Samhället måste göra allt för att inte fall som Bobby och Baby P inträffar igen, anser Staffan Janson, barnläkare och professor. "Där kvinnomisshandel förekommer är risken för allvarlig barnmisshandel femton gånger större än i familjer utan familjevåld". "Instruktionerna för när man ska ingripa måste bli tydligare inom socialtjänsten i Sverige."
Det öde som drabbade stackars Baby P i England väcker lika starka olustkänslor som mordet på Bobby. De brittiska myndigheterna kritiseras nu med rätta för att de inte stoppade dödsmisshandeln i tid.
Men hanteringen av Baby P aktualiserar även problem när det gäller våld mot barn i Sverige.
Få barnamord i Sverige sker i samband med barnmisshandel. Majoriteten av barnamorden inträffar främst i samband med utvidgade självmord, psykoser och relationsstrider mellan föräldrar.
Men det finns all anledning att ha en hög vaksamhet för potentiellt våldsamma män. Där kvinnomisshandel förekommer är risken för allvarlig barnmisshandel femton gånger större än i familjer utan familjevåld. Omvänt gäller att mödrar till misshandlade barn själva är misshandlade i mer än hälften av fallen.
När det gäller Baby P kan man fundera över om mamman, som nu tagit på sig skulden för pojkens död, själv kan ha varit hotad och misshandlad av pojkens styvfar? Även Bobbys död orsakades av en våldsam man i kombination med en svag mamma utan ett kraftfullt skyddande kontaktnät.
För att minska risken för barnamord är det viktigt att understryka kopplingen mellan barn- och kvinnomisshandel bland socialarbetare eller hälso- och sjukvårdspersonal. Den som handlägger barnmisshandel i Sverige måste ta reda på om mamman också är misshandlad. De som tar hand om misshandlade kvinnor måste utreda om även barnen är utsatta för våld.
Det finns några kända fall i Sverige från senare tid, där barn har vanvårdats utan att myndigheterna ingripit. Även om barnen inte skadats svårt eller dött, så kunde det ha slutat mycket illa. Instruktionerna för när man ska ingripa måste bli tydligare inom socialtjänsten i Sverige. De komplicerade fallen måste handläggas av de mest erfarna socialarbetarna. Stödet från ledningen måste vara otvetydigt.
Baby P:s förhållande var känt av de sociala myndigheterna i England sedan drygt ett år innan pojken dog. Han var också omhändertagen under två kortare perioder på grund av skador, som misstänktes vara orsakade av misshandel. Bevisen ansågs dock inte vara tillräckliga och pojken fick återgå till hemmet, trots att både polis och socialarbetare opponerade sig. Det var även känt att pojken blev slagen av sin styvpappa, som utsatt honom för vad som beskrivits som grov tortyr. Med tanke på att socialarbetare besökte familjen ett 60-tal gånger under hans sista månader i livet är det obegripligt att man inte fått till stånd ett definitivt omhändertagande. Baby P uppvisade också en katalog av skador från oktober 2006 fram till sin död, såsom blåmärken på huvud och bröst, benbrott, brännskador och brutna revben.
I augusti 2007 inkom pojken svårt medtagen och läkarna missade att ryggraden var bruten. Pojken sändes tillbaka till hemmet och avled två dagar senare. Enligt tidningsuppgifterna klädde man inte av pojken på sjukhuset då han var "kinkig". Detta är ett absolut fel, som skulle ha lett till en anmälan i Sverige.
Att se barnen avklädda är särskilt viktigt när det gäller vanvårdade barn eller där man misstänker misshandel. Det är en grundregel som måste hamras in i alla nya generationer sjukvårdspersonal. Man skulle kunna tänka sig att Baby P:s första skadetillfälle skulle ha kunnat missbedömmas som olycksfall, men knappast de följande. Benbrott hos småbarn, där det inte finns en klart angiven trolig orsak ska alltid ge misstanke om misshandel och revbensbrott i den åldern kräver mycket kraftigt våld, som en bilkrock utan säkerhetsbälte eller hårda slag rakt mot revbenen från en vuxen person. Det är möjligt att man inte känner till detta vid alla akutmottagningar i Sverige. Men för att detta inte skall missas måste barnen alltid bedömas även av barnläkare och läggas in på barnklinik, där det finns skrivna rutiner för omhändertagande vid misstänkt misshandel och erfarenhet av sådana bedömningar.
Det förefaller därför osannolikt att så grava och upprepade fall av skador från misstänkt misshandel skulle kunna undgå att upptäckas hos oss. Däremot finns det indikationer på att vissa fall av så kallade shaken baby syndrom missas i Sverige.
mord på små barn är inte vanligt vare sig i England eller i Sverige, men i England har man flera stora områden runt städerna med betydande fattigdom och sociala problem. England har inte heller någon lagstiftning som uttryckligen förbjuder föräldrar att slå sina barn. Att slå sina barn betraktas också som en familjeangelägenhet, vilket också gör att grannar och andra utomstående har svårare att agera.
Sverige tillhör gruppen länder med den allra lägsta förekomsten av barnamord i världen och det handlar nu om fem till sju fall om året. Det beror inte enbart på vårt lands höga ekonomiska standard. Andra faktorer tycks viktigare och dit hör sannolikt en väl utvecklad välfärd med förhållandevis gott skyddsnät för svaga och ekonomiskt utsatta grupper i samhället, god preventivrådgivning och möjlighet till abort, väl utbyggd mödra- och barnhälsovård och en icke fördömande inställning till barnafödande utom äktenskapet.
Att förhindra tragedier som Baby P och Bobby handlar inte bara om hur socialarbetare och sjukvårdspersonal agerar. Vi måste också slå vakt om hur jämlikt vårt samhälle är, hur väl vi stöttar föräldrar i kris och vilka lagliga möjligheter vi har att resolut ingripa när det är allvar.
Staffan Janson
Staffan Janson är professor och barnläkare i Karlstad. Han älskar att segla gamla träbåtar.
