Den 30 augusti var det Tryckfrihetens dag. I samband med detta uppmärksammades Tidningsutgivarnas kampanj för det fria ordet stort i 168 dagstidningar.
Samma dag
skrev krönikören Sakine Madon under rubriken "Pippi kränker kanske Atatürk" i Stockholm City. Texten kritiserade i en raljerande ton att den turkiska tullen beslagtagit Pippi Långstrump-böcker. I detta sammanhang nämnde hon folkmordet på armenier och hånade även den turkiske landsfadern och diktatorn Atatürk. Texten innehöll ingenting som ens är i närheten av ett lagbrott, men framkallade ändå många arga reaktioner hos turkiska organisationer och hos svenskturkar i Sverige.
Efter påtryckningar från bland annat Turkiska Riksförbundet, med hot om anmälningar mot tidningen och Sakine Madon, bad chefredaktören Mikael Nestius två dagar senare om ursäkt för krönikan (1/9-06). Krönikan togs samma dag bort från tidningens hemsida.
Först hyllas tryckfriheten. Sedan dras en krönika in. Kappvändare är ordet som dyker upp i våra sinnen.
Genom att ge vika för en skränig opinion har Mikael Nestius inte bara behandlat en av tidningens medarbetare illa. Han har dessutom spelat tryck- och yttrandefrihetens fiender rakt i händerna. Vilken blir signalen till journalister och andra medarbetare när de som retar upp tillräckligt många "kränkta" människor blir bestraffade och inte uppbackade? Och hans budskap till grupper som vill bli av med obehagliga texter är tydligt: Blir trycket tillräckligt stort ger tidningarna efter.
I Journalisten
(5/9) efterlyser Mikael Nestius någon politiker som vågar försvara tryckfriheten. Själv behöver han naturligtvis inte försvara varje bokstav i Sakine Madons krönika. Men på vilket sätt försvarar han tryckfriheten när han i efterhand drar in Sakine Madons krönika? På vilket sätt försvarar han tryckfriheten genom att offentligt be om ursäkt, i stället för att ge sin skribent uppbackning?
Stockholm Citys läsare gavs intrycket att ursäkten för krönikan även kom från Sakine Madon. Men av hennes blogg framgår att hon inte var med på detta. Efter att flera bloggare - däribland vi - uppmärksammat historien raderade plötsligt Sakine Madon alla inlägg med kritik från Stockholm City. I stället meddelar hon: "Jag får inte skriva vad jag vill här. Såvida jag inte ska skriva på annat håll."
I stället för tryckfrihet får vi tystnad. Är det så Mikael Nestius vill värna det fria ordet?
Richard Slätt
är fd chefredaktör på Expo, bloggar på rattochslatt.blogspot.com.
Håkan Jacobson
är ledarskribent Upsala Nya Tidning och bloggar på www.haja.nu.
Johan Norberg är författare och bloggar på www.johannorberg.net.