Om mig skriver artikelförfattaren: "I några uppmärksammade nyhetsartiklar i fjol hävdade han att irakiska ambassader i Stockholm och Paris försett efterlysta terrorister med falska pass... för att kurder från Iran, Syrien och Turkiet ska kunna hävda att de är från Irak och resa till den strategiskt viktiga staden Kirkuk och försöka ta kontroll över den, som är en av världens mest oljerika. Hans enda källa var den gången Turan Cömez, en ultranationalistisk politiker som han helt oemotsagt citerade i sina artiklar."

Artiklar om passen publicerades först av norska journalister efter tillslag av norsk polis. Mina källor blev sedan bland annat den svenska polisen, det svenska Migrationsverket och förundersökningarna om passen. Artiklarna i Metro som jag skrev ogiltigförklarade irakiska pass som var enkla att förfalska i så gott som hela världen. Som journalist borde min kritiker förstå vikten av att ha flera av varandra oberoende källor.
Han skriver också: "Men glöm inte heller att Kurdistan är enda platsen där assyrier/syrianer har egna skolor, egna partier, egna tv-kanaler, egna mandat i parlamentet och egna ministrar." Han ber mig alltså att hålla käften och vara tacksam för det. Varför skulle han annars föra in något sådant i en artikel som handlar om hot mot yttrandefriheten, hot mot demokratin?

Syftet med min artikel var att uppmärksamma våldet mot kurdiska, och andra, journalister. Precis som artikelförfattaren skriver anser också jag "att Barzani och hans regering inte agerar tillräckligt kraftfullt för att ställa gärningsmännen inför rätta". Men det är ändå hoppingivande att Barzani stoppade en lag som var tänkt att begränsa pressfriheten.