Socialdemokraterna grundades för 120 år sedan för att hävda arbetarens rättigheter och människors lika värde - nu symboliserar partiet maktfullkomlighet och girighet, skriver Bert Karlsson, 63.
"Vad skulle August Palm ha sagt till Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin?"
"Vad vilja socialdemokraterna?"
Socialdemokratins grundare August Palm gav svaret i sitt första offentliga tal på ett hotell i Malmö 6 november 1881. Hur skulle han ha sett på dem som i dag tågar i täten för de röda fanorna? Vad skulle August Palm ha sagt om Wanja Lundby-Wedins och Mona Sahlins svek mot alla de som genom åren burit rörelsen på sina axlar?
Socialdemokratin uppstod ur vackra tankar om att hävda arbetarnas rätt och deras möjligheter att själva organisera sig. Den växte sig stark ur tal om människors lika värde och solidaritet, och den etablerades med uppförandet av institutioner som Folkets park och Folkets hus.
Det är väl så de ser det, alla de som var med och byggde folkhemmet och nu ändå står där som ett gäng förlorare som serveras mat som kan liknas vid slaktavfall.
Hur kunde allting gå så fel?
1886 dömdes August Palm till tre månaders fängelse för att han i ett tal i Hudiksvall smädat riksdag och regering genom påståendet: "Vi hava en usel regering och dåliga representanter i riksdagen som ingenting begripa av arbetarnas och den betrycktes sak".
I dag kunde det lika gärna ha varit en dom över det egna partiet. För det finns inget kvar av de värderingar som August Palm en gång grundade den socialdemokratiska rörelsen på. För denne agitator kan det möjligen vara en tröst att det inte var hans politiska arvtagare utan näringslivet och de giriga direktörerna som öppnade dörren till orättvisorna.
Vi lever i en tid då direktörer och styrelser spelar Monopol med skattebetalarnas pengar, och ingen längre verkar ha respekt för alla dem som tvingas stå för slutnotan.
I en sund ekonomi får företagsledare bonus efter prestation, inte tack vare börsuppgångar eller tillfälliga spekulationer. I en sund ekonomi ger man inte direktörerna oskäliga förmåner inför hotet att de annars skulle söka sig utomlands, eftersom det är rent skitsnack. I en sund ekonomi, och med en fackföreningsrörelse som förstått sin roll, blir man inte fartblind.
Om vi haft en "August Palm" i vår tid hade arbetarna mangrant strejkat i protest mot den orättvisa fördelningen med samma glöd som de franska bönderna.
Om August Palm fått som han ville, hade socialdemokratin och de fackliga organisationerna varit en motpol, en garanti för att vanliga löntagare skulle slippa ta det ekonomiska ansvaret för finans- och bankkrascher skapade av ett kortsiktigt och lättsinnigt ekonomiskt tänkande.
I stället har både socialdemokratin och facket blivit en del av ett spel där ingen längre företräder den vanlige löntagaren.
Hur många har hört en facklig styrelserepresentant protestera mot frikostiga bonusar eller fallskärmar? Tvärtom har de blivit en del av ett system där både de själva och politikerna förser sig, och där till och med de som misslyckas premieras. Mona, Wanja och de andra har blivit "en i gänget".
När socialdemokratin ville bli av med Marita Ulvskog, skickas hon "snett uppåt" till en plats i EU-parlamentet, där hon ska representera Sverige i ännu viktigare sammanhang. När Ulvskogs partikamrat Britt Bohlin blev obekväm, fick hon bli landshövding i Östersund. Politiken och fackföreningsrörelsen har kopierat näringslivsmodellen rakt av. Håll varandra om ryggen. Erbjud kompisar och de som är lojala de bästa jobben och glassigaste lägenheterna.
Låga ingångslöner och sedan en massa sidouppdrag som ger bra betalt - skit samma om kompetensen finns där eller inte.
När Thomas Östros talar om den socialdemokratiska rörelsen, är det bara ord. Han har aldrig någonsin kommit med ett eget förslag, han har bara svartmålat och därmed förstärkt krisen. Östros och socialdemokratin har aldrig gjort en enda återställare av alla de borgerliga beslut och åtgärder de kritiserat.
När Wanja Lundby-Wedin pratar om förslag till sitt tal på Första maj blir det bara absurt. Varför inte föreslå att alla förmåner ska bort - även när det gäller riksdagsmännens förmånliga pensionsavtal i form av inkomstgaranti, visstidspension och egenlivränta? Varför ska riksdagsmännen vara ekonomiskt tryggade livet ut när en vanlig löntagare tvingas stå på egna ben efter ett år - tror de inte att de kan få ett jobb?
Wanja Lundby-Wedin och hennes hejdukar i LO-ledningen har totalt avskärmat sig från alla de löntagare som numera bara duger till att betala medlemsavgifter.
I dag finns ingen som företräder det vanliga folket. Socialdemokrater och fackliga företrädare har abdikerat från de barrikader där August Palm en gång riskerade fängelse för sina åsikter. I dag ska du företräda systemet, inte väljarna. Den som är emot, åker ut.
Makt korrumperar.
BERT KARLSSON
