Det fria skolvalet är utan tvivel en av de viktigaste och mest progressiva reformerna under modern tid. Med möjligheten att välja skola har makten flyttats från byråkrater till medborgare, mångfalden har ökat och fler får möjlighet att göra klassresor. I andra länder studeras nu den genialiska och framgångsrika kombinationen av solidarisk finansiering och individuell valfrihet i Sverige.

Trots det så är det fria skolvalet under attack. De senaste veckorna har allt från politiker till forskare gått till hårt angrepp mot valfrihet och friskolor på ledarsidor och i debattartiklar. I centrum för debatten står olika beräkningar och statistiska mått som visar på större skillnaderna i elevernas resultat på senare tid. Om några har blivit bättre eller om andra har blivit sämre tycks inte spela någon roll. Eftersom alla inte längre stöps i samma form och går ut med samma resultat så har vi misslyckats.

Vi vänder oss mot detta synsätt. I Skolverkets rapport, "Likvärdig utbildning i svensk grundskola?", som utgjorde den tändande gnistan i diskussion framgår Mikaela Valtersson Foto: Anna-Lena Mattsson att förändringarna i ganska liten grad beror på socioekonomiska faktorer eller på ökad migration. I stället framgår att elever som gillar att studera, oavsett föräldrarnas bakgrund, väljer skolor där de får stimulans. Precis tvärtemot vad belackarna låter påskina visar detta alltså tydligt att det fria skolvalet öppnar dörrar som tidigare var stängda för exempelvis ambitiösa flickor med invandrarbakgrund och drivna pojkar från hem utan studietraditioner.

Med det fria skolvalet får den som blir mobbad utan att någon reagerar rätt att gå till en annan skola. I dag kan barn som lär sig bättre genom att själva pröva sig fram välja en sådan pedagogik och ungdomar med speciella intressen har möjlighet att gå en utbildning där de får förverkliga sig själva.

Visst finns det problem i den svenska skolan. Att resultaten har försämrats över tid och i jämförelse med andra är ett väldokumenterat faktum. Men denna negativa utveckling har många orsaker. Exempelvis har skolan alltför länge präglats av otydliga mål och obehöriga lärare. Hårdast har tyvärr ofta de svagaste och mest omotiverade drabbats.

Det är ju dock varken seriöst eller konstruktivt att skylla dessa problem på valfrihet och mångfald.

Tvärtom talar allt för att skolpengssystemet har vitaliserat utbildningen. När olika aktörer - kommunala, privata och ideella - konkurrerar så lär de sig av varandra. Vissa vinner fördelar på att effektivisera sin administration, några blir populära genom att satsa på ny teknik i undervisningen, andra lyckas nå goda resultat eftersom de kan locka bra lärare med goda karriärmöjligheter. I dag finns enorma erfarenheter från små föräldrakooperativ till stora utbildningskoncerner som alla skolor kan dra nytta av.

Självfallet är inte vi nöjda med allt i den svenska skolan. På många håll fungerar det väldigt bra. Men det finns också skolor som behöver mer resurser och bättre stöd för att nå målen.

Vi vill dock ställa frågan till dem som nu går till storms mot valfrihet och mångfald vad alternativet är. Ska vi återgå till ett system där man hänvisas till en viss skola bara för att man bor i ett visst område? Blir det bättre om vi försvårar för entreprenörskap och företagande inom utbildningen genom att förbjuda vinst och försvåra nyetablering? Är det rimligt att fasa ut specialinriktningar och pedagogisk mångfald till förmån för likriktning och enfald?

Det är omöjligt att återgå till 1900-talets förutsättningar för att möta 2000-talets behov. För att skapa en långsiktigt hållbar skola måste vi bejaka valmöjligheter, entreprenörskap, mångfald och medborgarmakt.

ANNIE LÖÖF
MIKAELA VALTERSSON
Annie Lööf är partiledare för Centerpartiet
Mikaela Valtersson är vice VD för Kunskapsskolan och Miljöpartiets tidigare ekonomisk-politiska talesperson