Efter två dagar av stenkastning och bränder i Rinkeby, då helt plötsligt är alla intresserade av denna stadsdel. Då hamnar Rinkeby i allas fokus och då kommer ministrarna på studiebesök.
De säger att de gör det för att informera sig och visa Rinkebyborna sitt stöd. En mer sannolik förklaring är att de vill ha publicitet, de vill göra något som stärker deras egen image. Kanske tror de att alla som läser tidningen ska hurra glatt över att de bryr sig så mycket om "förorten".
Problemet är att de gör oss alla en otjänst. De ger Rinkebyborna sin uppmärksamhet vid helt fel tidpunkt och för helt fel saker. Den lilla del av de ungdomar som bor i Rinkeby som gör detta, som förstör i sin egen stadsdel, får uppmärksamhet som de inte bör få.
Hur förklarar våra politiker det som händer? Från höger brukar ropen efter föräldrarnas ansvar komma som på beställning. Från vänster försöker man förklara allt med att de är frustrerade och uttråkade. Så enkelt är det inte.
Var någonstans höll Nyamko Sabuni hus när majoriteten i stadsdelsnämnden beslutade att flytta hela förvaltningen från Rinkeby till Kista? Och all den personal som tidigare åt lunch i Rinkeby och handlade i affärerna på vägen hem försvann och gjorde underlaget för butiksinnehavarna ännu mindre? Var någonstans var Jan Björklund när majoriteten i vår stadsdel beslutade att stänga ned förskolor i Rinkeby eftersom barnen stannar hemma med mammor som får vårdnadsbidrag? Ja - inte var de i Rinkeby i alla fall.
Jag blev själv politiskt aktiv när jag var i 20-årsåldern. Då hade jag bott hela mitt liv i Tensta och min relation med politiker och politik var obefintlig. Eller kanske inte helt obefintlig. Jag tyckte att de snackade skit och att de aldrig svarade rakt på några frågor. Oftast förstod jag inte vad de sa. I dag vet jag att det inte alltid är så enkelt med politik. Det finns inte alltid enkla svar. Ibland är jag själv en sån som försöker svara på enkla frågor med komplicerade svar. Men en sak är säkert, när vi lokalpolitiker gör besök i stadsdelen är det inte för att få publicitet. Då är det inga tidningar eller nyhetsteam med.
Carl Bildt och Birgit Friggebo gjorde ett legendariskt besök i Rinkeby 1994. Då var det lasermannen som härjade och Rinkebyborna kom till Folkets Hus för att få konkreta svar: vad ska ni göra? Bildt svamlade och Friggebo ville sjunga allsång. Som tur är har ingen i trion försökt sig på allsång än, men jag kan tänka mig att svamlet i dag är lite annorlunda än tidigare. Nu är det trots allt de nya Moderaterna som pratar och de pratar likt de rödgröna om samhällets ansvar. Reinfeldt har kommenterat kravallerna bland annat med att motåtgärderna är att satsa på skolan och meningsfull fritid.
Det är nu det blir svårt för vanliga människor att förstå vad politikerna menar. För han säger ju att man ska satsa på de sakerna, men det kostar pengar. Då behöver kommunerna och landstingen resurser men eftersom man hela tiden har sänkt skatten så finns inte de resurserna.
Det finns så många frågor som vi aldrig får svar på.
Vad ska ni göra åt att så få elever i Rinkeby är behöriga till gymnasiet när de går ut 9:an?
Vad ska ni göra åt att dubbelt så många ungdomar i Rinkeby är arbetslösa jämfört med resten av Stockholm?
Vad ska ni göra åt den utbredda barnfattigdomen och trångboddheten?
Nu är det dags för ministrarna att sluta kravallturista i förorten och i stället berätta vad de ska göra.
MIA PÄÄRNI är vice gruppledare för Socialdemokraterna i Rinkeby-Kista. Hon är för tillfället föräldraledig och arbetar annars som konsult.
