I onsdags var jag på en konferens Palmecentret höll "med sikte på hållbar fred". Det är bra att socialdemokraterna för en intern diskussion kring mellanösternpolitiken. Djupt oroväckande är dock att man för en konferens som påstås handla om fred bjudit in Azzam Tamimi och Ghada Karmi som båda förnekar existensen av ett judiskt folk och Israels rätt att existera. Är man verkligen intresserad av fred och dialog finns så många förnuftiga röster att bjuda in. Varför väljer man dessa?
Vilka är då Azzam Tamimis åsikter? Låt mig peka på några återkommande teman:
Israel är en cancer som måste utrotas.
Självmordsbombningar är rätta sättet att tillfredställa gud.
Kvinnor vill och bör bli misshandlade av sina män.
Palestinier som accepterar fredsförhandlingar med Israel är förrädare
Hur ska denne person bidra till "dialog" på en så kallad "fredskonferens"? Hur kommer det sig att publiken applåderar åt hans extrema uttalanden?

Man skulle kunna tro att socialdemokraterna inte kände till Tamimis åsikter. Men de är välkända och har uppmärksammats förra gången Tamimi bjöds in, bland annat på DN Debatt 12/11- 05. Den gången stod socialdemokratiska studentförbundet och Broderskapsrörelsen som värdar, nu är det Palmecentrets tur.
Vi i publiken fick höra att Tamimi inte ser judarna som ett folk, en uppfattning som delas av konferensens inledande talare, författaren och debattören Ghada Karmi.
Hennes bok "Married to another man" är full av resonemang och idéer som knappast kan betecknas som kritik mot israelisk politik. Det handlar istället om ett förnekande av Israels existensberättigande och en grumlig soppa av fördomar och konspirationsteorier.
Karmi anser att judarna inte utgör varken ett folk eller en nation. Judarna kan i bästa fall sägas utgöra olika "sekter". Att förvägra judar rätten att själva avgöra sin identitet, att frånkänna dem rätten att definiera sig som ett folk och på grundval av detta förneka dem rätten till politiskt självbestämmande tillhör de vanligaste argumenten i propagandan för Israels upphävande. Argumenten för tankarna till turkiska försök att förnekla ett det finns ett kurdiskt folk.
Karmi skriver att "Israellobbyns makt i Amerika är legendarisk" och talar om USA som en marionett i Israels händer. "All media - film, tv, tidningar och tidskrifter har stött Israel.", skriver hon. Anledningen till att detta är möjligt, menar Karmi, är att judarna dominerar tidningar, Hollywood och tv-kanaler. Hon letar judar bland ägare, chefer och skribenter. Den här typen av "judelistor" känner vi igen från mängder av antisemitisk propaganda. Det rör sig om gamla mytologiska föreställningar om judisk makt och judiska manipulationer. Och det är resonemang som bygger på föreställningen att en person i mediavärlden som även råkar vara jude agerar "judiskt" eller företräder föregivna "judiska" eller "israeliska" intressen. Judar framställs som illojala medborgare som tjänar andra makter än det egna landet.
Liknande idéer har vi även kunnat se i det amerikanska valet där hätska kampanjer bedrivits mot Barack Obama. Man har försökt utmåla honom som muslim och låtit det påstått "muslimska" representera opålitlighet och illojalitet med USA.
Trots att Israel är en stat med stora minoriteter hävdar Karmi med emfas att Israel är en "etnisk stat endast för judar".Vidare förordar hon en så kallad "enstatslösning".Någon enstatslösning där judiska rättigheter skulle respekteras och erkännas har dock aldrig varit ett realistiskt alternativ. Ghada Karmi är själv ett exempel på vad företrädare av denna linje har att erbjuda: Fientlighet, förakt och ett förnekande av judisk identitet och historia.

I sin bok raljerar Karmi över att det sker undervisning om förintelsen. Hon beskriver det som sionistisk propaganda att europeiska ungdomar undervisas om folkmord och europeisk historia. Lena Hjelm-Wallén, styrelseordförande för Palmecentret, var på god fot med Karmi och rekomenderade hennes bok, vilken även fanns till försäljning i lokalen.
Samma Hjelm-Wallén varministeri denregering som skrev under deklarationen från Stockholms Internationella Forum omFörintelsen 2000. Då gjordes utfästelser om att bekämpa fördomar och hat. Nu rekomenderar hon Karmis bok som förnekar existensen av det judiska folket, sprider konspirationsteorier och angriper upplysning om Förintelsen som sionistisk propaganda. Hjelm-Wallén var även tidigare ordförande i Forum för levande historia, vars själva grundidéhandlar omvikten avkunskaper om Förintelsen och kamp mot alla former av rasism.
Faraj Abu-Iseifan, projektledare för konferensen, medger att det finns extrema åsikter bland dem Palmecentret samarbetar med men han hävdar att "vi är väldigt tydliga med att vi har en annan värdegrund"(AB 5/6). Märkligt då att jag inte kunde höra en enda kritisk fråga till Ghada Karmi och att en kritisk moderator till samtalet med Tamimi bjöds in först efter att Palmecentret fått kritik.
Mona Sahlin talade för en tid sedan i Stockholms synagoga om vikten av att både verka för en tvåstatslösningoch motverka antisemitismen i Europa. Trots detta inbjuder hennes partivänner gång på gång till möten där det manas till extremism och hat. Och Mona Sahlin är tyst om konferensen precis som hon var tyst när Broderskap häromåret bjöd in judehataren Gilad Atzmon.
Att föra en kritisk debatt om Israels politik är viktigt. Det vi ser nu handlar om något betydligt mer olustigt. Vilken väg väljer socialdemokraterna? Och vad säger alla de socialdemokrater som ogillar flirten med totalitarism och hatläror?

Jonathan Leman
Jonathan Leman´är frilansskribent och lärarstuderande.