Nyligen friade Södertörns tingsrätt och Svea hovrätt två män för våldtäkt mot en kvinna på en Finlandsfärja bara för att domstolsledamöterna tyckte att kvinnans uppgifter inte var tillräckligt detaljerade. I domen står det att "kvinnan kom inte riktigt ihåg hur männen fick av henne byxorna" och därför konstaterade domstolsledamöterna att "det rådde tvivel om att kvinnan hade blivit våldtagen". Vi reagerar kraftigt på denna och på liknande historier. Och de är dessvärre inga undantag: vi har granskat ett antal domar där möjliga brottsoffer förlöjligats och fått gå utan upprättelse.

Det är mycket märkligt att ett våldtäktsoffer tycks behöva dels talets gåva och dels ett fotografiskt minne för att bli trodd. Bara för att en kvinna, på grund av sitt berusade tillstånd (som i det nämnda fallet), inte minns exakt varenda liten detalj som hur männen fick av henne byxorna, betyder det inte att hon inte kan ha blivit våldtagen! En annan omständighet som gjorde att rätten inte trodde på kvinnan var att hon "duschade och efteråt gick tillbaka till hytten för att hämta sina kläder". Menar domstolarna att hon skulle ha stigit av båten naken eller iförd badhandduk? Uppenbarligen inträffar dessa katastrofala rättsliga "fel" på grund av en avsaknad av vanliga grundkunskaper hos domarna och nämndemännen om det moderna sexuella samspelet mellan människor.

Det är ett minimikrav att ledamöterna i domstolarna förstår sig på de situationer och handlingar de dömer. Men sanningen är att vi på senare tid upptäckt att vi lever i en falsk rättstrygghet och att våra domstolar inte alltid dömer korrekt. Aldrig tidigare i Sveriges rättshistoria har domstolarna och domstolsledamöterna kritiserats och ifrågasatts så mycket som nu. Det är en nödvändig och berättigad kritik. För drygt två år sedan avslöjade justitiekansler (JK) Göran Lambertz att det sitter flera oskyldigt dömda i svenska fängelser. Rapporten "Felaktigt dömda" av Professor H.G. Axberger slog ned som en bomb i knäet på det överraskade politiska etablissemanget.

Sedan dess har debatten svängt fram och tillbaks. Ena dagen handlar den om oskyldigt dömda och nästa dag om brottsoffer som inte blir trodda. Sällan handlar debatten om den homogena grupp människor som domare och nämndemän utgör. Deras begränsade livserfarenheter gör att skyldiga frias samtidigt som oskyldiga döms. Vi efterlyser en grundlig debatt och en större öppenhet från rättsväsendets företrädare. Särskilt från dem som ständigt tycks skydda varandra när det blåser. Det är domarens uppgift att döma utifrån en blandning av lagparagrafer och egen livserfarenhet. Det fungerar så länge domstolsledamöterna lutar mot lagparagraferna och inte mot sina egna livserfarenheter.
Men när de gör det senare är det roande att följa hur denna konservativa grupp makthavare i rättssystemet tar sig friheten att moralisera över sexualitet som avviker från missionärsställningen.

Vi har följande budskap till alla domstolsledamöter: Bara för att en kvinna inte minns varenda detalj i ett händelseförlopp betyder det inte att hon ljuger om ett övergrepp. Bara för att en kvinna druckit mycket sprit eller gått i utmanande kläder och gett sexuella inviter betyder det inte att hon får skylla sig själv. Jurister och nämndemän, räcker era egna sexuella erfarenheter till för bedömningar av svåra sexualbrottmål? Det låter inte så. Det är tvärtom pinsamt uppenbart att ni behöver utbildas i det moderna sexuella samspelet mellan könen. För den som på fullt allvar tror att samlag består av bara "missionären" har ingenting i en domstol att göra.