Varje samhälle ska bedömas efter hur det behandlar sina mest utsatta. Med det måttet är Sverige på många sätt ett gott samhälle. Vi har omfattande system för att stötta människor i svåra stunder i livet, där politiken genom socialförsäkringar och arbetsmarknadsåtgärder ger en hjälpande hand.
Men när det gäller narkotikamissbrukare har vi tyvärr en politik som ofta stjälper mer än den hjälper. Regeringen drar nu i gång en informationskampanj, 50 miljoner kronor ska stävja det ökande cannabismissbruket bland ungdomar. Det vinner sannolikt politiska poäng, men lär få liten samhällseffekt. Folkhälsoinstitutet, som fått ansvar för kampanjen, konstaterade så sent som 2006 att undervisning för unga "inte har någon styrkt förebyggande effekt" när det gäller riskbeteenden som cannabisrökning.
Därmed sätts fingret på en i Sverige utbredd myt - att det är narkotikapolitiken som avgör huruvida människor missbrukar narkotika eller inte.
Både erfarenhet och ny forskning visar att kopplingen är mycket svag mellan hur hård narkotikapolitiken är i ett samhälle och hur utbrett missbruket är. USA, vars narkotika- politik hör till världens hårdaste, har också en av de högsta andelarna missbrukare. I en rapport från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) framgår att narkotikapolitiken spelar en begränsad roll för missbruksutvecklingen i ett samhälle, medan arbetslöshet och sociala klyftor är helt av-görande.
Detta förklarar varför Sverige har en internationellt sett relativt låg andel narkotikamissbrukare. Endast sex procent av niondeklassarna har prövat droger, jämfört med europasnittet på dryga 20 procent.
Trots detta har vi ändå allvarliga problem med tungt narkotikamissbruk. Antonio Maria Costa, chef för FN:s drog- och brottsbekämpningsorgan UNODC, bekräftar bilden i en rapport. Han skriver att Sverige är bra på att motverka att människor testar droger, men ineffektiva när det gäller att motverka missbruk och narkotikaberoende.
Den främsta anledningen är att missbrukare betraktas mer som brottslingar än som sjuka - och att lösningen är mer straff än vård.
Rädslan för polisen håller missbrukarna borta från den vård och terapi som faktiskt skulle kunna hjälpa dem. Kriminaliseringen av missbruket har också bidragit till en stigmatisering som förvärrar de sociala faktorer som driver det. Hundratals människor dör i onödan varje år på grund av att vi tycker att det är viktigare att straffa missbrukare än att vårda dem.
Nu i juli är det tio år sedan Portugal avkriminaliserade bruk av narkotika - vilket inte är detsamma som att knarket legaliserades. Narkotika är fortfarande förbjudet, men enskilda brott mot lagen är inte längre primärt en fråga för det portugisiska rättsväsendet.
I stället möts missbrukare av terapi och vård. Polisen koncentrerar sig på den organiserade brottsligheten bakom distributionen av narkotika.
Den nya linjen har inte fått några större konsekvenser för droganvändningens omfattning i Portugal. Men för de tunga missbrukarna är förändringen stor. När det gäller mängden sjukdomar, överdoser och dödsfall ligger Portugal numera bra till i europeisk statistik.
Samma vägval diskuteras i dag i många länder i Latinamerika. I England har den gröna parlamentsledamoten Caroline Lucas föreslagit att tillfällig avkriminalisering borde prövas i Brighton, för att minska drogrelaterade dödsfall där. Stadens polischef stöder förslaget, och menar att polisen är bra på att stoppa produktion, distribution och handel - men att det är svårt att minska missbruk med straffrättsliga medel.
De slutsatserna bekräftas även i rapporten som Global Commission on Drug Policy släppte förra månaden, undertecknad av bland andra FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan och EU:s tidigare talesperson i utrikesfrågor Javier Solana.
Tiden är nu mogen för att utreda liknande, begränsade försök på svensk mark. Fokus på vård i stället för knarkarjakt på Södermalm? Avkriminalisering av cannabis i Majorna?
Känslomässigt ter sig sådana förslag kanske verklighetsfrämmande. Men av omsorg för våra mest utsatta medmänniskor måste vi nu börja lyssna på forskning i stället för myter.
Även i Sverige borde vi kunna diskutera nya vägar framåt.

AV JAKOP DALUNDE
Jakop Dalunde är ledamot av kommunfullmäktige i Stockholm (MP). Han är tidigare språkrör för Grön ungdom.