Upplopp i de centrala delarna av Liverpool. Foto: Splash News
Upplopp i de centrala delarna av Liverpool. Foto: Splash News

Skyll inte upploppen på David Cameron

Publicerad
Uppdaterad
Reaktionerna på de brittiska upploppen är intressanta. I fallet med Anders Breivik kritiserades - med rätta - uppfattningen att hans vansinnesdåd var en konsekvens av en latent frustration hos vissa marginaliserade befolkningsgrupper, rörande samhällets oförmåga att diskutera problem med integration och multikulturalism.
Ifråga om de brittiska våldsverkarna framstår det däremot som helt legitimt att prata om deras framfart som en naturlig följd av ett folkligt missnöje med politikers svårigheter att lösa ekonomiska problem. Londons förre borgmästare Ken Living­stone skyller upploppen på David Camerons nedskärningar. Daniel Swedin skriver i samma anda i Aftonbladet att "aktionerna har varit människors svar på regeringens tuffa ned­skärningspolitik". Alltmedan den brittiska journalisten Nina Power i Guardian (återtryckt i DN) hävdar att våldet "sker mot en bakgrund av brutala nedskärningar och framtvingade åtstramningsåtgärder". Power åberopar vänsterns nya Bibel, boken "Jämlikhets­anden", och menar att den brittiska regeringen har spelat ett högt spel, eftersom man vet med sig att dess politik "löper risken att tända massoroligheter av en omfattning vi inte har sett sedan tidigt 1900-tal".

Reaktionerna speglar hur slentrian ­ mässigt man uppfattar politiskt våld som representativt för folket, när det kommer från vänster. Och hur vänsteraktivisters våld regelmässigt ses som en självklar reaktion på en politik som vänstern menar leder till att de rika blir rikare, de fattiga fattigare. Man skulle naturligtvis, som i efterspelet av den norska tragedin, kunna hävda att upplopp som de engelska, kan undvikas om vi bara kunde skapa ett "sundare debattklimat", där denna sorts åsikter inte kan uttryckas.

Men detta är naturligtvis fel väg att gå. Att det uppstår frustration i samhället betyder inte att våldet är en naturlig reaktion på frustrationen. De brittiska våldsverkarna är lika lite som Anders Breivik och andra politiska aktivister som tillgriper våld, representativa för några andra än sig själva. I den mån som debattklimatet bör bli sundare, handlar det om att se politiskt våld som konsekvens inte av missförhållanden utan av extremistiska politiska ideologier, där våld ses som ett legitimt sätt att påverka samhället. Som tur är delas inte detta synsätt av allmänheten - inte av de människor som får sina bostäder, arbetsplatser eller affärer sönderslagna av ligisterna.
Men att hävda att politiskt våld inte är en självklar konsekvens av frustration är inte detsamma som att säga att vi inte bör ta frustrationen på allvar. Kanske är det signifikativt att några av de vettigaste kommentarerna i Sverige på Breiviks massmord har kommit från socialdemokratiskt håll.
I en DN Debatt-artikel fäste den förre LO-ekonomen Dan Andersson nyligen uppmärksamheten på hur de partier som gör anspråk på att vara statsbärande bör ta den globaliserade kapitalismens problem på allvar. Problem som hänger ihop med hur nationalstatens förmåga att samla och ena urgröps, hur vissa befolkningsgrupper av olika anledningar hamnar på efterkälken, stöts ut och hur deras medlemmar anser att de inte kan göra sina röster hörda - och hur samhället därigenom söndras, misstron mellan befolkningsgrupper ökar och klanmentaliteten tilltar.

Den stora utmaningen framöver är, liksom i 1900-talets början, att erbjuda
demokratiska och samhällsenande alternativ för de människor som genom att marginaliseras riskerar att sugas upp av extremiströrelser och populistiska missnöjespartier. Att försöka hela, förlåta och sammangjuta borde vara målet för opinionsbildare och politiker, inte att elda på hatet och fördjupa motsättningarna i samhället.

Johan Lundberg
chefredaktör för Axess magasin, och docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet.
Expressen getinglogga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag