Det svenska försvaret nedrustar. Vi som är aktiva inom de båda stora svenska nationella skytteorganisationerna SPSF och FSR - med tillsammans mer än 100 000 medlemmar - insåg tidigt att detta skulle innebära problem för oss, till exempel i form av nedlagda skjutbanor. Vad vi däremot inte räknade med var den kanonad av nya restriktioner som under de senaste åren avfyrats mot det civila skyttet i Sverige. Det förefaller som om bristen på militärt hot mot Sverige tagits till intäkt för att även nedrusta den svenska skytterörelsen, som genererat några av Sveriges mest framstående idrottare. Vi har också noterat att skytteidrotten idag misstänkliggörs på ett sätt som var otänkbart tidigare. Häromveckan nåddes ett lågvattenmärke. I en nationellt spridd TT-artikel antyddes det att svenska skytteklubbar använder måltavlor som är "rasistiska, sexistiska eller föreställer barn", och dessutom idkar målskytte mot "levande eller döda djur". Detta är nonsens. Ingen organisation inom den svenska skytterörelsen bedriver något sådant skytte. Artikeln visade sig vara baserad på en ny utredning om en skärpning av bland annat de etiska kraven för målskjutning. Vad som inte framgick var att de ovannämnda måltyperna förts fram som hypotetiska exempel på oetiskt skytte av skytteorganisationerna själva! Artikelns antydningar var alltså en så kallad anka. Visserligen marknadsförs ibland måltavlor med suspekta motiv, men dessa varken säljs till eller används inom civil skytteidrott. Skytte är en av världens största individuella idrotter, och har stora samhällsnyttiga aspekter. Skyttet ger svenska nationella och internationella idrottsliga framgångar. Ur skadesynpunkt är skytte en av de säkraste idrotterna i världen. Vidare är skytteidrotten en av få idrottsliga träffpunkter över generationsgränserna. Den fostrar deltagarna i demokrati och ansvarstagande, samt lär ut säker och ansvarsfull vapenhantering. Skytteorganisationerna kommer också sannolikt att, i egenskap av frivilliga försvarsorganisationer, spela en allt viktigare roll för det allt mindre svenska försvaret. För statsmakterna blir det till exempel mycket billigare att använda i princip ideellt arbetande instruktörer från frivilligorganisationerna, än att kommendera ut heltidsanställda officerare med dyra tjänsteförmåner. Därför är det, som den aktuella utredningen hävdar, rimligt att våra organisationer också kan använda militära måltavlor som föreställer fientliga soldater. Detta görs restriktivt men är varken konstigt eller oetiskt. Avslutningsvis ska givetvis etiska krav på skytteidrotten och dess föreningar vara höga. Både idrotten och det svenska samhället har allt att vinna på att en väl reglerad skytteidrott kan blomstra. Den smutskastning som så ofta uppkommer i media när skytte kommer på tal betackar vi oss emellertid för. MIKE WINNERSTIG Fil.dr. och säkerhetspolitisk analytiker samt presstalesman för Svenska Pistolskytteförbundet