Så kan Los Angeles sjunka ner i havet

Publicerad
Uppdaterad
Är de senaste dagarnas jordskalv i Kalifornien en förvarning om The Big One ? Sanningen är att vi inte vet, skriver seismologen REYNIR BÖDVARSSON. I dag förklarar han varför Kalifornien gjorde rätt som utfärdade tsunamivarning samt vad som krävs för att vi i framtiden ska kunna förutsäga stora jordskalv.
"Det skälver ju jämt nu för tiden!" "Blir jordskalven bara fler och fler?" Det är kommentarer vi seismologer ofta får höra av allmänheten. Många undrar vad det är som egentligen håller på att hända i underjorden. Den 13 juni inträffade ett skalv med magnitud 7,8 i Tarapaca i Chile. Den 15 juni ett skalv på 7,2 utanför kusten i norra Kalifornien och sen ytterligare ett skalv i samma område i går med magnitud 6,7. Hänger de ihop? Svaret är både ja och nej. Innan vi går närmare in på dessa specifika skalv ska jag försöka belysa närmare varför det förekommer jordskalv och var på jorden det inträffar stora skalv. Yttersta delen av jorden består av ett antal så kallade kontinentalplattor (sju större och flera mindre) som rör sig sinsemellan där de "flyter" fram på den underliggande, mjukare manteln. I vissa områden, som Kalifornien och norra Turkiet, gnider sig plattorna mot varandra och orsakar stora jordbävningar. Vid oceanryggarna utökas plattornas yta medan den minskas vid oceangravar och bergskedjor, båda processerna ackompanjeras, trots olikheterna, av vulkanutbrott och jordskalv. Det är dock bara i de sistnämnda områdena som de allra största jordbävningarna inträffar.

Men vi vet,

genom smärtsamma erfarenheter, att jordskalv inte behöver vara väldigt stora för att orsaka mycket direkt förödelse. Skalvets närhet till befolkningscentra och standarden på bebyggelsen är i stället direkt avgörande. Så orsakade till exempel skalvet på annandag påsk utanför Sumatra 2005 (M=8,7) endast cirka 1 300 dödsfall på grund av liten befolkningsmängd i närområdet; skalvet i närheten av Kobe i Japan 1995 (M=6,9) orsakade cirka 5 500 dödsfall, vilket skulle blivit många fler om inte byggnadsstandarden varit så god; skalvet i Bam, Iran, 2003 (M=6,6) cirka 26 000 dödsfall eftersom det skedde mitt under staden och byggnaderna inte alls var konstruerade med tanke på jordskalv. De mest förödande jordbävningar vi känner till har inträffat i Kina, 1556 omkom cirka 830 000 och 1976 dog förmodligen cirka 650 000 människor. Skadeverkningarna från större jordbävningar mångfaldigas ofta av de sekundära effekter de har, som att generera jordskred eller flodvågor, så kallade tsunamier. Alla har vi i färskt minne den förödande katastrofen i Sydostasien annandag jul. Det är alltså vid plattgränserna, det vill säga i områdena där plattorna möts, som vi har jordskalvs- och vulkanaktivitet.

Kalifornien ligger på

plattgränsen mellan Nordamerikanska plattan och Stillahavsplattan. Ytterligare en liten tektonisk platta finns utanför kusten av norra Kalifornien, den så kallade Juan de Fucaplattan. De två skalven utanför Kaliforniens kust som nämndes inledningsvis inträffade i sydligaste delen av Juan de Fuca-plattan, norr om den välkända San Andras-förkastningen som är en av jordens längsta sammanhängande gränser mellan två kontinentalplattor. Faktum är att runt Juan de Fucaplattan finns alla de tre typer av plattgränser som ovan nämnts. Området är därför mycket komplext. Jordskalv i och runt denna platta är mycket vanliga och naturliga och skalv över 7 på Richterskalan inträffar ungefär vart tjugonde år. Tsunamivarning utfärdades vid skalvet i onsdags. Detta var väl motiverat. Eftersom alla typer av plattgränser finns i området har skalv med stor vertikalrörelse inte kunnat uteslutas.

När riktigt stora jordskalv

inträffar under havsbotten finns det risk för att tsunamier bildas. Om den vertikala rörelsen i havsbotten är tillräckligt stor överförs en enorm mängd lägesenergi från berggrunden till vattenvolymen. Denna omvandlas sedan till rörelseenergi när vågorna når grunt vatten. Den energi som utlöstes vid till exempel jordbävningen på annandag jul motsvarar Sveriges totala energiförbrukning under nästan tio år. Skalvets rörelsemönster i skalvet utanför Kalifornien den 15 juni visade dock huvudsakligen horisontalrörelse och tsunamivarningen kunde därför snabbt blåsas av. En liten tsunami, cirka 3 centimeter, genererades dock, vilket kunde mätas på känsliga instrument.

Men hur var det

då med de tre skalven som nämndes inledningsvis? Hänger de ihop? Till en viss del hänger de ihop genom kontenentalplattornas långsamma rörelser i förhållande till varandra. Alla skalven är ett resultat av samma process. Förhållandet mellan Chileskalvet och de två skalven utanför norra Kalifornien är enbart av denna karaktär. Men skalven utanför norra Kaliforniens kust har ett direkt samband med varandra. Det senare är faktiskt ett efterskalv till det förra. När ett stort skalv inträffar i ett område följs det alltid av ett antal mindre skalv under ganska lång tid. Hur lång tid och hur stora dessa efterskalv blir har att göra med hur stort huvudskalvet var. Skalvet i Kalifornien i går var ett stort efterskalv till skalvet den 15 juni men faller inom den vanliga storleksfördelningen av efterskalv.

Bör man vara orolig

för att ytterligare och kanske ännu större skalv ska inträffa den närmaste tiden? Återigen, Kalifornien är beläget vid en plattgräns och jordskalv är vanliga. Men skalvaktiviteten som vi har diskuterat här bör inte betraktas som indikation för någon ökad fara för stora skalv i San Francisco-området eller Los Angeles-området den närmaste tiden. Men det bör faktiskt påpekas att vi inte vet. Vetenskapen klarar ännu inte riktigt av att förutse jordskalv. För att lyckas med detta skulle vi behöva kunna förutsäga tre parametrar: Var ett skalv inträffar, hur stort det är och när det inträffar. Vi behärskar ganska väl de två förstnämnda parametrarna, men den sista, alltså när ett stort skalv kommer att inträffa, kan vi inte riktigt klara än. Det är bland annat detta som vi seismologer i Uppsala forskar kring. Vår förhoppning är att vi någon gång i framtiden ska kunna ge prognoser för jordskalv på liknande sätt som meteorologerna gör när de förutspår vädret för en given plats de närmaste dygnen. Reynir Bödvarsson Reynir Bödvarsson är verksam vid Uppsala universitets institution för geo- vetenskaper samt föreståndare för Svenska seismologiska stationsnätet

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag