Jan Kallbergs artikel om FRA och terrorism (Expressen 4/8) är oseriös. Regeringen hävdar vare sig att FRA:s verksamhet enbart handlar om terrosim, eller att FRA är det enda medlet att värna Sverige mot terrorism. Men Kallbergs artikel är symptomatisk för hur debatten om spaningslagen stundom ser ut. Det verkar vara okej att göra rent häpnadsväckande påståenden bara de tillskrivs FRA.
Det är rätt och riktigt att argumenten hos de som förespråkar den nya signalspaningslagen granskas. Det är lika rätt och riktigt att argumenten från de som motsätter sig lagen granskas på samma sätt.
FRA är en del av svensk underrättelseverksamhet och sysslar med signalspaning. I dag i etern, i morgon också i kabel. Detta kompletteras med övrig underrättelseverksamhet för att ge en så god bild som möjligt av hotbilden mot landet.
Dagens hotbild är bredare än den gamla. Det rör sig bland annat om risk för militära incidenter, terrorism, IT-attacker, spridning av massförstörelsevapen och hot mot svenskar i internationella insatser.
Två exempel från Kallbergs artikel:
"Regeringen har bestämt sig för att elektronisk övervakning är det enda som fungerar." Fel. FRA-lagen handlar inte om elektronisk övervakning. Lagens syfte är att Sverige ska kunna skapa sig en självständig bedömning om hot mot vår säkerhet samt ge underlag för utrikes- säkerhets- och försvarspolitiken.
"FRA har förhindrat ett politiskt mord de senaste tjugo åren." Den senaste tiden har FRA kunnat kommentera några exempel på resultat av sin verksamhet, för att förklara för svenska folket vad verksamheten handlar om. Ingen - utom då Kallberg - har hävdat att det som berättats är de enda exemplen på nytta. Tvärtom, det finns fler.
Däremot vore det till direkt skada för Sveriges säkerhet om allt FRA gjort och gör redovisades öppet. Ju mer detaljerat vi berättar om hur FRA arbetar och vad man kan, desto större nytta för aktörer som har intressen mot Sverige.
Gällande FRA-lagen behövs nu en debatt kring vad lagen faktiskt handlar om och vad verksamheten syftar till, inte lösryckta påståenden.
Av: Sten Tolgfors