Foto: Paul Hackett
 Foto: Paul Hackett

"Slut upp bakom Wikileaks"

Publicerad
Uppdaterad
Det är vår skyldighet att stödja Wikileaks, skriver Arne Ruth, Johan Berggren och Anna Hellgren tillsammans med en rad kulturprofilier som Eva Bergman och Henning Mankell.
De senaste veckorna har allt handlat om Wikileaks. Tidningar världen över har fyllts med rapporter om och material från den största diplomatläckan i modern tid. Reaktionen har inte låtit vänta på sig: den ideella organisationen har stämplats som ett terroristnätverk, dess bankkonton har spärrats, dess servrar har attackerats.

Det går fortfarande utmärkt att donera pengar till Ku Klux Klan med hjälp av Visa-kort; men inte till Wikileaks. I USA har republikanska politiker yrkat på dödsstraff för frontfiguren Julian Assange. Påtryckningar från amerikanska myndigheter har fått Mastercard och PayPal att stoppa transaktioner till Wikileaks - trots att varken organisationen eller någon person knuten till den är åtalad för brott i USA. Kina har - förstås - bannlyst Wikileaks.

Detta är direkta angrepp på yttrandefriheten. Vi vill därför uttala vårt självklara stöd för Wikileaks rätt att fritt sprida information av allmänintresse. Denna rätt är inskriven i många länders grundlagar, inte minst Sveriges. Det bekymrar oss djupt att en rad svenska ledarredaktioner och prominenta journalister under de senaste dagarna anslutit sig till attackerna mot Wikileaks och i svepande ordalag kritiserat organisationens verksamhet för att vara oansvarig. Men journalistikens grundläggande uppgift är att granska och blottlägga det som makthavare söker dölja för medborgarna. Detta är åtminstone orsaken till att det finns lagstiftning om yttrandefrihet och källskydd: alla måste ges juridisk möjlighet att yttra sig om det som det politiska etablissemanget finner olämpligt. Det är offentlighetens och demokratins själva grundstomme.

Att ta hänsyn
till huruvida enskilda regeringar eller andra makthavare påverkas av den bedrivna journalistiken är däremot inte publicisters ansvar. Wikileaks kan inte lastas för USA:s eller Kinas utrikespolitiska problem och heller inte för att svenska, holländska eller saudiska toppolitiker känner sig obekväma eller upprörda. Det är politiker som för krig, inte aktivister. Att Bradley Manning, den 23-årige amerikanske soldat som med stor sannolikhet är Wikileaks källa i detta fall, nu riskerar 53 år i fängelse är chockerande. Vad är skillnaden mellan Manning och Watergates "Deep throat" eller Bofors-affärens Ingvar Bratt? Skulle mediekoncernerna i Sverige avstått från att offentliggöra de uppgifter som Manning försåg Wikileaks med? Skulle DNs, SvDs eller SVTs redaktioner ha lämnat tillbaka materialet?

I så fall behövs Wikileaks mer än någonsin för att genomföra det publicistiska uppdraget som är en av demokratins hörnstenar.

Att angripa Wikileaks för att dess arbete skulle leda till större slutenhet är liktydigt med att avråda från att använda yttrandefriheten av rädsla för att den skall tas ifrån en.
De svenska brottsmisstankarna mot Julian Assange måste självklart klaras upp och utredas i laga form. Det är dock nödvändigt att tydligt hålla isär privatpersonen Assange och organisationen Wikileaks. Varje påtryckning från amerikanskt håll om utlämning av Assange för göranden knutna till Wikileaks måste därför motarbetas - allt annat vore ett svek mot den internationella rättssäkerheten och yttrandefriheten.

I veckan som gick meddelade den amerikanska regeringen att Washington i maj 2011 kommer att stå värd för UNESCO's World Press Freedom Day, vars syfte är att "stödja och utvidga pressfriheten och det fria informationsflödet" i den digitala tidsåldern. Enligt pressmeddelandet är man orolig över att "vissa regeringar censurerar och tystar individer, och förhindrar det fria flödet av information". Den oavsiktliga ironin är uppenbar.

Undertecknarna av detta upprop stödjer utan förbehåll Wikileaks arbete och rätt att publicera hemliga dokument av allmänintresse. Vi fördömer alla åtgärder från myndigheter och privata instanser som syftar till förhindra organisationens arbete. Detta i yttrandefrihetens namn.

Vi uppmanar alla journalister, författare, kulturarbetare och demokratiskt sinnade medborgare att med politiska, ekonomiska och litterära medel sluta upp bakom Wikileaks.

Pelle Andersson, Ordfront förlag

Samira Ariadad, Brand

Johan Berggren, Ordfront magasin

Eva Bergman, regissör

Göran Dahlberg, Glänta

Unni Drougge, författare

Carl-Michael Edenborg, Vertigo förlag

Anna Hellgren, Dagens Arena

Dan Israel, Leopard förlag

Gabriel Itkes-Sznap och Daniel Strand, Ink bokförlag

Henning Mankell, författare

Olav Fumarola Unsgaard och Devrim Mavi, Arena

Suzanne Osten, regissör

Rasmus Redemo och Oskar Söderlind, Tankekraft förlag

Arne Ruth, publicist

Daniel Suhonen, Tvärdrag

Carl Henrik Svenstedt, författare

Svante Weyler, Weyler förlag

Åsa Linderborg, Aftonbladet

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida