Pust. I går kunde man nästan höra riksdagspartierna kollektivt andas ut. En opinionsundersökning från Synovate visade nämligen att åtta av tio svenskar inte vill att politiker kommer och knackar på hemma hos dem. Nu kan de därför med gott samvete sitta kvar vid kaffepannan i partilokalerna, lata sig och undvika att träffa väljare. Eller?
Det är klart att folk säger att de är negativa när de får frågan i en opinionsundersökning om de vill bli störda i hemmet. Men när det väl ringer på dörren uppskattar de allra flesta att en politiker vill veta vad man tycker. Jag vet. För jag har knackat på tusentals dörrar.
För några år sedan läste jag i en amerikansk kampanjbok att dörrknackning är en mycket effektiv metod. Likt de flesta politiker var jag djupt tveksam om det skulle fungera även i Sverige. Men jag testade och resultatet överraskade mig: Folk var jättetrevliga! Inte en enda dörr fick jag i ansiktet och inga hundar bussades efter mig. I stället verkade de uppriktigt positiva till att en politiker tog sig ända hem till dem.
Förra sommaren åkte jag över till USA för att lära mig ännu mer. John McCains presidentkampanj i det ökenheta Nevada blev mitt träningsläger. Det svåraste med dörrknackningen där var hettan. Speciellt för en svensk som är van vid svalare klimat. Det tävlades hela tiden i kampanjen om vem som kunde knacka flest dörrar. Trots hettan ville jag visa amerikanarna var skåpet skulle stå.
Sista dagen för tävlingen jobbade jag sent in på kvällen. Svetten lackade, fotsulorna värkte, men jag ville inte ge mig. På morgonen gick jag in till den lokala kampanjgeneralen och frågade hur det hade gått:
- Du vann. Överlägset!
Förstapriset var ett möte med John McCain, som blev mest fascinerad över min t-shirt "Abba fans for McCain".
Inför nästa års riksdagsval talar alla om Obama, svenska partier verkar tro att det var hans kampanj som uppfann dörrknackning, men metoden används av alla amerikanska politiker. Det Obama-kampanjen var skickliga på var att mobilisera dörrknackare. I Nevada fick 50 procent av väljarna besök av Obama-kampanjen, mot 37 procent för McCain-kampanjen. I Sverige brukar motsvarande siffra ligga på max två procent.
Skillnaden beror naturligtvis till stor del på våra olika politiska system. I USA kräver valsystemet att du som kandidat får kontakt med väljarna. Du kan inte vara anonym och gömma dig bakom en partilogga, väljarna vill veta vad just du tycker. Det svenska systemet med en spärr som gör att det är svårt att kryssa sig in i riksdag eller fullmäktige uppmanar till motsatsen.
Det är partiet som bestämmer ordningen på listan, alltså är det viktigast att hålla sig väl med partimedlemmarna - inte med väljarna. Nu ska personvalsspärren till riksdagen visserligen sänkas från åtta till fem procent. Ett steg i rätt riktning, men ack så fegt. I praktiken kommer det fortfarande att vara omöjligt att kryssas in i många distrikt. Är partierna så rädda för att släppa makt till väljarna?
Det nuvarande systemet är mycket skadligt för svensk demokrati. Det gör att politikerna hamnat långt från väljarna. De vet mindre om vad folk tycker och har svårt att uppfatta deras behov. Dessutom gör beroendet av partiet att partipiskan är oerhört stark i Sverige. Se bara på FRA-omröstningen. Trots att flera borgerliga ledamöter var helt mot lagen, vek de sig och röstade igenom den. Det hade aldrig hänt om dessa politiker sedan hade varit tvungna att, ansikte mot ansikte, möta väljarna i nästa val.
Men det räcker inte med att bara skylla på valsystemet. Det går att söka stöd direkt hos väljarna ändå. Själv kombinerar jag dörrknackning med sociala medier, som båda handlar om samma sak: direktkontakt med väljarna. När jag är ute och knackar dörr får jag både en allmän känsla av folks åsikter och kunskaper om saker jag kanske aldrig ens tänkt på tidigare. Jag har fått lära mig om allt från hörapparater till studiestöd för äldre. Om fler gör samma sak kommer vi faktiskt kunna förändra svensk demokrati.
Skoläderpolitik kallar man dörrknackning i USA. Man sliter mycket skoläder när man går från dörr till dörr. Nu är det dags att även svenska politiker använder skorna och förtjänar sina röster i stället för att förvänta sig dem.
Det är bara att börja knalla.
