Kvaliteten på universitetsutbildningar höjs av att framgångsrika internationella studenter deltar. Därför föreslår regeringen att 50 miljoner kronor satsas på stipendier till utländska studenter, en ökning med mer än 60 procent.
Att ett rikt land som Sverige hjälper fattiga länder genom bistånd är en självklarhet för alliansregeringen. Sedan vi kom i regeringsställning 2006 har vi varje år nått målet att lägga en procent av BNP på bistånd.
En del av det svenska biståndet är humanitärt, exempelvis akuta nödinsatser med mat och medicin för att lindra den pågående svältkatastrofen på Afrikas horn. En annan men lika viktig del handlar om att stödja och bidra till långsiktig utveckling.
Bistånd kan aldrig vara en permanent lösning. Vårt mål är att hjälpa våra samarbetsländer att skapa förutsättningar som gör att de på egen hand kan lyfta sig ur fattigdom. En sådan förutsättning är ekonomisk tillväxt.
En nyckelfaktor för det är kunskap och utbildning. Såväl ny teknologi som handel - båda delarna ofta med grund i utbildning och forskning - är oumbärliga för ekonomisk utveckling. Genom att hjälpa andra länder i deras ekonomiska utveckling kan dagens ensidiga beroenderelationer utvecklas till ömsesidiga handelsrelationer.
Gunilla Carlsson. Foto: Jan DüsingFrån svensk sida kan vi hjälpa till att höja kunskapsnivån i ett land på många sätt. Till exempel kan vi bygga skolor, utbilda lärare och forskare eller delta i utbyten mellan företag eller myndigheter.
Vi kan också öppna upp våra egna universitet och högskolor för duktiga studenter från andra länder. I dag finns det många internationella studenter på avancerade utbildningar i Sverige, till exempel inom folkhälsovetenskap, telekommunikation och företagsekonomi. Att framgångsrika studenter kommer hit främjar kvaliteten på utbildningen och skapar också värdefulla kontakter för Sverige inför framtiden.
Sverige har varit ett föregångsland när det handlar om att etablera utbytesprogram, till exempel Linnaeus-Palme som skapar möjligheter för studenter från utvecklingsländer att komma hit.
Det finns också en grupp studenter som på egen hand kommer till ett svenskt lärosäte, så kallade free-movers. För dessa studenter har själva studierna tidigare varit avgiftsfria, men sedan den 1 juli i år gäller samma sak i Sverige som i många andra länder: utländska studenter ska betala för sin utbildning. Det innebär att free-movers från länder utanför EU/EES och Schweiz ska betala studieavgifter. Vi ska konkurrera om studenter till svenska universitet och högskolor med utbildningar av hög kvalitet, inte med gratis utbildning.
Det finns förstås studenter som inte har resurser att komma hit och betala för både studier och uppehälle. När det beslutades att införa avgifter inrättade regeringen samtidigt två stipendieprogram. Det ena riktar sig till särskilt kvalificerade studenter från hela världen och det andra mot de tolv länder, bland annat Bangladesh och Uganda, som Sverige har ett långsiktigt biståndssamarbete med.
För att ge fler studenter från länder vilka enligt OECD:s biståndskommitté DAC, får räknas som biståndsländer möjlighet att ta del av svensk högskoleutbildning föreslår regeringen en kraftig höjning av biståndsprogrammet i budgetpropositionen - från 30 miljoner kronor per år till 50 miljoner kronor per år från och med 2012. Medlen som tillförs ska inte begränsas till de 12 länderna - studenter från samtliga länder som räknas som biståndsländer ska omfattas av programmet.
När fler studenter får möjlighet att läsa i Sverige gynnar det inte bara de enskilda studenterna. Studenterna blir betydelsefulla tillgångar för sina hemländer när de återvänder med viktiga kunskaper om hur hälsan i landet kan förbättras eller hur landets administration ska byggas upp. Genom fler stipendier bidrar vi till att öka utvecklingsländernas kapacitet att kunna möta ekonomiska, politiska och sociala utmaningar, såväl nationellt som internationellt.
JAN BJÖRKLUND
GUNILLA CARLSSON
Jan Björklund, FP, är utbildningsminister och Gunilla Carlsson, M, biståndsminister.
