Tomas Tjajkovski. Foto: Privat.Tomas Tjajkovski. Foto: Privat.
Tomas Tjajkovski. Foto: Privat.
Tomas Tjajkovskis körkort. Foto: Privat.Tomas Tjajkovskis körkort. Foto: Privat.
Tomas Tjajkovskis körkort.  Foto: Privat.
Auschwitz. Foto: Christian ÖrnbergAuschwitz. Foto: Christian Örnberg
Auschwitz.  Foto: Christian Örnberg

Stängda gränser mördade min släkt

Publicerad

Hade länderna i Europa öppnat sina gränser för 70 år sedan hade 6 miljoner judar inte dött. Och mina barn hade haft en stor släkt. I dag klipper jag mina ID-handlingar, skriver Tomas Tjajkovski.

Mamma överlevde Auschwitz och pappa överlevde Sachsenhausen. Mormor, farmor och morfar mördades där. Resten av min familj på över 60 personer dog också under andra världskriget.

Innan mina familjemedlemmar mördades hade de kunnat resa ut från Tyskland och Polen. Om någon hade velat släppa in dem.

Svenskarna tyckte säkert synd om judarna. Beklagade människornas öden. Men det var inte deras fel att nazisterna bråkade och varför skulle just svenskarna hjälpa till mer några andra.

Dessutom var det oklart vad Sverige skulle vinna på att ta in en samling svartskallar med konstiga seder och rötter från Mellanöstern. De kunde sno svenskarnas jobb och underminera det rashygieniska samhällsbygget.

Innan mina familjemedlemmar mördades fick de bära gula stjärnor. På den tiden ansågs det viktigt att skilja ut de riktiga medborgarna från de andra. Att kontrollera folk. Och skilja mellan de som förtjänade rättigheter och de som inga skulle ha.

 

Just nu, medan mamma fortfarande är i livet efter 60 år i Sverige, tycker vi alla synd om våra avlägsna släktingars släktingar nere i Mellanöstern. Beklagar människornas öden. Fast det är inte vårt fel att de bråkar där och varför ska vi då göra mer än någon annan? Speciellt som alla som varit på Ullared en lördag kan se hur vårt samhälle går på knäna. Det är tveksamt om vad skäggbarn, våldtäktsmän och analfabeter tillför oss. De snor svenskarnas bidrag och rasera våra institutioner med dysfunktionell mångkultur.

En del av dem som söker sig till Sverige nu kommer från länder och kulturer som inte gillar oss judar. Vissa är kriminella, lycksökare och en och annan är troligen galen. Och trots att jag är ekonom kan jag inte – och troligen ingen annan i världen heller – göra några prognoser om migrationens ekonomiska effekter. Och hur det långsiktigt påverkar nivåerna i a-kassan, barngrupperna på dagis eller öppettiderna i simhallen.

Men jag vet att det finns ett val. Hade länderna i Europa öppnat sina gränser för 70 år sedan hade 6 miljoner judar inte dött. Och mina barn hade haft en stor släkt.

Det går att analysera om mottagande, ekonomi och statsfinanser tills vi alla blir hesa men i slutänden är det snömos värt. För ett enskilt barns liv är värt mer än så.

 

I går, på skammens dag den 17 december, beslutade riksdagen att människor som flyr och inte har godkända ID-handlingar ska slängas ur landet.

Jag har aldrig bott på landet och knappt träffat någon bonde. Mina föräldrars erfarenheter av kommunister var lika positiva som av nazisterna.  

Men i går var det bara en otippad allians av före detta bondeförbund och kommunister som stod upp mot historielöshet och egoism. Bara Centerpartiet och Vänsterpartiet satte individens okränkbara rätt till frihet och trygghet framför statens rätt till reglering, kontroll och ekonomi.

När jag tänker på de andra riksdagsmännen undrar jag hur de hade agerat om de verkat när min familj mördades. Om de då som nu hade gått till jobbet, tryckt på sina knappar och skapat ID-kontroller så att människor som är precis likadana som Charlotte Pirelli, kungen, Mikael Persbrandt, du och jag ska få ännu lite svårare att finna frid och trygghet.

De må kontrollera ID-kort men kommer inte få något från mig. I dag klipper jag mina ID-handlingar. Av det enkla skälet att jag inte har gjort mig mer förtjänt av att gå på Stockholms gator än någon annan människa.

 

Tomas Tjajkovski

Civilekonom, företagare och barn till två överlevande från Förintelsen.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag