Sedan mer än tio år tillbaka samarbetar de kristna socialdemokraterna, Broderskapsrörelsen, i olika former med muslimska organisationer i Sverige. Vi söker dialogen som en metod när konflikter och terrorism hotar att fördjupa motsättningar och uppdelningen mellan "vi" och "dem" i världen och i vårt eget samhälle. Dialog ger kunskap och också insikt om hur svepande begrepp och schablonmässiga påståenden kan förstärka och underblåsa motsättningar. Marginalisering och utanförskap är en av extremismens grogrunder. Om vi alltför svepande undviker eller vägrar föra dialog med oliktänkande, finns alltså risken för att vi medverkar till extremism, snarare än motverkar den. I dialogen är det samtidigt viktigt att vara tydlig var vi själva står, och självklart kan dialog inte föras med personer eller grupper som är beredda att använda våld mot oskyldiga för att nå sina politiska syften eller på annat sätt fastnat i politisk extremism.

Salam Karams artikel

(Expressen 9/9) är ett exempel på hur begreppet extremism blir för vitt och till och med svepande. Broderskapsrörelsen har ingen annan uppfattning än att de som hotat imam Moussa med våld för hans förkunnelse mot våld med rätta kallas för extremister. Men Karam räknar också in ledningen för Stockholms moské, vilket inkluderar imam Moussa, bland extremister. Dessutom hävdar han att moskén därutöver styr fler moskéer på sätt som "skapar extremism". Internationellt inordnas i ett lika förenklat drag det muslimska brödraskapet i Egypten och alla med någon kontakt med dem i extremismens krets. Internationellt har väst under alltför lång tid och av kortsiktiga egenintressen stött den muslimska världens autokrater och diktaturer, till exempel i Saudiarabien, och begränsat sina kontakter till sekulära, västligt orienterade eliter. Rädslan för religion har gjort att dialogen med den politiska islamismen försummats. Därigenom har det skapats en beröringsrädsla i relation till politisk islam och begreppet har blivit en schablon. Utifrån en dialog blir det tydligt att politiskt orienterad islam rymmer lika stora variationer som det funnits och finns skiftande politiska hållningar bland kristna - allt från marxistiska befrielseteologer till den kristna högern.

När begrepp som extremism,

fundamentalism och islamism används både exkluderande och nyanslöst brett försvinner utrymmet för dialog och integration. Broderskapsrörelsen har haft och har kontakt med i stort sett samtliga muslimska organisationer i Sverige. Vi gör det utifrån en övertygelse att det behövs en politik som minskar klyftorna och utanförskap, både i Sverige och världen. Ett konkret exempel på samverkan över religionsgränser är ett just nu pågående samarbete i ett yttrande över en ny statlig utredning om kosher och halal-slakt. Ett yttrande förbereds i samarbete med Judiska centralrådet, Sveriges muslimska råd och Broderskapsrörelsen och i kontakt med andra muslimska organisationer. Det behövs mer av dialog och inte mindre politisk dialog mellan och med muslimer och kristna, både i Sverige och globalt. Detta för att komma tillrätta med missuppfattningar och vrångbilder, för att bidra till integration i samhälle och politik, och för att göra religiösa ledare medvetna om hur deras agerande får politiska konsekvenser.

Broderskapsrörelsen består av människor

som har god erfarenhet av att arbeta med frågor i gränslandet mellan tro och politik. Människor som förmår se och lyfta fram de positiva bidrag denna dialog kan ge, men också motverka och ta avstånd från negativ politiserad religiös fundamentalism, vare sig den förekommer i kristen, muslimsk eller annan form. PETER WEIDERUD