Hjälp barnen. Var och en måste inse att barn far riktigt illa även i Sverige, skriver Agneta Bravélius. Pojken på bilden har inget med artikeln att göra..
Hjälp barnen. Var och en måste inse att barn far riktigt illa även i Sverige, skriver Agneta Bravélius. Pojken på bilden har inget med artikeln att göra..

Socialtjänstens brister en livsfara för barn

Publicerad

Rättegången om mordet på lilla Yara i Karlskrona har precis avslutats. I en annan del av Sverige har bara någon vecka passerat sedan ett annat fall av grov barnmisshandel uppdagats.

 Socialtjänsten var inkopplad men agerade inte utan lät barnet bo kvar hos föräldrarna. Flickan hittades av polis, övergiven under miserabla förhållanden. Själv hävdar socialtjänsten att de har brist på resurser.

Eftersom jag har varit inkopplad i ett annat fall med en liten pojke som vi kan kalla Robin så vet jag att det inte bara handlar om personalbrist. Det råder även en skrämmande attityd som drabbar barnen hårt. Misstänkta brott bortförklaras in absurdum.

"Om mamman bara slutar oroa sig så kommer Robin att må bra! Jag litar helt på min personal", svarade socialnämndens ordförande på en av landets kritiserade socialtjänster.

Av hänsyn till lilla Robin vill jag inte skildra de exakta detaljerna, men i grova drag kan jag berätta att mamman lämnade pappan när hon såg hans första slag mot sonen. Eftersom Robin mådde dåligt tog hon honom till BUP. Efter en tid började han berätta. Det handlade inte bara om sparkar och slag utan han beskrev även de sexuella övergrepp han utsatts för.

Mamman kontaktade socialtjänsten för att få hjälp. Där ville man inte ens tänka tanken att Robin hade varit utsatt för brott. Istället lades all kraft och fokus på att hitta bevis på att mamman överreagerade. Ingen verkade förstå den kris hon befann sig i efter att nyligen ha tvingats inse att pappan hade våldfört sig på sonen.

Helt utan stöd från samhället valde mamman att gå under jorden när det blev dags för Robin att träffa pappan igen. De lyckades hålla sig gömda under ett år. Robin som tidigare mått mycket dåligt hade precis börjat bli harmonisk när polisen knackade på dörren. Mamman fick ett års fängelse för egenmäktigt förfarande med barn. Robin fick flytta till pappan som fick hela vårdnaden.

När mamman frigetts fick Robin bo hos henne varannan vecka, enbart på grund av att pappan inte orkade med honom. Till en början var Robin väldigt misstänksam och mycket försiktig. Men allt eftersom tiden gick och förtroendet mellan mor och son byggts upp igen började han visa henne märken på sin kropp. Undersökande läkare menade att det kunde vara brännmärken från cigarett. Läkaren gjorde anmälan till socialtjänsten som i sin tur kontaktade mamman. Hon måste sluta åka runt till olika vårdinrättningar med Robin! Detta var inte bra för honom!

Robins föräldrar har deltagit i många rättsliga förhandlingar. Men bara om vårdnad och umgänge. Inte en enda av alla polisanmälningar som gjorts har resulterat i åtal. Den ursprungliga anledningen till att Robins mamma flyttade från pappan är helt bortsopad. Det är som att det aldrig har hänt.

Mitt i allt detta finns Robin. En liten trasig kille som på flera sätt visar att han inte mår bra. Ingen reagerar. Ingen tar ansvar!

Det saknas inte bara personal. Bristerna är mycket mer allvarliga än så. Det är bara en tidsfråga innan nästa barn mördas. För att inte tala om alla de barn som överlever, men får sina liv förstörda på grund av att hjälpen uteblir. Trots flera larmrapporter under de senaste åren har ingen förändring skett. Socialsekreterarna protesterar nu själva mot ohållbar arbetssituation. Det är skrämmande tyst från ansvariga politiker. Vem bryr sig?

Vad som behövs är en attitydförändring som genomsyrar hela samhället. Var och en av oss måste våga se att barn far riktigt illa även här i Sverige. Vi måste visa civilkurage, börja bry oss och ställa krav på ansvariga politiker. Hur och när tänker de stärka rättsskyddet för de allra mest skyddslösa och sårbara - våra barn?

Jag har fortfarande kontakt med Robin. Jag vänder mig nu till ansvariga ministrar: Vad tycker ni att jag säga till honom nästa gång han visar spår av misshandel på sin lilla kropp?

Agneta Bravelius

Grundare av BRY - Barns Rättsskydd.

Författare till verklighetsbaserade boken "När blodbanden brister", skriven under pseudonymen Hanna Svensson.

Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag