Socialstyrelsen har nu stoppat användningen av influensavaccinet Pandemrix för minderåriga. I går presenterade Läkemedelsverket en studie som tyder på att risken att barn och ungdomar ska drabbas av narkolepsi kan vara fyra gånger högre för dem som vaccinerats med Pandemrix, än de som inte vaccinerats.
Uppgifterna är naturligtvis oroväckande, men det är viktigt att inte panikreaktioner tillåts ta över debatten om barnvaccin.
Varje vaccin måste bedömas efter sina verkningar och biverkningar.
Nu när våren äntligen är här kan vi konstatera att städernas barnkliniker denna vinter varit överfulla av barn med maginfluensa, kräksjuka och RS-virusinfektion. Barnen har legat och suttit huller om buller i väntrum och korridorer på akut- mottagningarna.
Detta kaos upprepas varje vinter. Men i år har det varit särdeles svårt. Det ropas efter mer och mer resurser. Men: alldeles för få frågar efter förebyggande åtgärder som kan lindra detta lidande.
En av de stora bovarna i dramat är rotavirusinfektionerna. De ger upphov till cirka två tredjedelar av mag- och tarminfektionerna. Så gott som alla barn har drabbats minst en gång före fem års ålder, många får tillbaka sjukan gång på gång.
Symptomen varierar från vattniga diarréer som kan gå över av sig själv - till outhärdliga kräkningar, skyhög feber och sprutande diarréer med en överhängande risk för uttorkning. Barnen kan också få tarmskador som det tar flera veckor att läka ut.
Om man utgår från europeiska erfarenheter och överför dem till den svenska verkligheten kommer 2000 barn att sjukhusvårdas, 20000 söka läkare och 80000 barn insjukna i rota-virusmaginfluensa varje år.
Smittsamheten är exceptionellt hög. När magviruspartiklarna tar sig in på ett dagis drabbas de flesta barnen och - snart ligger också ofta deras familjer och hulkar. Viruset överlever tvål och vatten, inte ens sprit är ett helt säkert desinfektionsmedel. Skötborden förblir en svårartad smittkälla på akut- och distriktsläkar- mottagningarna.
Belastningen på familjerna och samhället är avsevärd. Resultatet blir ökade medicinska
kostnader, förlorad produktivitet och höga samhällskostnader.

Vaccination är den mest effektiva hälsostrategin för att förebygga och förhindra spridningen av rotavirus- infektion. Till och med WHO har länge starkt rekommenderat att rotavirus- vaccin ska ingå i de nationella vaccinationsprogrammen.
Studier från Finland, som nu vaccinerar mot rotavirus, har visat att vaccinationen reducerar rotavirusorsakade akuta besök och inläggningar med ca 95 procent under tre år efter vaccinationen. Vaccinet ges som flytande medicin i munnen två till tre gånger från två månaders ålder. Biverkningarna är obetydliga.
När vågar Socialstyrelsen och ton- givande barn- och infektionsläkare stå upp för att biologiska sanningar gäller även i Sverige?
Läkemedelsverket har godkänt två rotavirusvaccin. Låt alla våra minsta få vaccin - och det nu - så kommer vi redan nästa vinter att ha färre magsjuka barn på dagis och akutmottagningar - för att inte nämna våra genomvabbade hem. Ungarna kommer att bli friskare - och även samhällsekonomin.
En härlig bieffekt av massvaccinering har man redan sett i New York och inte minst ute i Europa - syskonen insjuknar mer sällan där bebisarna ympats, än i de ovaccinerade familjer.

Vadan detta loja ointresse bland våra experter trots alla övertygande vetenskaplig dokumentation? Tyvärr har det blivit något av en dålig svensk tradition att hamna ordentligt på efterkälken vad gäller det etablerade vaccinations- program. Pneumokockskyddet kom sent, liksom hemofilussprutorna, medan vattenkopp- och hepatit- och meningokockvaccin lyser med en dunkel frånvaro i vår barnhälsovård.
Vi får inte låta de misstänkta biverkningarna av Pandemrix utvecklas till en allmän rädsla för vaccin bland föräldrar och läkare. Det är inte en dag för tidigt att ge den första slurken av ofarlig rotavirusvaccin!


SALOMON SCHULMAN
TOMAS SVEGER