Jag har startat en debatt om dödshjälp utan att vilja det. En justitiekansler bör avstå från att delta i den offentliga debatten i politiskt kontroversiella frågor som inte rör ämbetet. Som exempelvis dödshjälp. Det bör han göra för att han inte har fått sin tjänst för sådant, men också för att värna ämbetets integritet. För min egen del tillkommer dessutom att jag inte förstår frågan bättre än någon annan.
Jag deltar i en nyutkommen intervjubok, "Personligt", och svarar där på frågor om min syn på religion. Med mitt medgivande publicerade Expressen ett utdrag ur intervjun med mig. Det kom på grund av ett missförstånd att ske i form av en debattartikel. Därmed blev jag inte bara intervjuad, utan debattör och mer drivande än jag hade önskat. Nå, det är inte någon stor sak. Men nu får jag ta ett steg till.
Fick svar
Biskopen i Lund, Antje Jackelén, svarade på min "artikel" på julafton. Jag vill klara ut ett par missförstånd, men också framhålla det som hon har tappat bort.
Jag håller med Antje Jackelén om allt det hon skriver utom i någon nyans. Jag anser till exempel inte, som hon antar, att religionen bara krånglar till livet. För många är religionen uppenbarligen en stor glädje och en källa till kärlek och trygghet, rentav en livsnödvändighet. Och jag anser inte, som Antje Jackelén förmodar, att frågor om tro, liv, död och Gud uppstår först med kyrkan. Jag vet att livets komplicerade frågor finns där av sig själva, för alla. Och jag vet mycket väl att kyrkan, präster och diakoner arbetar med stort allvar och stor framgång med många av de viktiga frågor som människor ställer.
Självklart behövs kyrkan och religionerna i dödshjälpsdebatten. Precis som Antje Jackelén skriver vore det oklokt att i denna svåra diskussion bortse från den kunskap, visdom och erfarenhet som finns inom den religiösa traditionen. Och självklart är det bra att kyrkan spelar en roll i många människors döende. Att få sluta sitt liv i samhörighet och mesta möjliga trygghet är nog det som nästan alla önskar sig. Med biskopens ord: Den bästa dödshjälpen är hjälpen till ett värdigt liv även i dödens närhet.
Anhängare av fri vilja
När jag tycker att religionen inte bör få påverka avvägningarna kring frågan om aktiv dödshjälp ibland ska vara tillåten menar jag bara detta: Det bör inte vara ett argument mot dödshjälp att det måhända betraktas som "synd" eller är i strid med "vad som står skrivet" eller "vad Gud vill". Vi ska ha all respekt för att många människor har den synen på dödshjälp, men det betyder inte att lagen i ett principiellt icke-religiöst samhälle som vårt - självklart med full religionsfrihet - bör bygga på sådana argument. I lagstiftningssammanhang är de icke-rationella.
För egen del är jag anhängare av människans fria vilja när det gäller dödshjälp. Om jag själv skulle hamna i en situation där jag är obotligt sjuk och så hjälplös att jag inte kan avsluta mitt liv för egen hand fastän jag önskar det, vill jag kunna be mina anhöriga om hjälp med det och bli respekterad. För mig handlar det om värdighet och integritet, om att slippa risken för maktlöshetens maktlöshet.
Kan finnas skäl
Men jag menar inte för den skull att det är självklart att lagen ska tillåta dödshjälp. Kanske finns det rationella skäl emot som är starkare än skälen för. Frågan måste utredas med stor omsorg, och en eventuell lagstiftning måste ta all hänsyn till dem som känner oro för att friheten mest blir ett ok och en otrygghet. Ska man tillåta dödshjälp måste det ske med all möjlig säkerhet och trygghet inbyggd. Bara den som alldeles säkert vill och som alldeles säkert är oåterkalleligt sjuk bör kunna få hjälpen.
Inget av det som Antje Jackelén skriver talar emot att vi människor får bestämma själva. Och om jag vill dö, och om alla omkring mig förstår att det är det rätta, då kan jag tycka att det är konstigt att lagen säger nej. Skulle Jesus göra det?
Göran Lambertz
