Från årsskiftet får polisen montera in hemliga mikrofoner i människors hem. I onsdags när beslutet togs stoltserade ordförande i justitieutskottet Thomas Bodström med att ha fått igenom lagen och kallade sig själv ”Buggström”.
Han talar gärna om MC-gängen: ”Rumsavlyssning, eller buggning, ska bara få användas i de mest speciella situationerna, när det gäller den tyngst kriminella brottsligheten”. Faktum är att det kan räcka för en man att bli anmäld för våldtäkt efter ett möte han själv såg som frivilligt för att polisen skall kunna smyga in dolda mikrofoner hos honom. Sveriges mest lärda jurister i lagrådet kritiserade just detta: att man glidit bort från ursprungssyftet att komma åt samhällshotande organiserad brottslighet.
Kort innan kom förslaget på hur Sverige ska lyda det datalagringsdirektiv som Bodström själv trumfade igenom i EU. Det ska tvinga våra egna tele- och internetoperatörer att i ett års tid lagra exakta uppgifter om när och varifrån vi kopplar upp oss till internet, när och med vem vi utväxlar e-postmeddelanden, exakt var vi befinner oss när vi talar i mobilen eller skickar ett sms, till vem det gick och vilken fysisk telefon vi använde.
Nu försöker förre justitieministern göra blockpolitik av det hela i en skriftlig fråga till sin efterföljare Beatrice Ask. Där framgår klart hur ohederligheten blivit ett redskap.

Påstående: ”Direktivet var en stor svensk framgång. Den socialdemokratiska regeringen hade drivit frågan hårt i EU”.
Fakta: Thomas Bodström personligen drev frågan hårt. De största kritikerna var regeringens stödpartier vänsterpartiet och miljöpartiet.
Påstående: ”Dessvärre har borgerligheten varit starkt emot förslaget ända sedan början. Inget av de borgerliga partierna röstade för direktivet i Europaparlamentet”.
Fakta: Endast de socialdemokratiska EU-parlamentarikerna röstade för. 74 procent sade nej. Hemma ställde sig bara kristdemokraterna bakom Bodström men sade klart nej till den extrema variant han försökte pressa på hela Europa. Folkpartiet blev vilseledda i EU-nämnden. KU konstaterar i sin granskning att Bodström förteg hur lättvindigt den lagrade informationen kan komma att användas.

De borgerliga är inte oskyldiga, dock. Johan Pehrson (fp) har varit en stor övervakningsivrare och Mikael Odenberg (m) ville att en kopia av en stor del av vår kommunikation skulle skickas rakt in i Försvarets Radioanstalts (FRA) superdator. FRA-lagen bordlades men kommer upp i riksdagen nästa år igen.
Generell övervakning av hela folket utan misstanke saknar motstycke i svensk historia. Enligt svensk grundlag skyddas varje medborgare mot ”undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande”. Undantag kan göras, men inte lättvindigt.
Bodström försökte in i det sista få EU att framtvinga lagring av information om nästan allt vi gör på nätet: all fildelning, allt chattande, allt webbsurfande. Han nådde inte ända fram, även om han fick med sig Danmark och två länder till på den hårdaste linjen.
Bodströms egen utredare, Gudrun Antemar, vill nu ge honom mandat att själv införa denna extremistiska storebrorsregim i Sverige om han skulle komma tillbaks i regeringsställning. Antemar – utsedd av Bodström – kräver nämligen att en aktivistisk minister genom ett enkelt regeringssammanträde i fortsättningen ska få utvidga registreringen av alla svenskars beteende på nätet nästan hursomhelst.

Med en dåres envishet fortsätter Bodström vilseleda genom att förtiga alla de lindriga brott för vilka de där uppgifterna kommer att användas. Han hävdar ständigt att han vill komma åt terrorism och den grövsta brottsligheten.
Sanningen är att lagrade data kommer att få användas för att jaga fildelande ungdomar, journalister som röker en joint, eller någon som innehar ett fåtal bilder av nakna ungdomar. Samt alla vänner till dessa. Bodström krattade nämligen manegen för datalagringen genom att få igenom en lag som tillåter övervakning av alla personer som ”en misstänkt” har kontakt med.
Andra Bodström-krav som ligger på bordet just nu:
- Att varje svensk som innehar en bild som ”vädjar till könsdriften” av en person som är under 18 år (inklusive bilder av sig själv) ska dömas till obligatoriskt fängelsestraff.
- Att skapa en styrka poliser som försöker snärja omdömeslösa svenska män genom att utge sig för att vara sexvilliga chattande fjortonåriga flickor.
- Att underlätta för globala mediebolag att inkassera skadestånd från fildelande svenska ungdomar genom att servera lagrade trafikuppgifter.
Det Bodströmsamhälle jag varnade för i min rapport förra året tar form: när alla dessa lagar hakar i varandra har vi snart en situation där staten kan genomlysa och ha hållhakar på en stor del av folket. Detta är ett hot mot en vital demokrati. Datalagringdirektivets bakgrund visar att svenska riksdagen egentligen inte vill ha det. Det måste nu ledamöterna visa i praktiken, oavsett hur eventuella partipiskor viner. Säg nej! Och bråka!

Oscar Swartz
Internetveteran, bloggare och skribent, samt författare till rapporten ”Marschen mot Bodströmsamhället” (Timbro 2006).