* Peter Eriksson skryter med att miljöpartiet som första parti satt ned foten i våldtäktsdebatten. Men hur vore det om han i stället använde huvudet?
* Den frågan ställer i dag fyra åklagare vid City åklagarkammare i Stockholm. De sågar mp:s förslag till samtyckeslag jäms med fotknölarna.
* De skriver: "Det är uppenbart att Peter Eriksson saknar kunskaper i ämnet och att han aldrig bevistat en våldtäktsrättegång."
Sexualbrotten rymmer svåra bevisfrågor. Detta är den huvudsakliga förklaringen till att så få anmälningar leder till åtal och fällande dom. Som åklagare tar vi naturligtvis gärna emot goda råd för att motverka detta. Men problemet är att sådana råd sällan kommer från personer med insikter eller praktiska erfarenheter i ämnet. Den senaste rådgivaren i den kategorin är Peter Eriksson som i Expressen 5/10 föreslår en ”moderniserad” lagstiftning. Hans patentmedicin är att krav på samtycke ska införas i lagen. Då kommer fler fall att nå fram till domstolarna påstår han helt ogenerat. Hur vet han det? Han stoltserar med att miljöpartiet som första parti satt ned foten i denna fråga. Men hur vore det att i stället använda huvudet?
Peter Eriksson beklagar att debatten har en tendens att handla om de olika juridiska begreppen. Men här måste vi göra honom besviken. Det är nämligen svårt att diskutera lagstiftning utan att komma in på juridik.
Helt obekymrad om sin egen okunnighet vill han ge åklagarna möjlighet att ställa frågor som vi redan ställer i dag och förse oss med ett verktyg i form av lagstiftning som vi inte efterfrågat och inte behöver. Vad han lyckats missa är att ansvar för våldtäkt redan i dag förutsätter bristande samtycke. Frågan är central och den vanligaste invändningen i våldtäktsmålen är just att det förelegat samtycke. Peter Eriksson tror att man kan slå hål på den invändningen genom att utfråga männen om deras sexualvanor. Uppenbarligen tycker han att det råder obalans i frågorna till parterna. Men han kan vara övertygad om att rättens aktörer klarar förhören utan hans bistånd. Ovidkommande frågor hör överhuvudtaget inte hemma i en rättegång. Att lagstifta om möjligheten att ställa sådana vore en juridisk innovation av icke önskvärt slag.
Att inte ha samlag mot någons vilja är en god umgängesregel. Men i skriftlig form gör den sig bättre i etikettböcker än i lagböcker. Sedan kan man ju fråga sig hur bevisningen i samtyckesfrågan skulle föras om den blev uttryckt i lag. Det torde höra till undantagen att någon avger en uttrycklig viljeförklaring och samtidigt förvissar sig om motpartens inställning. Har Peter Eriksson någonsin ställt eller fått frågan: ”Ska vi ha samlag?” Våldtäkt utan våld är svårbevisat och hur vi än ändrar lagen och förbättrar utredningsmetoderna landar vi till sist alltid i bevisfrågorna.
Peter Eriksson undrar var de andra partierna står i frågan. Hade det inte varit bättre om han frågat var praktiskt verksamma brottmålsjurister står? I så fall kunde han sparat sin överskottsenergi till annat, förslagsvis till något område han behärskar.
Vi har många kolleger men vi känner ingen som har förståelse för hans förslag. Även RÅ och Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg som utövar tillsyn över våldsbrotten har en tveksam inställning till lagstiftning om samtycke. Därtill kommer att frågan utretts tidigare utan bifallsrop från remissinstanserna. Borde inte en sådan upplysning mana honom till eftertanke? Tyvärr ger hans agerande inga förhoppningar på den punkten.
Peter Eriksson hävdar trosvisst att en lagändring skulle bli normgivande och jämför med sexköpslagen. Han konstaterar att sexköp inte längre är lika accepterat. Det är svårt att förstå parallellen. När var våldtäkt accepterat? Vidare påstår han att förslaget skulle ge ökad rättssäkerhet. Därmed når han en svårslagen höjdpunkt i okunnighet
eller skamlöshet. Vilken sansad bedömare tror att ett meningslöst förslag kan få en sådan effekt?
Det är uppenbart att Peter Eriksson saknar kunskaper i ämnet och att han aldrig bevistat en våldtäktsrättegång. Det må så vara! Men varför måste han basunera ut det offentligt? Ett genomförande av hans förslag till ”modernare” lagstiftning skulle i och för sig varken göra skada eller nytta. Men är det vettigt att göra verkningslösa lagändringar för att tillgodose en politikers strävan att vinna tillfälliga framgångar i populistisk anda?
ROLF HILLEGREN
ANDERS HALFWORDSON
ANNA PETTERSSON
ANDERS SUNDHOLM
Rolf Hillegren, Anders Halfwordson, Anna Pettersson, Anders Sundholm är kammaråklagare vid City åklagarkammare i Stockholm.
