Sätt stopp för åldersrasismen!

Varför hojta så mycket om åldersrasism när det finns något som är mycket farligare? Att vi i Sverige lever i ett kunskapssamhälle där erfarenhet och kunskap föraktas. Har du fyllt 55 eller 60 och har massor av kunskap och erfarenhet som du gärna delar med dig av på arbetsmarknaden? Glöm det. Dina yngre karriärsugna kolleger som manövrerar ut dig från ditt jobb visar inget intresse för all din samlade kunskapserfarenhet. Det är nu du anses redo för att knuffas ner för den moderna svenska ättestupan. Men frukta inte.
Den moderna svenska ättestupan är ingen farlig plats alls. Från och med nu när du ändå kommer att tvingas sluta med avtalspension ska du ägna dig åt att förnöjsamt konsumera alla produkter och upplevelser som marknadsaktiva 35–45 åringar producerar åt dig. Klättra upp för heliga berg och bli förälskad på spa i Indien, köp hus i Provence och odla ekologiskt, åk på skomässa och köp nya skor lämpliga för att dricka champagne med din partner och samtidigt motverka artros.

Ett härligt liv som silverkonsument vid ättestupans varma konsumtionslagun väntar alla 55+ och 60+ i Sverige! Men gör du anspråk på att verka eller höras med din samlade kunskapserfarenhet, anspråk på att fortfarande ha inflytande över samhällets utveckling gamle vän, då är du dödens! Men hur många pigga 60-åringar har råd att vistas vid ättestupans härliga varma konsumtionslagun? Bilden som reklambyråer och damtidningar älskar att sprida, bilden av den hälsosamma, aktiva, obekymrade svenska pensionären som vill mer än tidigare generationer och har pengar att spendera på alla sorters förströelser och njutningar krockar med verkligheten.
Vare sig avtalspensionen eller folkpensionen är en guldgruva. Det finns faktiskt många friska härliga, kompetenta pigga pensionärer i Sverige i dag som behöver arbeta för sin försörjning, för att kunna betala tandläkarräkningen eller unna sig att gå på bio. Men deras kunskap och erfarenhet nonchaleras. Helt öppet kan en schysst arbetsgivare i Sverige i dag säga till den 55-årige arbetssökande på anställningsintervjun: ”Det är inget fel på dina meriter men vi hade tänkt oss någon yngre”. Det är som att säga ”Ja, ingenjör Muhammad, det är inget fel på dina meriter men vi hade tänkt oss någon med ljusare hudfärg, mer svennelik, liksom”. Det finns lagar mot etnisk diskriminering i Sverige, men överraskningarnas överraskning, har vi glömt att lagstifta mot åldersdiskriminering i arbetslivet.

”Sverige har missat deadlinen för åldersrasism” viskas det bland delegaterna (med lite skadeglädje mot det annars självgoda Sverige?) i EU:s korridorer. Sveriges ”miss” har en förödande effekt på kvinnorna. Aldrig någonsin har Sverige haft en mer kompetent och välutbildad (yrkes eller akademiskt) generation kvinnor. En kapacitetsresurs på mer en halv miljon kvinnor mellan 55 och 65 år som ska kastas på sopptippen? Men ett par silikontuttar och lite glittrig glamour värderas högre än år av kompetensutveckling och erfarenhet. De som härskar på den svenska arbetsmarknaden, de som delar ut arbetstillfällen såväl anställningar som projektuppdrag verkar ha en patologisk rädsla för rynkorna hos mogna kvinnor. Men även män drabbas. Åldersdiskriminering inom nöjes och tv-världen skonar inte ens attraktiva populära män. Magnus Härenstam kickades från TV4 med motiveringen att han är för gammal.

Och medan 40-talisterna inte vill släppa greppet om sitt revir morrar 40-åringarna och betraktar alla som är 15 år äldre som kandidater för ättestupan. Men de yngre pissar i motvind när de befäster åldersrasistiska attityder i Sverige. De kommer själva att drabbas om några år. Livets lag, ung blir också äldre. Hur kul blir det då att leva i ett land med cementerad åldersrasism? Men i ett större perspektiv, ett segregerat samhälle, utan en dialog mellan yngre och äldre, ett samhälle som vägrar att lyssna på de äldre medborgarnas erfarenheter blir ett samhälle som går miste om den viktigaste kunskapen för såväl personlig som samhällelig utveckling. Vi behöver lära av erfarenheten och försöka att inte göra om misstagen.
Det går inte att helt lagstifta bort diskrimineringen, men som den spanske poeten Antonio Machado säger: ”Vandrare, det finns ingen väg, man bryter stig medan man går”. Alla dessa kompetenta, mogna, rynkiga vandrare kommer att uppleva lagen som en stor hjälp medan de går där och bryter stig på den åldersdiskriminerande svenska arbetsmarknaden.

Politiker: Lagstifta mot åldersdiskrimineringen nu! Arbetsgivare: Följ Dramatens exempel. Man vågade utnämna den kompetenta Marie-Louise Ekman som ny chef trots att hon är 63! Arbetsgivare som envisas med att ignorera de äldres kompetenskapital förlorar själva på den idiotiska diskriminering de ägnar sig åt. Men arbetsplatser som Dramaten blir vinnarna.


Ana Martinez
Författare och estradör

Ana tycker att man med åren blir mindre rädd när det blåser och mer uthållig mot kärlekssmärta och arbetsproblem. Hon dansar gärna.