Det sägs att kommunistledaren Mao
Zedong ogillade fåglar så mycket att han en viss dag beordrade alla kineser att skaka alla träd så att fåglarna skulle dö. Konsekvensen blev massvält till följd av missväxt orsakad av alla insekter som nu inte blev fågelmat. Mao var tyvärr inte den sista politikern som kraftigt ville minska eller utrota vissa djurarter. Svenska politiker gör ibland häpnadsväckande uttalande angående det svenska djurlivet. Senast i raden står mitt eget parti som i en kampanj förordar utökad jakt på säl.
Det svenska sälbeståndet var ordentligt hotat under 60- och 70-talet på grund av jakt och miljöförstöring. För att vända utvecklingen avskaffades skottpengarna på säl 1966.
Trots att ersättningarna för att döda sälarna försvann fortsatte den negativa trenden för sälbeståndet i Östersjön. Dessutom var Östersjön förgiftad och detta bidrog också till den stora säldöden under 1970-talet.
Många honor blev sterila av miljögifter och återväxten var dålig.
1974 enades Östersjöländerna om att fridlysa sälen för att rädda arten under Helsingforskommissionen. Efter att den fredades så har det varit god återväxt på alla tre sälarter i Sverige. Enligt Fiskeriverket så är de största faktorerna till återväxten den minskade jakten och att havsmiljön har blivit bättre.
Nu när sälstammen återigen är livskraftig höjer politikerna rösten för att utöka jakten. Frågan att besvara är varför en djurstam inte ska få vara stark utan bara kan accepteras när den är på gränsen till utrotad?

Svenskar har en stark tradition av att värna djur och natur. Vi blir alla upprörda när vi ser regnskog skövlas och hav förgiftas, för att vi vet att det är ett stort hot mot det lokala djurlivet. Gorillor, lejon, hajar, många är de djurarter som vi är beredda att samla in pengar för att rädda. Hur väl företrädda känner vi oss då av politiker som vill öka jakten på våra egna rovdjur? Hur trovärdig blir Sveriges röst internationellt i djur-, natur- och miljöfrågor om vi inte klarar av att göra på hemmaplan vad vi kräver av andra att åstadkomma?
Borgerliga politiker gör en för platt analys av djurfrågan. I stället för verklighetsnära och problematiserande diskussioner och ideologiska resonemang argumenterar man reflexmässigt för vissas särintressen.
Sälen äter förvisso fisk och förstör vissa fiskeredskap, vilket yrkesfiskare självklart inte uppskattar. Men sälen bidrar till naturupplevelser, är utflyktsmål och lockar turister till svenska vatten. Varför är det ena överordnat det andra? Och vari ligger det liberala i att sätta det ena särintresset framför det andra?
Argument om äganderätt kommer också till korta. Den som gör anspråk på att äga något måste kunna motivera att man inte hindrar någon från att göra likadana anspråk.
Att utrota en djurart är därmed definitivt en äganderättskränkning av rang. En fortsatt mycket restriktiv jakt och fridlysning, i kombination med större möjlighet för personer, företag och organisationer att kunna äga och förvalta sältäta områden vore en modern och miljövänlig borgerlig politik.

Att frågan om säljakt drivs av nya moderaterna är också mycket anmärkningsvärt. Fiskarna vittnar själva alltid om sina allt rikare fångster som ett argument mot hårdare regleringar. Uppenbarligen har dessa fångster ökat trots tillväxten i sälstammen.
Ändå är det kanske ett litet antal yrkesfiskare som man tror sig kunna vinna genom att öka jakten på det djur som nästan utrotades just på grund av jakt. Argument om att stammen skulle fördubblas på tio år utan jakt är anmärkningsvärda. För det första är det troligt att tillväxttakten avtar då sälarna blir fler, för det andra kan man fråga sig vad som skulle vara fel med fler sälar.
Det finns exempel i andra länder såsom Kanada där över 300 000 sälar och sälungar dödas årligen för sin päls. Där använder man basebollträ för att döda sälungar och dessutom så flås många sälar levande och kropparna lämnas kvar.
Det finns alltså många anledningar för moderaterna att tänka om. Fiskeriredskap går att laga men en utrotad djurart förbli utrotad. Sveriges röst behövs i den internationella debatten och vår trovärdighet hänger på vårt eget agerande.


NIKLAS WYKMANNiklas Wykman är djurvän, vegetarian och förbundsordförande för Moderata ungdomsförbundet. På sajten www.raddasalen.se kan du läsa mer om Muf:s sälkampanj.