Catrine Lundell. Foto: Per Kristiansen.Catrine Lundell. Foto: Per Kristiansen.
Catrine Lundell.  Foto: Per Kristiansen.
Foto: Shutterstock.Foto: Shutterstock.
 Foto: Shutterstock.

Staten vill begränsa mina möjligheter att leva mitt liv

Publicerad

Är du funktionsnedsatt – arbeta på Samhall. Ingen hänsyn till utbildning eller ens nuvarande arbete, skriver Catrine Lundell. 

Jag drömmer. Vi ska ta oss in i ett bostadskomplex. De säger att jag ska sätta mig i en kärra, öppnar upp en tung dörr och trycker iväg mig. Jag åker ner i en rasande fart, fort går det, och tänker att: Detta är kanske lite i brantaste laget. Väl nere är det tomt. Jag tittar upp där jag kom ifrån, famlar omkring och börjar mödosamt kravla mig upp för något som är ännu brantare än vad jag åkte nerför. Det går inte alls. Jag kommer upp lite grann för att sedan hasa tillbaka.

I en annan dröm har jag uträttat några ärenden och ska hämta min bil. Jag kommer ut på gatan och ser inte ett dyft eftersom det enda som omringar mig är en genomtjock London-dimma. Efter att ha trevat runt i något som känns längre än en evighet har jag förstått att jag har blivit blind. Jag tänker att: Jaha, detta var ju väntat.

Jag har drömt en mängd av dessa drömmar de senaste veckorna. Så där håller det på. Det är lite löjligt att dessa Sisyfosdrömmar gör entré så många gånger i mitt nattliga berättande. Ibland vet jag inte vad som är dröm och verklighet, de är besynnerligt lika varandra.

 

LÄS MER: Vi duger till mer än att bara slicka kuvert 

 

Verkligheten är denna: Innan jag hade dessa drömmar hade jag haft premiär på ett tv-program, Rätten att leva som andra, som handlar om institutionalisering och omyndighetsförklaring i modern svensk historia. Samtidigt hade jag vid sidan om tragglat med en ansökan om sjukersättning, efter att min aktivitetsersättning har gått ut. Det var ett arbete i sig självt, men det är inget nytt. Många av er läsare befinner sig säkerligen i liknande härvor. 

Jag har arbetat deltid och tänkte försöka gå upp till 75 procent, mer än så vore omöjligt. Efter ett flertal kompletteringar fick jag veckan efter att mitt program hade sänts ett telefonsamtal. "Nu har vi fått nya regler och vi kan fortfarande inte gå till beslut om sjukersättning om du inte prövar att jobba 100 procent på ett skyddat och anpassat arbete."

Va? Jag gör en sökning och får bland annat upp Samhall.

 

LÄS MER: Försäkringskassan är en skräckinstans 

 

Om någon ifrågasätter om det verkligen är en återinstitutionalisering som är på gång så är väl detta ett ytterst tydligt exempel. Är du funktionsnedsatt – arbeta på dessa ställen. Ingen hänsyn till utbildning eller ens nuvarande arbete. 

Låt mig leva få mitt liv, låt mig få jobba med mitt jobb. Gärna utan att jag ska bli sjukare. Okej att jag är begränsad, men det finns väl gränser även för detta? Eller?

Jag gillar verkligen inte att låta bitter men det finns något extremt frustrerande när ens förmåga att styra och kontrollera sitt eget liv inte är tillfredsställande – någonstans. Ena dagen arbetar jag med ett tv-program om rätten att få leva sitt liv. Andra dagen blir man påmind om att man inte får möjligheten att göra just det.

 

Catrine Lundell 

Journalist/radio-tv producent

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag