Emelie Jonstad Foto: PrivatEmelie Jonstad Foto: Privat
Emelie Jonstad Foto: Privat
Dessa fantastiska människor får inte sina arbetskläder från sitt jobb, skriver Emelie Jonstad. Foto: ShutterstockDessa fantastiska människor får inte sina arbetskläder från sitt jobb, skriver Emelie Jonstad. Foto: Shutterstock
Dessa fantastiska människor får inte sina arbetskläder från sitt jobb, skriver Emelie Jonstad. Foto: Shutterstock

Skandal att hjältarna i vården måste köpa dyra arbetskläder

Publicerad

Deras minimala löner ska alltså användas till att köpa kläder så att de överhuvudtaget får jobba, skriver Emelie Jonstad.

Min svärmor, min bästa vän, många av mina bekanta och så många många fler bara i min kontaktkrets jobbar inom äldrevården. Ett arbete med höga krav om hur kläderna skall vara utformade samt hur ofta de skall tvättas med hänsyn till smittspridning. Ett arbete där de mest fantastiska människorna jobbar, sliter ut sig, stressar och gör allt som står i deras makt för att ta hand om våra äldre. De är våra hjältar. Men är det inte dags att vi ger våra hjältar någonting tillbaka? 

Det är så att dessa fantastiska människor med kraven från sin arbetsgivare inte får sina arbetskläder från sitt jobb. Utan får betala för sina kläder själva. Hur kan det ens vara möjligt?

När lagen infördes i början av 2016 utgick facket Kommunal från att arbetsgivarna skulle stå för arbetskläderna. Men det visade sig snart att det inte var alla arbetsgivares syn på saken. Resultatet är att personal inom vård och omsorg är tvungna att bära arbetskläder samtidigt som arbetsgivaren inte är skyldig att bekosta dem.

 

LÄS MER: Undersköteskan: Jag är arg och besviken på Kommunal  

 

Ofta krävs att man har minst tre ombyten, och det handlar om 1 000 kronor per uppsättning. Den som arbetar som visstidsanställd hos flera arbetsgivare, vilket är ganska vanligt inom äldreomsorgen, är dessutom tvungen att ha tre ombyten per arbetsgivare. 

Så inte nog med att dessa hjältar redan har minimala löner utan de ska ta sina minimala löner till att köpa in kläder så att de överhuvudtaget ens kan jobba för att få tillgång till sina minimala löner.  

''Skor, jackor, byxor och bussaronger har jag köpt själv. Två bussaronger och två byxor har jag fått av kommunen. Hur långt räcker det när man måste byta dem varje dag?'' berättar en kvinna som arbetar i äldreomsorgen.

Hur i helvete kan detta ens vara möjligt?  

 

LÄS MER: Amelia Adamo: Räkna med att ta hem era gamla föräldrar 

 

Mitt företag sysslar med markanläggning och maskinentreprenad. För mig en självklarhet att jag som arbetsgivare ska betala min personals arbetskläder. Om jag valde att inte göra detta så skulle det betyda att de kunde ha vad de ville på sig och att jag då inte skulle kunna ställa krav om varken utseende eller hur pass hög säkerheten skulle vara. 

Jag kräver att min personal är ute varje dag oavsett väder, jag kräver att de skall ha stålhätta på sina fötter, att de har arbetsbyxor - med viss reflektion under vinterhalvåret - och jag kräver att de alla ska ha loggor på överkroppen. Hur skulle jag kunna kräva detta om jag inte betalade för det?  Hur skulle jag kunna stå för säkerheten och visa upp ett organiserat företag om inte mitt företag handlar in kläderna? Och allt detta bara på en liten unken markentreprenads firma.

 

Emelie Jonstad

Bloggare och egenföretagare

 

En annan version av inlägget ursprungspublicerades på Jonstads blogg. 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag