Är rosékollot förbi? Rosévin blev över en natt en trend – framför allt under Almedalsveckan. Men nu kan det vara över, menar Edward Blom. Foto: Axel Öberg
Är rosékollot förbi? Rosévin blev över en natt en trend – framför allt under Almedalsveckan. Men nu kan det vara över, menar Edward Blom.  Foto: Axel Öberg

Rosornas stads mest urvattnade tradition

Publicerad

Nu är det dags igen, gotlänningarna är ett prövat släkte. Vecka 29 varje år under den så kallade Stockholmsveckan fylls staden av Stureplansstekare vars förnuft råder dem att hellre duscha varandra i champagnen än dricka den. Vecka 32 osar det i stället hembryggt mjöd, svett och tjära när landets alla lajvare och medeltidsfantaster kryper upp ur sina källare och drar fram genom Visbys gränder.

Men värst av allt är ändå det som årligen inleder den gotländska festkalendern: Roséveckan. Då töms fastlandet på politiker, journalister, lobbyister, tanke- smeder, informatörer och annat löst folk som inte längre bär slips, för att i konferenscentrum, bakgårdar, gränder, tält och ruiner hinka oändliga mängder billigt rosévin.

Sverige präglas av en enhetskultur där något antingen är inne eller ute. Vad det gäller alkoholhaltiga drycker förstärks detta av ett Systembolag som alltid sett sig som majoritetens tjänare och varit helt ointresserad för de återstående 15 procentens behov. Till det rosa vinet förhåller vi oss närmast binärt. När jag gick i nian i mitten av 1980-talet hinkade svensken ännu Mateus och Perlerose med ofantlig entusiasm, men snart var rosévin det fånigaste som fanns i Sverige. Ingen drack det. Och jag minns en förtvivlad fransman i Uppsala i slutet av 1990-talet som undrade varför svenskarna hatade rosé och vägrade ta in några intressanta sorter.

Sedan slog det i stället om helt. Först var "the early adopters": Plötsligt hade mina homosexuella vänner slutat dricka öl, vitt vin eller drinkar sommartid, det enda som gällde var rosévin.

Snart sneglade Svensson in sina bordsgrannar på Mälarpaviljongen och vågade till slut prova ett glas och det var ju lättdrucket, smakade saft, och ändå så coolt. Snart var det rosé överallt. Och eftersom det både var hippt, somrigt och alternativt, vad passade bättre att servera på Almedalsveckan?

Långt, långt borta var den första Almedalsveckan när Olof Palme talade från ett lastbilsflak sommaren 1968. 1960-talets rödvinsvänster var nu lika ute som den gamla punschhögern. Men som en modern, politiskt korrekt rosévinselit kunde alla identifiera sig. Mest känt är reklambyrån Primes dagliga rosémingel, det har hållit på i sju år och av Expressen rankats som Almedalsveckans egentliga maktcentrum.

Men "the early adopters" har sedan länge redan vänt rosén ryggen, nu när det går att få på uteserveringar i Åmål, Vetlanda och Flen. När jag årets första sommardag tog in två glas tillsammans med en god vän, som i början av 2000-talet levde på rosévin, ryckte det till i ögonen på honom. Nervöst vände han sig utforskande till vänster och höger, och först när han sett att ingen han kände befann sig på platsen vågade han ta emot glaset. Rosévin är helt enkelt åter rysligt ute, bland de som är inne.

De som inte märkte dödsryckningarna, när krogarna började saluföra ljusare rosévin som skulle vara "finare" än den vanliga, vulgära saftrosén eller när Systemet förra sommaren försökte lansera "orangevin" måste vara totalt tondöva för trender. (Vilket förvisso hedrar personen i fråga.)

Så nu kommer frågan: Hur går det med Almedalen? Är Rosékollot för evigt förbi? Risken är väl att plötsligt dricker ingen längre rosé och att alla i stället hoppar på samma nya trend. Ska vi gissa att det blir överhumlad, amerikansk IPA i stället? Om jag fick bestämma skulle vi i stället lämna enhetskulturen bakom oss och låta allt gott finnas på en gång. Det finns tillfällen när just ett glas rosévin passar, och varför inte låta något rosémingel få fortsätta att vårdas i Almedalen som en nostalgisk påminnelse om 00-talet. Men komplettera det med riesling-mingel, sangria-mingel, weissbier-mingel, cider-mingel och crémant-mingel! Mina antagonister i IOGT kanske till och med kan ha ett alkoholfritt mingel.

Och i den mångfalden skulle till och med de medtagna resterna av rödvinsvänstern och punschhögern kunna bjuda in varandra och för en gångs skull prova varandras drycker. För om Almedalen är till någon nytta, så är det väl just det att det skapar ett forum för människor av god vilja att upptäcka att folk kan vara rätt hyggliga i det andra lägret också och att man kan enas i vissa frågor och göra något tillsammans. Eller är det roséskära drömmar?

 

Edward Blom

är gastronom, kulturhistoriker och TV-personlighet.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag