster krossats på Joseph, Ralph Lauren, Smythsons - fönstren höll där - och Ottolenghi. Klubben The Electric låste in sina gäster efter att dörrvakten fick en flaska krossad i ansiktet.
Sonen till en av våra vänner använder ett gym i norra London - ett seriöst ställe med många nigeri ans ka boxare. För dessa starka män är ungdomarna på gatorna ett skämt - barn utan disciplin. För ägare av små affärer som har fått allt förstört är det inte roligt. De satt inlåsta i sina affärer, en del med knivar. Polisen kom inte, anarkin tog över gatorna.
Upploppsmakarna kommunicerar via Blackberrys fria meddelanden. Alla barn vill ha Blackberrys, våra också, så att de kan skriva gratis till varandra. Ungdomarna på gatan skriver om var de ska träffas, vad de ska göra, med en slangig triumf över staten och polisen. Den nya teknologin har givit medborgarna en ny makt, från den arabiska våren och demonstrationerna i Grekland, till USA, med Obamas valkampanj, och Tea Party-kandidaterna i det republikanska partiet. I arabländerna ville folket ha demokrati och mänskliga rättigheter, men vad vill de i Grekland? Vad vill de i England? Koalitionens opinionsundersökningar på nätet som skulle visa att politikerna lyssnade, är nära kollaps efter att för många människor loggade på. Deras största intresse? Återinförandet av dödsstraff.
Vad vill de unga som slår sönder fönster och stjäl varor? En pojke som klarade sig ur slummen genom Kids Company, en organisation som hjälper barn, skrev i The Times att han, trots att han stannade hemma, kände viljan att vara med, för att hämnas mot polisen, hämnas mot mentalsjukhuset där hans mamma, som senare begick självmord, behandlats, hämnas mot socialen. Den brittiska staten kan vara tung, våldsam och kafkaesk, och brutala gäng patrullerar vissa områden. Men dessa våldsamma ungdomar, gängmedlemmar, brukade stanna i sina egna områden. Om det är samma sorts ungdomar, och det vet man ännu inte, så är de nu på gränsen till det rika London - inte ännu i Knightsbridge eller Mayfair, men i Notting Hill, mer än något annat område gränslandet mellan rika och fattiga i London.
Polisen skriker med hesa skrämmande röster på nyheterna. En pojke ligger på gatan med blödande ansikte. Några ungdomar hjälper honom, och stjäl samtidigt något från hans ryggsäck. Channel 4-nyheterna avslutar med några klipp av "hur andra ser oss". Iran och Syrien visar skrämmande bilder på brinnande hus, och talar om "polis brutalitet". De uppmanar regeringen att förhandla med mänskliga rättighets organisationer. Vi skrattar, trots allt som har hänt och händer ännu. Anarchy in the UK - vad händer nu?
SIGRID RAUSING, bokförläggare och filantrop bosatt i London
