Varför blev inte Assange direkt frihetsberövad medan han befann sig i Sverige? En sen rättvisa är oftast lika med ingen rättvisa alls. Det skriver Sven-Erik Alhem.
Den som utsatts för ett sexuellt övergrepp vet vad som hänt precis som förövaren vet det. Men inte vi andra. Vi måste förlita oss på vad som kan styrkas under ett straffrättsligt förfarande.
Så är det i Julian Assangemålet. Bara Assange själv och de kvinnor som anmält honom för att han sexuellt har förgripit sig mot dem vet. Ingen annan. Normalt blir det ett snabbt rättsligt förfarande när en utländsk medborgare under tillfällig vistelse i Sverige misstänks för våldtäkt. Ett frihetsberövande följer direkt och den misstänkte blir häktad under hela handläggningen. Inom några veckor eller allra längst några månader vet alla utfallet.
Assangemålet är emellertid från flera olika synpunkter annorlunda. Här rinner tiden bara i väg utan något materiellt rättsligt avgörande. Även om domstol i Sverige funnit Assange vara på sannolika skäl misstänkt för bland annat våldtäkt, får bevisläget anses vara labilt. Olika åklagare har gjort helt skilda bedömningar. Åklagaren har med stöd av den europeiska arresteringsordern begärt att Assange ska utlämnas från England, dit han rest utan att hindras.
Under ett långt utdraget rättsligt förfarande som enbart syftar till att domstol i England ska avgöra om Assange kan överlämnas enligt arresteringsordern för lagföring till Sverige har Assange befunnit sig under husarrest med fotboja och anmälningsplikt. På brottsoffersidan har två kvinnor väntat tålmodigt i Sverige på att rättvisa ska skipas. Parterna har helt olika uppfattningar om vad som hänt mellan dem. Assange har förnekat brott. Därtill har han gjort gällande att åklagare i Sverige inte är behörig att utfärda en arresteringsorder utan detta måste ankomma på domstol. De lägre instanserna i England har dock underkänt detta. Just nu sker förpostfäktningen i Englands Supreme Court i London. Vi vet ännu inte ens - efter denna sällsynt utdragna formaliahandläggning i England - om den europeiska arresteringsordern går att använda i fallet! Redan genom tidsutdräkten måste konstateras att arresteringsordern är vare sig smidig eller effektiv. Rättssäkerheten har blivit lidande. För en sen rättvisa är oftast lika med ingen rättvisa alls eller i alla fall en betydligt sämre rättvisa. Det gäller för såväl brottsoffren som den misstänkte. Alla är med andra ord förlorare. Kvinnorna som målsägande och Assange som misstänkt och frihetsberövad under extremt lång tid.
Därutöver kommer den massmediala uppmärksamheten som också drabbat båda sidor även om Assange i egenskap av superkändis fått sitt namn förknippat med våldtäkt fastän han ska betraktas som oskyldig. Åklagarmyndigheten bekräftade tidigt anmärkningsvärt nog att Assange var anhållen i sin frånvaro som misstänkt för våldtäkt.
Några frågetecken kring handläggningen finns.
Varför blev inte Assange direkt frihetsberövad medan han befann sig i Sverige?
Kunde inte åklagaren ha ansökt om rättshjälp i England som möjliggjort ett ingående förhör med honom där?
En intressant övergripande fråga är: vilken nytta gör den europeiska arresteringsordern om bara formaliahandläggningen i överlämnandefrågan ska ta så extremt lång tid? Själva brottsutredningen har ju stått och stampat på samma fläck. Värdet av utsagorna rörande själva sakförhållandena blir allt sämre månad för månad. Hos allmänheten är detta inte ägnat att öka förtroendet för rättsskipningen.
I Assangeärendet har förekommit många överord och direkta felaktigheter om politisk rättgång, politiskt målsägandebiträde och mycket annat. Vad som betyder mest för Assange, som jag uppfattat honom, är att han inte litar på att Sverige inte kommer att lämna ut honom till USA om han väl kommer till Sverige. För egen del har jag väldigt svårt att tro att detta skulle komma att ske. Men något garantiuttalande, som Assange efterlyst från statsminister Fredrik Reinfeldts sida tror jag Assange får titta i stjärnorna efter.
Jag hoppas att rättvisa till slut - efter all denna förpostfäktning i England - kan skipas under objektiva, lugna, prestigelösa och värdiga former oavsett om den ena eller andra "sidan" "vinner" målet. Ty alla får betraktas som förlorare inklusive rättsapparaten själv som fastnat i startgroparna och inte fått fart under sulorna.
Sven-Erik Alhem
Sven-Erik Alhem är tidigare överåklagare, förbundsordförande i Brottsofferjourernas riksförbund och var expertvittne i den förra brittiska domstolsförhandlingen om Julian Assange.