”Länge har det funnits frågetecken kring alliansregeringens jämställdhetspolitik”, stod det vid jämställdhetsminister
Nyamko Sabunis artikel här på debattsidan i går. Det tycker inte jag. Jag tycker att den borgerliga alliansens anti-feministiska politik har varit väldigt tydlig.
Reformerna under alliansregeringens första år leder på punkt efter punkt till försämringar för stora kvinnogrupper. Det gäller till exempel de försämrade villkoren i a-kassan, som drabbar kvinnor hårdare än män på grund av de stora skillnaderna i lön och arbetsvillkor mellan könen. Regeringen säger sig vilja främja jämställdhet, men eftersom analysen i den ekonomiska politiken är könsblind så gynnar politiken hela tiden den vita, medelålders mannen som jobbar heltid och tjänar några tusenlappar mer än en genomsnittlig kvinnolön.
Förslaget om vårdnadsbidrag vittnar om att man inte bara är blind utan också döv, eftersom man vägrar att ta till sig de praktiska erfarenheter som tydligt visar att det är en absolut majoritet kvinnor som är hemma. Vilket, tillsammans med snedfördelningen av föräldraförsäkringen, försämrar kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Det ger i sin tur ett sämre löneläge och en sämre utgångspunkt på arbetsmarknaden för gruppen kvinnor som helhet: kvinnors ekonomi blir därför generellt sämre än männens, vilket gör att kvinnors pensioner blir lägre. Hela varvet runt alltså. Samma karusell, samma mönster, samma gamla maktordning.

Samma patriarkala maktordning som i sina mest brutala uttryck visar sig i form av mäns våld mot kvinnor. Det våld som nu jämställdhetsministern presenterat en handlingsplan mot. Vilket är utmärkt! Det är inte en dag för tidigt, utan snarare decennier för sent!
Av gårdagens summariska presentation går det naturligtvis inte att utläsa allt om regeringens ambitioner men jag är glad över att regeringen lyfter upp frågan om våld i samkönade relationer, eftersom kunskapen om detta länge dolts. När vi i feministiskt initiativ tog upp frågan i en rapport år 2005, var det just ingen på den politiska arenan som ville lyssna. På samma sätt vore det bra om regeringen kunde medverka till en förståelse av att det just ryms olika former av våld – inklusive det som kallas hedersrelaterat – under det patriarkala paraplyet, men att utgångspunkten finns i samma destruktiva könsmaktsordning. Så kan vi komma ur destruktiva låsningar kring begreppsfrågor.
Min misstro inför alliansens förmåga att effektivt stoppa mäns våld mot kvinnor utgår från deras uppenbara oförmåga att se sambanden och helheten. Om man tror att det patriarkala våldet är lösryckt från föreställningar om vad kvinnor är i andra sammanhang, särskilt i förhållande till män, så blir det svårt att uppnå den av oss alla efterlängtade jämställdheten. Vi måste nämligen arbeta på alla områden och på alla nivåer samtidigt. Eftersom frågorna hänger ihop. Då kan man inte förneka feministiska analyser på ett politikområde för att sedan hävda dem på ett annat.

Mäns våld mot kvinnor är en akut fråga. Där är jag helt överens med Nyamko Sabuni. Den visar i sin omfattning och i sin brutalitet hur långt vi har kvar till jämställdhet och den visar att det handlar om makt. Den visar att vi fortfarande har grundläggande strukturer i Sverige som regelmässigt värderar kvinnor lägre än män och som vilar på idén att mannen är överordnad kvinnan, att mannen är normen och kvinnan avvikelsen. Det syns i styrelserummen, i lönepotterna, i prostitutionen, i slavhandeln med kvinnors kroppar och i våldet.
Att arbeta förebyggande, ett arbete som ju regeringen vill stärka, måste alltså
innebära att ändra på det här maktmönstret på alla plan. I dag är kön en bärande organisationsprincip för vårt samhälle. Vad vi än gör, inom vilket område vi än befinner oss, kan vi avläsa förhållandet mellan kvinnor och män.

Den ekonomiska politiken, arbetsmarknadspolitiken och politiken för att komma tillrätta med mäns våld mot kvinnor måste alltså hänga ihop. Mig veterligen har alliansen en finansminister som gärna kallar sig feminist. Om han inte ska bli ett fall för KO (Konsumentombudsmannen) så måste alliansen omedelbart införa obligatorisk och departementsöverskridande kunskapslyft om könsmaktsordningen!
GUDRUN SCHYMAN
Talesperson för
Feministiskt Initiativ