Under sommarlovet övningskör många svenska ungdomar för första gången.
Men Sveriges Trafikskolors Riksförbund är på väg att göra det omöjligt för föräldrar att lära sina barn att köra bil, skriver Martin Ängeby.
"För dem är varje dotter som övningskör till lant-handeln en förlorad konsument, varje tjuvstopp i backen upp till stugan en förlorad intäkt."
Semestertid är familjetid. Föräldrar och barn kan umgås som i det förindustriella samhället där erfarenheter och kunskaper överförs mellan generationer samtidigt som familjebanden och samhörigheten stärks. Barn och ungdomar lär sig fiska, klippa gräs, måla trädgårdsmöbler, hugga ved, koka saft. Och köra bil.
I vårt folktomma land, som är rikligt marmorerat av skogsvägar, har föräldrageneration efter föräldrageneration med milt sinne och fast hand invigt de yngre i hur man kör bil. Man tuffar runt i maklig takt på ensliga vägar och lär sig det basala hantverket i att framföra ett fyrhjuligt motorfordon.
Det finns en dock ganska osynlig, men ovanligt girig, lobby som vill sätta stopp för denna tradition - Sveriges Trafikskolors Riksförbund (STR). Fyra av fem trafikskolor i landet är medlemmar i denna organisation, som lobbar hårt och hänsynslöst mot departement och statliga verk för att få nya intäktsmöjligheter och stoppa privatisterna. För STR är varje dotter som övningskör till lanthandeln en förlorad konsument, varje tjuvstopp i backen upp till stugan en förlorad intäkt.
Under täckmanteln trafiksäkerhet försöker man steg för steg att göra det i praktiken omöjligt för föräldrar att lära sina barn att köra bil. För ett par år sedan försökte man förmå politikerna att införa lag på dubbelkommando i alla övningsbilar. Inte för att övningskörare ligger bakom många olyckor, utan för att organisationens medlemmar själva kontrollerar nästan alla sådana fordon i Sverige.
Försöket misslyckades, men STR har ändå fått igenom en lag som låter trafikskolorna mjölka dem som övningskör privat på pengar. Sedan ett par år tillbaka måste nämligen en förälder som vill övningsköra med sitt barn tillsammans med det genomgå en introduktionskurs. Föräldrar med flera barn tvingas betala för samma utbildning flera gånger om.
För trafikskolorna är lagkravet en jackpot. Kursen kostar omkring 800 kronor och eftersom ungefär 120 000 körkort utfärdades förra året och de flesta har kört privat ger det extra intäkter till trafikskolorna på upp-emot 100 miljoner kronor per år.
Sedan i våras finns det dess-utom ytterligare en ny obligatorisk kurs inom körkortsutbildningen som omfattar bland annat droger, trötthet och riskfyllda beteenden. Med ett kurspris på runt 500 kronor ger det trafikskolorna 60 miljoner kronor till. Under den så kallade utbildningen nöjer man sig inte med att lära ut vad lagarna säger, man propagerar helt öppet för lagstiftning på fler områden. Körkortseleverna tvingas lyssna på STR:s åsikt om att förare bör förbjudas tala i mobiltelefon, att nattarbete är förkastligt och de måste dess-utom ta ställning till vad de tycker om droglegalisering i Nederländerna. Den typen av debatt bör föras i medierna och politiken, den ska definitivt inte presenteras som fakta på en obligatorisk kurs.
Visst finns det skäl att diskutera säkerhet, men STR-kartellens försåtliga lobbying är helt orimlig. Att lära sina barn att köra bil är något som föräldrarna genom åren skött på ett utmärkt sätt på egen hand. Trafikskolor har varit ett stöd, inte ett tvång. Vi behöver inte ha professionella organisationer och långa utbildningar till allting, vi kan och ska lita på människors egen förmåga att överföra erfarenheter och kunskaper mellan varandra.
Körkortet var dessutom en dryg utgift redan innan dessa extra kurser. För varje ny fördyring blir det allt fler som inte har råd. Genom STR:s lobbying utestängs människor i praktiken alltså från stora delar av arbetsmarknaden då många av dagens jobb kräver körkort.
Politikerna måste nu stänga dörren till trafikskolemaffian. Och konsumenterna bör vända sig till körskolor som inte är anslutna till STR.
Martin Ängeby
