Ett vandrande fängelse. Inte förenlig med mänsklig värdighet. Inte välkommen. Europas maktmän har sagt sitt om den beslöjade, muslimska kvinnan. Hon ska befrias från sina förtryckande kläder. Vare sig hon vill eller inte.
Av med dem bara! Det var i tisdags som burkaförbudet röstades igenom i franska nationalförsamlingen. Ännu en seger för de sekulära diktatens Frankrike.
Sex år av slöjhets har nått sin kulmen. Första gången den bannlystes var 2004, från skolsalarna. Nu blir burkakvinnan portad även från det offentliga. Frankrike leder trenden, som alltid när det gäller mode. Europa är på god väg att "avslöjas". I Belgien är ansiktsklädsel på väg att bli förbjuden, Holland jobbar på en liknande lagstiftning. Spanien är på gång, även våra grannar norrmännen sägs diskutera. Anti-slöj-diktaten växer i styrka. Förvirring följer i spåren. För hur avgörs vilka plagg som täcker hår och/eller ansikte som är olagliga?

Hur ska den katolska nunnan styla sig i framtiden? Har de 32 lagstiftarna i franska burkakommissionen identifierat skillnaden mellan en hijab och en Yves Saint Laurent-elegant huvudscarf?
Och exakt var går gränsen mellan niqabdamen på gatan i parisförorten Clichy-sous-Bois och kronprinsessan Victorias protestantburka (läs: brudslöja) i Storkyrkan?
Om det inte handlar om ren religionsförföljelse, vill säga - det är muslimska plagg som är förbjudna. Extra ställd blev man inför Frankrikes president Nicolas Sarkozys stora slöjtal i juni förra året, upptakten till burkaförbudet. "I vårt land kan vi inte acceptera att kvinnor blir till fångar bakom en skärm, avskurna från allt socialt liv, berövade sin identitet", dundrade Sarkozy från talarstolen.
Och sen: "Burkan är inte välkommen på den franska republikens territorium".
Notera: Inte välkommen.
När presidenten för världens stoltaste, och scarftätaste, modenation inte kan sin stilhistoria - ja, då blir man fundersam.

Den moderna modekonsten börjar nämligen med just den muslimska slöjan. Napoleon importerade den från Egypten. Hans fru, stilikonen Joséphine, bar den. Slöjan blev en symbol för deras epok. Den triggade en orientalisk våg i societeten. Den ansågs uttrycka det franska rikets kärnvärden, kyskhet och sensualism. Den blev anmoder till franskmodets främsta export, silkesscarfen. I dag finns Joséphineslöjan i drivor på turiststånden i Tuilerierna, och runt huvudet på varje fransk madame med smak. Sedan paret Bonaparte har islam varit mer än välkommet i modets Paris.

Nationalhelgonet Yves Saint Laurent, född i Oran i Algeriet, älskade den traditionella kaftanen. Och arabvärlden har varit en ständig inspirationskälla i Paris, se till exempel Yves Saint Laurents nuvarande chefsdesigner Stefano Pilatis marockanska kollektion för 2011.
Eller herrmodet, just nu inspirerat av nordafrikanska sjokplagg som en reaktion mot de senaste årens rigida kostymer. Modet följer ju sina egna lagar. Nationalförsamlingens förbud lär sporra till en ny "hijab chic"-trend. Och varför inte?
Slöjan har sprängkraft. Spikhår, piercings, skinnskalle - de klassiska provokationstricken är godnattsagor i jämförelse.
Inget väcker så heta känslor som slöjor. Inget gör männen däruppe så nervösa.

Vill du vara rebell, konvertera till burkamodet. Det hittills mest träffsäkra inlägget i burkadebatten skrevs av signaturen Sam på vetenskapsforumet Sciforums.com: "För bara en enda gångs skull, en ENDA, vill jag se en kommission där kvinnor bestämmer vad alla män i samhället inte får bära".
Businessburka i form av affärskostym, någon? Fundamentalistisk som fan. Förvandlar fria män till ledsna fångar, berövade sin identitet.
Och slipsen, sen. Ett vandrande fängelse kring halsen.
Av med den bara!

SALKA HALLSTRÖM BORNOLD är modejournalist och författare. Senast hon bar en protestantburka, med andra ord brudslöja, var på sitt bröllop 2002.