Min brittiska namne på mikrobloggen Twitter - gästprofessorn, kolumnisten i Financial Times och director of strategy at Edelman - Stefan Stern läser om de senaste tio månadernas S-kollaps i Sverige och sänder mig i går oroligt en fråga på 140 tecken: "@SternStefan Is Sweden losing faith in the Swedish model? Some of us still believe in it!"
Lika fascinerad som andra utländska betraktare över "humlan som kan flyga", den välskötta ekonomiska och politiska modell som lyckats förena jämlikhet med utveckling, vill han inte gärna tolka det som sker med turbulensen inom Socialdemokraterna som slutet för "the Swedish model". Jag lugnar honom med ett rakt och tydligt nej! Väljarna har inte övergivit tilltron till "the swedish model". Men jag tillägger som förklaring till varför just skaparen av denna modell har stora opinionsproblem:
"@stefanstern No! The Soc-Dems must start believing in what the model created: freedom yearning and independent citizens of a decent society."

Någonstans där måste sökandet på Socialdemokraternas mödosamma resa tillbaka till respekt och relevans börja. Partiet måste lära sig att älska sin egen skapelse: Ett anständigt samhälle som utrustat det svenska folket med en urstark tilltro till rättvisa - men också till egen kapacitet att göra egna fria val, sträva framåt och utveckla sig själva oavsett vad ryggsäcken hemifrån packades för.
I takt med att sjukvård och utbildningsmöjligheter byggdes ut så skapade den svenska modellen inte bara ett gott liv för de många, utan också förutsättningarna för världens mest individualistiska medborgare. Nu efter turbulensen står Socialdemokraterna inför att igen våga lita till sin egen framgångssaga: Det var ju allt detta som moderniseringen av Sverige syftade till! Att möjliggöra social rörlighet, minska auktoritetsberoendet och frigöra självständigt tänkande individer att tro sig om att vara kapabla.

För väldigt många av det hårt arbetande strävsamma svenska folket funkar livet i huvudsak bra - men de har som alla egna drömmar. Kanske om en bättre utbildning, ett bättre boende eller en mer framgångsrik karriär? Hos alla dem får Socialdemokraterna inte uppfattas som en broms på samhällsutvecklingen. Eget val är för dem en självklarhet, till exempel i skola och omsorg. Goda förutsättningar för privat företagande och för full sysselsättning, är grunden för ett framgångsrikt Sverige.
Alla försök - såväl i retorik som i praktisk politik - att radikalisera budskapet, söka sig tillbaka till de ideologiska rötterna, och starta ett återtåg bort från pragmatismen, kommer inte på något sätt att förflytta mittfältet i svensk politik. Den inriktningen kommer bara att förflytta väljarna längre bort från socialdemokratin.
Till Moderaterna, som då ensamma får stå för det ekonomiskt rationella och regeringsdugliget. Till Miljöpartiet, som då ensamma får attrahera den urbana lättrörliga medelklassen. Till Vänsterpartiet, som alltid kommer att ha ännu enklare lösningar att erbjuda och ropa på ännu tydligare återregleringar.

På sätt och vis står partiet och fack- föreningsrörelsen inför samma utmaning: Om 90 procent av medlemmarna trivs på jobbet, kan inte facket enbart företräda de 10 procent som är missnöjda och protesterar. Då gör man sig irrelevant. På samma sätt måste det socialdemokratiska partiet bygga brett stöd långt in i medelklassen för att kunna lyfta även de sämst ställda. Två grenar på samma träd som tillsammans byggt ett anständigt samhälle med respekt långt utanför Sveriges gränser. Opinionskrisen är inte given. Breda löntagargrupper kan åter uppskatta partiet, givet att partiet fullt ur uppskattar väljarna.
Socialdemokratin måste en gång för alla lära sig att älska sin egen skapelse. I samma ögonblick finns alla möjligheter att ett 100 framgångsrika år läggas till de tidigare 100 . Men utan den insikten blir det svårare att vinna val.

STEFAN STERN

Stefan Stern har bland annat varit planeringschef i statsministerns kansli under Göran Persson. Under Mona Sahlins  partiledarskap var han bland annat stabschef och bidrädande partisekreterare.