När vi föddes i mitten av sjuttiotalet var allt på väg att gå åt helvete. Det hade blivit bättre under så många år, ända sedan kriget. Medelsvensson hade fått TV, PV, WC och raketost i kylskåpet. Men nu verkade festen vara över. Oljeshejkerna hade skruvat åt kranarna, elen ransonerades, det fanns inga jobb.
De som visste något sa att det bara skulle bli värre. Kärnvapenkrig hotade. Gifter skulle förstöra skogarna och naturen. Staten och kapitalet skulle gemensamt suga ut folk. Hasse Alfredson sammanfattade oron i en sång där han undrade om barnen skulle få sola sig gratis i framtiden, eller ens kunna ta ett glas öl.
När man slår upp en tidning i dag, trettiofem år senare, verkar det som om olyckskorparna fick rätt. Varje dag möts vi av historier om hur hemskt allt är, och att det snart kommer bli än värre. Klimatkris, vanvård av äldre, partiklar i luften och pedofiler på dagis.

Tyckare och politiker av alla färger verkar överens om att det var just på sjuttiotalet som det verkligen började gå utför med Sverige. Då gick solidariteten och folkhemmet i graven, säger de röda. Och då började Sverige halka efter resten av västvärlden ekonomiskt, ojar sig de blå.
Men allvarligt talat: är det någon som längtar tillbaka?
Tänk dig en dag på sjuttiotalet. Du vaknar, går in i badrummet, och så finns det inget varmvatten. Någon har skruvat bort toalettstolen och satt en lapp om att det finns gemensam wc i källaren. När du öppnar kylskåpet är den färska apelsinjuicen och parmaskinkan borta. Där din bärbara dator fanns står en tung reseskrivmaskin och en kladdig flaska med Tipp-Ex.
Du tar på dina trånga kläder av syntetmaterial och rusar till jobbet. Där får du stämpla in med ett kort, i en grågrön stämpelklocka. Det är dammigt och luften är dålig. Chefen går runt i förmansrock och kollar att du inte maskar. Är du kvinna nyper han dig i baken i hissen.

Efter jobbet är du trött och vill gå ut och ta en bit mat, men trots att det är mitt i sommaren finns inga uteserveringar. Det finns knappt några restauranger alls. Så du går hem och slår på din svart-vita 14-tums tv. Ettan visar en dokumentär om strejkande industriarbetare, tvåan har tillfälligt avbrott.
Så kunde en dag se ut.
Som Brasse i Fem myror är fler än fyra elefanter skulle uttryckt det: Olyckskorparna fick fel, fel, fel, fel. Nästan alla kurvor pekar brant uppåt sedan sjuttiotalet. Dagens svenskar tjänar mer, lever längre, umgås flitigare, bor rymligare och har mindre slitiga jobb. Vi som lever i dag har flyt.
Det fanns mycket som var ballt på sjuttiotalet. Fräcka blommiga tapeter, färgstarka kläder från Mah-Jong, skateboardåkare, punkrock och Beppes Godnattstund. Men jämfört med i dag var Sverige ett gråare land.

Sjuttiotalet var en tid då post till kvinnor adresserades till deras män och homosexualitet klassades som en mentalsjukdom. Var tionde familj tvättade sina kläder för hand och många hushåll i storstäderna hade varken varmvatten eller badrum. Olivolja och vitlök var exotiska nyheter i mataffären. Statens Biografbyrå censurerade friskt i filmerna vi fick se och Televerket förbjöd rosa telefoner.
Så länge ekonomin får växa och öppenhet råda kommer vi fortsätta att få det bättre. Ny teknik löser fler problem än den skapar. Öppna gränser har gjort Sverige både friare, roligare och tryggare. Det är trist om Saab och Volvo går omkull, men skulle det hända kommer ingen att sakna dem om trettio år. Precis som ingen i dag saknar varven eller fabrikerna där rader av kvinnor hukade över symaskiner på usla ackord.

Det finns massor av problem i Sverige. Finanskrisen är verklig, arbetslöshet och miljöproblem är inte hittepå. De kräver handling. Men de som ropar varg hela tiden måste faktiskt skärpa sig. Sverige kommer inte att gå under den här gången heller. Det gagnar ingen att vi gräver ner oss i skuld och oro över hur vi lever.
Inom kort kommer livet på nollnolltalet att framstå som lika fattigt och töntigt som sjuttiotalet gör i dag. Många kommer säkert att vara nostalgiska över alla bloggar, silikonbröst och mobiltelefoner med blippiga signaler. Men ingen kommer längta tillbaka. Det ser vi fram emot.

Theodor Paues
Fabian Wallen

Theodor Paues och Fabian Wallen är födda 1974. De utkommer i veckan med boken ”Flyt! Förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet”.