Jämställdhet mellan kvinnor och män är en prioriterad fråga för alla svenska riksdagspartier. Alla partierna har ett jämställdhetsprogram, och frågan ingår alltid som ett viktigt ämne i regeringsförklaringen, oberoende av partifärg. Men hur är det med Sverigedemokraterna (SD), partiet som gärna anger jämställdhet som ett argument mot invandringspolitiken?
Sverige är ett av världens mest jämställda samhällen, politiken har under flera decennier varit inriktad på att främja kvinnors möjligheter att förverkliga sina drömmar, leva självständigt och att ge både män och kvinnor ansvar som föräldrar. I Sverige är man "stolt, men inte nöjd", när det gäller jämställdhet. Alla partier i riksdagen, om än med variationer, talar om strukturella hinder för jämställdheten och om nödvändigheten av en fortsatt stark politik på området. Sedan slutet av 90-talet benämner dessutom alla riksdagens partier - utom Moderaterna och Kristdemokraterna - sig som feministiska.

Men, en radikal politik föder förstås motkrafter. Europeiska partier med stark anti-invandringsretorik representerar ofta också en patriarkal ideologi. I Sverige har SD haft särskilt stora opinions-framgångar bland män. I en opinionsundersökning (Sifo 15/11) anger nio procent bland männen och tre procent bland kvinnorna att de skulle rösta på SD. Tre gånger så många män som kvinnor! Sverige-demokraterna har dock argumenterat mot det mångkulturella samhället just genom att hänvisa till islams begränsning av kvinnors rättigheter. I sin debatt-artikel i Aftonbladet (19/10) pekar Åkesson på könssegregerad simundervisning och simhallstider och framställer muslimska män som våldtäktsförövare i sin argumentation mot islam. SD förespråkar att hedersvåld bestraffas hårdare än i dag och att alla former av religiöst förtryck mot kvinnor ska motarbetas.
Men står SD upp för den svenska jämställdheten i andra sammanhang - eller är den bara viktig när det handlar om islam? Något jämställdhets- program har partiet inte, men väl ett familjepolitiskt program. Där framgår att SD vill avskaffa den fria aborträtten efter 12:e veckan (gränsen går i dag vid 18 veckor). Partiet vill också "minska" antalet skilsmässor, avskaffa maxtaxan på dagis, avskaffa de särskilda pappa- och mammamånad-erna, motsätter sig samkönade äktenskap och vill att sexualundervisningen inriktas på "ansvarsfulla relationer". Partiet vill också få fler föräldrar att välja hemmafrurollen, öka barnafödandet, öka kärnfamiljens status och betonar slutligen att män och kvinnor är olika och att naturen skapat könen som komplement.
Medan Dansk folkeparti, som SD annars ofta imiterar, menar att "Danmark har reell jämställdhet mellan könen", så vill SD alltså föra samhället tillbaka till 1950-talsfamiljen.

De Sverigedemokratiska sympatisörerna är också, enligt SOM-undersökningarna, absolut mest negativt inställda till jämlikhet och jämställdhet. Endast 28 procent tycker exempelvis att det är mycket viktigt med jämlikhet. SD-sympatisörerna är också, tillsammans med Kristdemokraterna, de som är minst entusiastiska inför ett jämställt samhälle.
Tillsammans med Norge och Island ligger Sverige i toppen av internationella jämställdhetsindex. En analys av SD:s framgångar i opinionen borde ta hänsyn till den skarpa svenska politiken mot patriarkala ordningar, men också vikten som tillmäts det som ibland har benämns feminina eller kvinnliga värden - relationer, social omvårdnad och verbal förmåga - i utbildning och på arbetsmarknad. Men analysen av SD:s framgångar har hittills negligerat genusperspektivet.
Ett öppet anti-feministiskt parti är ett nytt fenomen i dagens svenska politik. En mindre grupp, särskilt män, tycks vara attraherad av en sådan politik. Ska en antifeministisk retorik bli en konkurrensfördel i svensk politik? Sverigedemokraterna verkar i alla fall vara den nya grabbighetens politiska alternativ.

Drude Dahlerup
Marie Demker