EU är hårt pressat av den pågående skuldkrisen och letar med ljus och lykta efter nya inkomstkällor till staten. Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy har gått i bräschen för införandet av en skatt på finansiella transaktioner - en så kallad Tobinskatt. Många europeiska banker och finansinstitut har under senare år räddats av EU-medel, och nu är det dags att betala tillbaka. Varje gång en finansiell transaktion genomförs, till exempel varje gång man handlar i en aktie, kommer en skatt tas ut på runt 0,1 procent av beloppet. Det låter lite, och må så vara för en bank. Problemet är bara att det är de vanliga spararna och medborgarna som kommer stå för kalaset.
Svenskarna är duktiga på att spara. De flesta av oss äger i dag fonder genom pensionssparandet, och allt fler sparar själva i aktier och fonder. Sverige är också ett av de länder som kommit längst vad gäller enkla och billiga sparlösningar. Vi har förstått vikten av att spara - till pensionen, till drömresan eller helt enkelt till ett rikare liv. Och vi vill spara billigt. De svenska bankerna har bland de lägsta avgifterna på aktie- och fondhandel i hela Europa.
Just pensionssparandet är extra viktigt. Av alla de barn som föds i dag räknar man med att hälften kommer leva tills de är 100 år gamla. Statsminister Fredrik Reinfeldt var så sent som i veckan ute och lyfte frågan om höjd pensionsålder. Med en åldrande befolkning kommer vi också behöva arbeta längre för att klara försörjningen. Vill man vara säker på att kunna gå i pension vid 65 blir ett privat pensionssparande helt avgörande.
Så vad skulle då en Tobinskatt på 0,1 procent innebära för den vanliga spararen? Hos en nätbank kostar det i dag mindre än 0,1 procent i courtageavgift att handla i en aktie. Med andra ord - varje aktieaffär skulle bli dubbelt så dyr för en sparare. Skatten skulle även driva upp fondernas avgifter. Det skulle slå hårt mot den långsiktiga pensionsspararen. Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, la i veckan fram ett räkneexempel: För en 30-årig löntagare skulle Tobinskatt innebära en minskning av pensionen med 5 procent. I rena pengar innebär det hundratusentals kronor mindre i pension!
Sverige är ett av få länder som faktiskt testat på en slags Tobinskatt, den så kallade valpskatten, i slutet på 80-talet. Genom att beskatta värdepappershandel hoppades staten inbringa 1,5 miljarder kronor årligen. Resultatet? Alla större finansiella institutioner flyttade både sina transaktioner och anställda utomlands. Spararnas affärer inbringade staten futtiga 80 miljoner kronor årligen. Skatteintäkterna gick ner i stället för upp och jobb lämnade Sverige. Ordningen återställdes då skatten togs bort i början på 90-talet. Låt oss lära oss av historiska misstag istället för att upprepa dem.
Kanske är det med 80-talets experiment i åtanke som regeringen Reinfeldt tillsammans med Storbritannien ställer sig negativa till införandet av en skatt. Sverige har besk smak av tidigare försök och den brittiske premiärministern David Cameron har mycket att vinna på att London behåller sin position som ett finansiellt maktcentrum. Om euroområdet väljer att gå vidare med lagstiftning trots Sveriges och Storbritanniens utanförskap är det sannolikt att finansjobben lämnar euroområdet och flyttar till Stockholm och framförallt London. Samtidigt som tyskar och fransmän förlorar sina jobb kan vi vara säkra på att Sverige kommer att bli en tillflyktsort för kapital som vill undvika en euroskatt.
Trots denna vetskap står nu alltså EU redo att straffskatta vanliga sparare, när det egentligen är bankerna man vill åt. Utöver att pensionsspararna får betala sin del av kakan, finns inga garantier för att inte bankerna skyfflar över sin nya skattebörda på kunderna i form av ytterligare höjda avgifter. I sin ambition att bestraffa stora banker och finansinstitut riskerar EU genom Tobinskatten att lägga hinder i vägen för vanliga sparares pensionsdrömmar och sparmål. I en värld där sparande ska vara enkelt, är det rätta vägen framåt? Knappast. Är det verkligen rätt väg att gå för att komma till bukt med dagens finansiella problem? Knappast. Låt oss bara hoppas att EU inser vilket snedsteg man är på väg att ta.
Jan Dinkelspiel
Jan Dinkelspiel är Sverigechef för Nordnet, ett nätbaserat mäklarföretag för sparande.
Rättelse: I en tidigare version av artikeln fick Englands premiärminister förnamnet James. Men han heter David Cameron.
