Är Fi:s slogan "Feminister har bättre sex" ett oskyldigt skämt, liksom "Blondier har roligare"? Eller är det ett försök att skapa en känsla av överlägsenhet, något som faktiskt strider mot vad feminismen handlade om från början?
Är det ett skämt, är det ett farligt sådant.
Den svenska statsfeminismen har redan gjort sig känd för att sprida budskap som går ut på att Sverige är bäst på jämställdhet och att Sverige är det mest feministiska landet i världen. 
Så när påståendet att feminister har bättre sex också sprids över världen, är jag nog inte ensam om att känna att detta inte är den slags feminism som jag tror på.
Det är lätt att glömma att det finns olika sorters feminism och idéer om hur man uppnår ett jämställt samhälle. Några av oss tycker att ett viktigt steg är att skrota de hierarkier som rangordnar så gott som allt i våra liv - alla dessa kurvor och poängsystem som går ut på att visa varför vissa människor är - eller presterar - bättre än andra.

Ur detta perspektiv ersätter Fi:s kampanj bara en hierarki med en annan. Här rankas feminister högst. Någon kanske tycker att detta är ett gulligt sätt att återanvända en sliten klichè, men för mig känns det som unket patriarkalt tankegods.
Fi:s argument saknar också vetenskapliga belägg, trots att de påstår motsatsen. Det är omöjligt att mäta sexuella relationer eller veta vem som har bra eller dåligt sex.
I artikeln "The Interpersonal Power of Feminism: Is Feminism Good for Romantic Relationships?" har psykologerna vid Rutgers universitet i New Jersey tre frågor att ta ställning till i undersökningen:
Mitt förhållande är sexuellt tillfredsställande.
Sexuellt skulle mitt förhållande behöva förbättras.
Hur ofta har du tänkt på att ha ett sexuellt förhållande med någon annan än din partner?
Resultatet - att feminism kanske kan förbättra kvalitén på ett förhållande snarare än att det kan undergräva kvalitén - styrker knappast Fi:s påstående. Forskningen säger inget om vilka sexuella upplevelser som värderas högre än andra. Men kanske tänkte Fi att de kunde få feminismen att framstå som mer åtråvärd om de använde forskning som hade ordet "romantik" i sig.

Jämställdhetsförespråkare misslyckas ibland med att förstå varför människor ägnar sig åt handlingar som kan förefalla ojämlika, som ligga underst eller överst i ett samlag till exempel. Det finns inte heller någon vetenskaplig formel för bra sex: Även människor som har kommit på vad som tillfredsställer just dem, har olika upplevelser vid olika tillfällen. Sexuell rådgivning och terapi kan bara rekommendera olika positioner och tekniker - inte garantera sexuell tillfredställelse.
På 60-talet hoppades kvinnorörelsen att kvinnors känslor och tankar skulle få blomma ut i full frihet, efter millennium i förtryck och tystnad.
Det handlade om att ta reda på vad kvinnor gillade och inte gillade, men inte att hålla fast i rigida föreställningar om vilka specifika tankar och handlingar som är bäst för alla kvinnor.

Elin Grelsson kritiserade Fi:s kampanj för att den skapar nya ideal, i stället för att slå sönder de rådande, i en debattartikel i Expressen i december. Schyman och Svärd svarade då att de är medvetna om att sexuell tillfredsställelse kan ta sig många olika uttryck. Stämmer det så är inte "bättre" den term som de borde använda för att beskriva sina egna sexuella förhållanden.
Att hävda att feminister är bra på att dansa är en sak. Men att ha "Feminister har bättre sex" som slogan känns ofeministiskt för oss som vill se värld där alla har sex på sina egna villkor, utan att behöva känna oss bättre eller sämre än någon annan.


LAURA AGUSTÍN