"Politiska beslut måste föregås av en seriös debatt. Problemet är att när det gäller bekämpande av terrorism verkar vissa kunna påstå vad som helst."
Det skriver i dag justitieutskottets ordförande THOMAS BODSTRÖM. Han anser att det är olyckligt att debatten kring terrorismbekämpning många gånger är svartvit och att självmordsbombarnas offer glöms bort.
Bakom olika terroristdåd döljer sig tragedier där barn blir föräldralösa, bröder och systrar skiljs åt och mammor och pappor förlorar sina barn.
Ögonblicksverk som får förödande konsekvenser för alltid. Men terrorismen är också ett angrepp på vår demokrati och våra mänskliga rättigheter.
Det demokratiska samhället har ett ansvar att skydda sina medborgare och förhindra nya attacker. Precis som vid annan grov brottslighet är det bästa sättet att arbeta brottsförebyggande. Vårt stora bistånd till Afghanistan, för att stärka uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle, kan vara direkt avgörande för att minska risken för terrorattacker i Europa. Mycket viktigt är också att nå de ungdomar som lever segregerade i vårt samhälle, och som är beredda att ta till våld mot oskyldiga människor för att nå sina syften eller få utlopp för sin frustration.
För att kunna förebygga mord behöver polis och åklagare nya verktyg.
Men det gäller att bibehålla rättssäkerheten och respekten för den personliga integriteten. Och om vi inte bekämpar terrorismen med demokratiska medel spelar vi terroristerna rakt i händerna. Eftersom polis och åklagare alltid kommer att hävda att de behöver ytterligare hjälpmedel och resurser, krävs ett långsiktigt arbete för att hitta rätt balans.
Politiska beslut måste föregås av en seriös debatt. Problemet är att när det gäller bekämpande av terrorism verkar vissa kunna påstå vad som helst. I diskussionen om brottsverktyg förväntas människor vara helt för eller helt emot, vilket är svartvitt och förenklat. I dag är det ytterst få som är upprörda över att polisen får ta fingeravtryck vid misstanke om ett mord. Å andra sidan är det nog ingen som anser att vi ska ha kameraövervakning i varje hem, trots att det skulle rädda livet på många utsatta kvinnor och minska kvinnomisshandeln drastiskt.
En som verkligen lever i sin egen svartvita värld är deckarförfattaren Jan Guillou. Han uttalar sig inte bara om saker han inte har en aning om. Han har dessutom svårt att hålla sig till sanningen och är inkonsekvent.
Utan minsta tvekan avfärdar han misstankar mot gripna terroristmisstänkta personer, som nu i Danmark, som propaganda från polisen. Att han inte vet vad som förekommer i förundersökningen bekymrar honom inte.
Riksdagen kommer snart att besluta i frågan om polis och åklagare ska få möjlighet att kunna använda sig av telefonavlyssning för att kunna förhindra en terroristattack. Det skulle innebära att Sverige får samma möjligheter som sina nordiska grannländer att arbeta förebyggande för att t ex hindra mord. Sådana beslut ska kunna fattas av domstol när det finns anledning att anta att ett brott kommer att begås. Det är samma beviskrav som när en förundersökning ska inledas. Trots detta påstår Jan Guillou felaktigt gång efter annan att ett sådant domstolsbeslut kan drabba vem som helst utan några som helst bevis.
Jan Guillou visar också sin inkonsekvens när han i nästa stund försvarar regeringens nya förslag som ger försvarets radioanstalt möjlighet till utvidgad avlyssning. Förslaget innebär i verkligheten att oskyldiga människor blir avlyssnade och får sina sms och mejl lästa. Det ska kunna ske utan att någon misstanke har riktats mot den som drabbas och utan något beslut i domstol. Viktigare än så är alltså inte den personliga integriteten för Jan Guillou.
Förenklade och schabloniserade påståenden förstör möjligheten till en seriös debatt. Att bedöma frågor som den personliga integriteten och rättssäkerhet enbart utifrån vem som avlyssnar – i stället för att också utgå från vilka som drabbas – är förenklat och onyanserat. Men det finns ett problem för Jan Guillou och andra som gör gällande att polis- och åklagares arbete mot terrorism bara är hjärnspöken. Det är New York 2001, Madrid 2004 och London 2005 för att inte tala om de dagliga självmordsattackerna i Irak.
THOMAS BODSTRÖM
Thomas Bodström är ordförande i Riksdagens justitieutskott (s)
