Qalinle Dayib på invigningen av Somali information and business centre i Malmö. Foto: SIBC
Qalinle Dayib på invigningen av Somali information and business centre i Malmö. Foto: SIBC

"Somaliers framgång i USA är ingen slump"

Publicerad

I Kanada, USA och Storbritannien står etniska organisationer för centrala delar av integrationsarbetet - men i Sverige är det myndig­heter som ska integrera, skriver Benny Carlson.

Sverige har på senare år blivit fristad för många somaliska flyktingar. De flesta verkar tycka att Sverige är ett bra land som erbjuder bostäder, utbildning och hälsovård av god kvalitet och trygga uppväxtmiljöer för barnen. Ändå tvekar många om huruvida Sverige är framtidslandet. Det finns nämligen ett stort krux. De har svårt att komma i arbete och starta företag.

Sysselsättningen för somaliafödda i Sverige har länge pendlat mellan 20 och 30 procent och egenföretagandet ligger runt en halv procent. Det finns två omedelbara förklaringar till dessa siffror. Många har låg utbildning och många har kommit till Sverige de senaste fem, sex åren.

Om man jämför med andra länder dit många somalier flytt, så som Kanada och USA, är boendemiljöerna ofta sämre och men arbetsmarknaden inte lika svårforcerad.

I Kanada ligger sysselsättningen bland somalier på 46 procent, i USA på 54 procent och i båda länderna ligger egenföretagandet på 5 procent.

 

Nu kan mätmetoder och tidpunkter variera något mellan länder. Problemet reduceras om man beräknar gap mellan hela befolkningen och somaliafödda. I Sverige är sysselsättningsgapet 52, i Kanada 27 och i USA 13 procent. I Sverige är företagargapet 4,4, i Kanada 3,9 och i USA -0,8 procent.

Hur kan dessa skillnader länder emellan förklaras? Mätbara faktorer som utbildning och tid i landet verkar till Kanadas och USA:s fördel. Många somalier anlände till Kanada på 1990-talet och till USA åren 2004-07. Andelen med högre utbildning är betydligt större i Kanada och USA än i Sverige.

Vanliga förklaringar som att människor med olika ambitioner väljer att fly till olika länder eller ett land som USA "plockar russinen ur kakan" har inte mycket som talar för sig. Däremot är det så att somalier för vilka självförsörjning är viktigare än allt annat sekundär­flyttar dit där detta är möjligt. Språket spelar roll. Somalier som på förhand behärskar engelska får en lättare start i engelskspråkiga länder medan knappast någon kan svenska vid ankomst till Sverige.

 

Medan arbetslösheten skenade i Sverige i på 1990-talet, när de första somaliska flyktingarna anlände, var den på nedgång i Kanada och USA. Arbetsmarknaden i Sverige erbjuder jämförelsevis färre "enkla jobb", högre lägstalöner och starkare anställningsskydd. Det innebär ur arbetsgivarperspektiv högre kostnader och risker för att anställa, ur arbetssökarperspektiv högre trösklar. Det svenska trygghetssystemet låter människor leva på dräglig nivå även om de inte arbetar medan detsamma inte kan sägas om USA.

Det tycks vara enklare att driva företag i USA och större koncentrationer av somalier betyder att det finns djupare etniska marknader att loda.

Vissa av dessa skillnader är inget att göra åt. 1990-talskrisen kan inte göras ogjord och svenska språket inte avskaffas. Den svenska välfärds- och arbetsmarknadsmodellen kan justeras, men frågan är hur långt en majoritet av svenska folket är beredd att gå för att en minoritet ska ta sig in på scenen.

Vad som borde kunna justeras är den svenska "atomistiska" integrationsmodellen. I Sverige ska myndigheter integrera individer.

Detta är problematiskt inte minst i förhållande till somalier, som ofta är ovana vid eller har tråkiga erfarenheter av myndigheter. I Kanada och USA (och Storbritannien) svarar etniskt baserade organisationer för en stor del av inte­grationsarbetet.

 

Varför skulle inte en modell, byggd på erfarenheter från dessa länder, kunna få visst utrymme i Sverige? Vågar svenska myndigheter lämna över en del ansvar och resurser till etniskt baserade organisationer med uppdrag att hjälpa dem som är nyanlända eller befinner sig i utanförskap att navigera i det svenska samhället?

I Malmö, landets invandrartätaste storstad, pågår i vart fall några intressanta experiment.

Somaliska föreningar har fått gripa sig an integrationsarbete, ett av myndig­heter uppbackat somaliskt center har startats och ett köpcenter som skulle kunna lösa lokal-, byråkrati- och finansieringsproblem för utomeuropeiska nyföretagare är på gång.

 

BENNY CARLSON, Benny Carlson är professor i ekonomisk historia vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag