Det svenska beståndet av hummer är i fara. Anledningen är att allt fler exemplar av amerikansk hummer dyker upp i våra vatten, från Öresund och upp efter Västkusten. Dessa har importerats levande till Sverige direkt från USA eller via något EU-land. Men väl i Sverige har de sumpats av någon och sedan rymt och kommit ut bland de svenska humrarna. Den amerikanska hummern är större till växten, breder ut sig mycket snabbare och tar dessutom med sig en rad bakterier och parasiter som inte finns här och som kan innebära hög dödlighet för våra egna humrar.

Det finns visserligen redan ett förbud i Sverige om att sumpa amerikansk hummer. Men vid Västkusten och efter Norges kust har man ändå hittat flera exemplar av dessa under de senaste åren. Eftersom det kan vara svårt att skilja de två arterna åt är mörkertalet sannolikt stort.

Regeringen förbereder därför ett förslag som går ut på att oreglerad införsel av levande amerikansk hummer till Sverige ska stoppas och att ingen försäljning ska få ske. Vi gör det för att stärka och beskydda vårt hummerbestånd och ekosystemen i våra vatten. För att de seriösa importörer som har ett slutet system för kokning av hummer ska kunna fortsätta sin verksamhet är målet att införa få någon form av undantag eller certifiering. Förbudet ska heller inte hindra att fryst eller beredd hummer även i fortsättningen kan importeras från Nordamerika.

Amerikansk hummer har identifierats av naturvårdsverket och havs- och vattenmyndigheten som en så kallad invasiv främmande art i Sverige. Enligt EU:s direktiv har Sverige möjlighet att införa stopp för införsel av sådana arter, och vi har gjort det förr. Som exempel kan nämnas att ett förbud för införsel av levande sötvattenkräftor infördes 2003 i artskyddsförordningen. Detta för att värna vår svenska flodkräfta som drabbats hårt av en annan invasiv art, signalkräftan, som förde med sig kräftpesten till Sverige.

Många har i sommar drabbats av stora skador i sina trädgårdar eller i jordbruket på grund av spanska sniglar, de så kallade mördarsniglarna, en annan invasiv art som snabbt spridit sig i Sverige. Mårdhundarna är ett annat känt exempel. Invasiva arter kan föra med sig sjukdomar, slå ut inhemska arter eller skada jord- och skogsbruk. Studier visar att det finns ekonomiska fördelar med att arbeta förebyggande när det gäller invasiva främmande arter.

Att jobba med förebyggande åtgärder för en art som inom en snar framtid befaras kunna komma in i landet kostar enligt naturvårdsverket mellan 1–2 miljoner kronor per art och år. Att vänta till arten redan etablerat sig kan kosta mycket mer, ca 15–70 miljoner kronor per art och år. Kostnaderna i Sverige för kontroll och skador av tolv olika invasiva främmande arter har uppskattats till ca 1-4,5 miljarder kronor per år. Hittills har omkring 2 000 främmande arter och populationer rapporterats i Sverige. Av dem anses cirka åtta procent vara skadliga.

För att förebygga och komma till bukt med de stora problem som amerikanska humrar, signalkräftor och mördarsniglar tillsammans med andra invasiva arter medför har regeringen under våren inrättat ett nytt etappmål inom det svenska miljömålssystemet. Senast år 2015 ska socioekonomiska effekter av invasiva arter och konsekvenser för den biologiska mångfalden bedömas och prioriterade insatser ska ha inletts. Förslaget om humrarna är en av många åtgärder som bidrar till att uppnå miljökvalitetsmålet om biologisk mångfald.

Efter beredning i regeringen av förslaget att oreglerad införsel av levande amerikansk hummer till Sverige ska stoppas och att ingen försäljning ska få ske måste lagförslaget remissbehandlas och anmälas till EU-kommissionen och WTO. Det är därför svårt att ange en tidpunkt för när ett importförbud för levande amerikansk hummer kan vara på plats. Men jag hoppas det kan börja gälla inför nästa sommar och att Norge och EU-länder i Sveriges närhet följer vårt exempel för att värna hummern.

LENA EK (C)

Miljöminister