Andreas Johansson Heinö, Timbro. Foto: GÖTEBORGS UNIVERSITET

Andreas Johansson Heinö, Timbro.

 Foto: GÖTEBORGS UNIVERSITET
Benny Carlsson. Foto: Charlotte Carlberg Bärg

Benny Carlsson.

 Foto: Charlotte Carlberg Bärg

Lossa bromsen på det etniska företagandet

Publicerad

De samhälleliga och mänskliga kostnaderna för långvarigt utanförskap är förödande.

Exemplet med den somaliska integrationen i Minnesota i USA visar att det skulle kunna vara annorlunda – men det kräver att vi gör upp med vår misstänksamhet mot etniskt företagande, skriver Benny Carlsson och Andreas Johansson Heinö.

Skillnaderna i sysselsättning och företagande är ofta stora både mellan olika invandrargrupper i ett land och mellan en och samma invandrargrupp i olika länder. En av de grupper som haft det motigast i portgången till det svenska arbets- och företagarlivet är de somaliafödda. De bär ofta på företagartraditioner från sitt gamla hemland och är också ofta företagare i sina nya hemländer. I USA låg sysselsättningen bland somaliafödda i yrkesverksam ålder (16-64 år) på 63 procent år 2013 och andelen företagare var närmare 6 procent. I Sverige var motsvarande siffror 25 respektive 0,7 procent. Sysselsättningen är alltså två till tre gånger högre och företagandet nästan tio gånger kraftigare i USA än i Sverige.

Det finns många förklaringar till dessa skillnader, varav tid i landet och utbildning tillhör de mer robusta (se rapporten ”Somalier på arbetsmarknaden” till förra regeringens framtidskommission). Om vi håller oss till företagandet framstår några faktorer som avgörande för att somalier startar företag i betydligt större omfattning i USA än i Sverige. De etniska (somaliska) marknaderna är i flera fall stora och koncentrerade, det finns gott om enkla jobb där invandrare kan skaffa sig erfarenheter, kontakter och startkapital, det finns gott om affärslokaler längs invandrartäta stadsgator eller i etniska köpcentrum, det finns organisationer som erbjuder islamiskt godtagbar finansiering och det saknas rädsla för att gå miste om offentliga bidrag eftersom självförsörjning är normen.

 

Sverige är inte USA. Men det får inte hindra oss från att lära av sådant som fungerar bättre där än här. En ny rapport som publiceras av Timbro idag återger erfarenheter från ett antal somaliafödda företagare i Minnesota, intervjuade hösten 2015. Intervjuerna belyser hur växelverkan kan fungera mellan å ena sidan individuella entreprenöriella drivkrafter, såsom strävan efter självständighet och självförverkligande, och å andra sidan ett välfungerande civilsamhälle.

I många delar av USA finns en rik blandning av organisationer som på olika sätt hjälper nya migranter att starta företag och etablera sig på en marknad. Ibland understöds dessa organisationer med offentliga medel, men till en del handlar det om en samverkan mellan vinst- och icke-vinstdrivande verksamheter, där intäkter från företagandet går till sociala projekt och där sociala organisationer och projekt ger stöd och goodwill åt företagandet. Genomgående leds dessa organisationer av individer med stark förankring och förtroende i lokalsamhället och hos invandrar- och minoritetsgrupper.

 

I Sverige är vägarna till arbete och företagande i stor utsträckning utstakade av myndigheter och offentliga serviceorgan. Det finns få alternativ till den offentligfinansierade verksamheten och de kulturella avstånden är ofta mycket stora. Insatser som syftar till att hjälpa invandrare till arbete och företagande riskerar att snarare upplevas som en form av kontroll, åtminstone bland de invandrargrupper som inte har samma unika förtroende för myndigheter och offentliga aktörer som infödda svenskar. ”Pappersexercisen” är kanske den del av kontrollen som verkar mest avskräckande, inte minst för invandrare från talspråkliga kulturer.

Vi vet från andra invandrarländer att etniska ”communities” ofta utgör grogrund för ett företagande som är första steget på vägen mot ekonomisk integration. Det finns i Sverige en berättigad rädsla för framväxten av etniska enklaver, men risker måste vägas mot de möjligheter till snabbare ekonomisk integration som öppnar sig. Det är inte heller särskilt fruktbart att framhärda i en nedlåtande attityd till ”enkla jobb” i en tid när många nyanlända och inte så få lågutbildade behöver erfarenheter och kontakter som bara kan fås i arbetslivet och som normalt utgör en nödvändig förberedelse för företagande.

 

Om offentligt utstakade vägar vore allena saliggörande borde Sverige ha mindre integrationsproblem än de flesta andra länder. Men så är knappast fallet. Det satsas stora resurser, i termer av kapital och utbildning, på att hjälpa invandrare in i arbete och företagande. Erfarenheterna från somaliafödda företagare i Minnesota indikerar att de offentliga aktörerna ibland borde ta ett steg tillbaka. Låt aktörer med förankring och förtroende i ”målgrupperna” axla en större roll. Minska på regelbördan och pappersexercisen. Och lita framförallt till de universella mänskliga drivkrafter som marknadsekonomin alltid vilat på: strävan efter att förverkliga idéer, bli självförsörjande och skapa värde för andra.

 

Benny Carlsson

Ekonomihögskolan, Lunds Universitet

Andreas Johansson Heinö

Förlagschef på Timbro

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida