Religionsfrihet minskar våldet

Publicerad
Uppdaterad
Intolerans mot religion föder inte en bättre värd. Tvärtom. Avsaknad av religionsfrihet göder extremismen.
När förbundet Humanisterna kräver att alla lagar om religionsfrihet ska avskaffas visar de en intolerans som inte tillämpas i vårt land ens när det gäller uppenbart destruktiva övertygelser som rasism, extremnationalism och fascism.
Det skriver i dag ANA MARIA NARTI, journalist och tidigare politiker, som själv gått från marxist och ateist till övertygad ortodox kristen.
Ibland kan man häpna inför människornas oförmåga att lyssna till historiens uppenbara läxor. Under knappt 80 år var religionen förbjuden i Sovjetunionen: förbudets intensitet varierade, Stalin tog hjälp av religionen under kriget, men förföljelserna av troende fortsatte med olika styrka så länge den kommunistiska ordningen existerade och hela utbildningssystemet bekämpade all tro. Så snabbt som diktaturen föll började kyrkor och moskéer växa upp ur marken. Tvångsateismen hade inte alls förintat tron. Enorma ansträngningar att få bort tron från vardagen och från alla offentliga arenor hade inte fostrat fram ”den nya människan” som i materialistisk iver skulle vända ryggen till andlighet. Och decennierna av marxistisk materialistisk indoktrinering hade inte skyddat det röda imperiets territorium från religiös fanatism: den frodas både inom den traditionella ortodoxa kyrkan och i olika muslimska grupper.

Samma fenomen kunde iakttas i hela den raserade kommunistiska världen. En stor del av den fruktansvärda jugoslaviska tragedin växte ut ur den ateistiska intoleransen. Så snabbt folk fick fritt gå till kyrkan och moskén dök också aggressiviteten inför ”de andra” upp. Människorna hade inte haft möjlighet att lära sig leva fredligt tillsammans med många olika samfund och nära inpå många olika sätt att tro. Hatpropagandan mot religionen fick en giftig frukt: hatet mot de andra religionerna.
När man betraktar detta historiska förlopp kan man bara bli förvånad över humanisternas angrepp på lagarna om religionsfriheten. Ser de inte explosionen av religiös fanatism som ägde och äger rum på vår kontinent? Avsaknaden av verklig religionsfrihet gav upphov till våld och massmord. Kommunismens sekularisering ledde inte till religionernas försvinnande i privatsfären. Tvärtom – en storm av konflikter exploderade efter decennier av tvångsmässig ateism.

Just därför behöver vi lagtexter om religionsfrihet både i den nationella och i den internationella lagstiftningen: för att i praktiken göra det möjligt för alla religioner att fredligt leva bredvid varandra och för att garantera att en riktigt levande demokrati inte bestämmer över människans andlighet. Dessa lagar ger utryck – precis så som många andra lagar – till en pedagogisk strävan: de har kommit till för att få i gång toleransens uppfostran och de behöver mycket tid och många aktiviteter för att ständigt bekämpa intoleransens vansinne. Detta betyder inte alls att lagtexterna ska formuleras med aritmetisk effektivitet, så som humanisterna vill. Vi vet alla att t ex lagen mot aga – tyvärr – inte kan stoppa all barnmisshandel. Ändå betraktar vi lagen som nödvändig, eftersom den ständigt uppfostrar föräldrarna i en anda av icke-våld.

En gång till: Varför har vi lagar om religionsfrihet, varför har vi religiösa skolor och varför får religionen plats i det offentliga livet, t ex vid riksdagens högtidliga öppnande? Inte i första hand därför att internationella konventioner kräver det, utan därför att religion utgör en oerhört viktig del i många människors identitet. Det finns folk som definierar sig själva genom tron – vissa grupper av judar, armenier, tibetaner. Vi visar respekt för alla medmänniskor om lagarna, skolan och det offentliga livet skyddar alla individers och alla gruppers identitet. Och lagarna behövs därför att våldet riktat mot tron fortfarande är närvarande mitt bland oss. Har humanisterna inte fått höra om brända moskéer här i Sverige eller om bomber som för en tid sedan exploderade framför judiska skolor i Frankrike? Lagarna erbjuder skydd just för fri offentlig utövning av tron.

Den religiösa fanatismen är en av vår tids största antidemokratiska hot. Om vi tar bort lagarna om religionsfrihet, om vi slutar subventionera offentligt religiösa friskolor, kan fanatismen samla barn och unga i källare för att därifrån sprida riktigt mörka läror. Sverige förbjuder inte fascistiska organisationer, trots att Sverige har ratificerat en FN-konvention som talar om förbud. Det svenska argumentet är att förbudet förstärker organisationerna genom att tvinga dem under jorden och hjälpa dem att spela offerrollen. När humanisterna kräver att alla lagar om religionsfrihet ska avskaffas visar de en intolerans som inte tillämpas i vårt land ens när det gäller uppenbart destruktiva övertygelser – rasism, extremnationalism, fascism.
Tvångsateismen är inte botemedel mot religiös fanatism. En variant av extremism – av vilken sort den må vara – bekämpas inte via motsatt extremism.
Under tio år av min ungdom var jag övertygad marxist och revolutionär. Då trodde jag också att jag var ateist. När pansarvagnarna gick in i Prag förstod jag att jag hade låtit mig luras av kommunismens hatläror. Snabbt efteråt upptäckte jag att tron fortfarande levde djupt i mitt inre. Då återfann jag kärleken och lusten att leva. Och nu, många årtionden efter det, är jag tacksam för att få vistas i en värld vars lagar skyddar kärleken.

ANA MARIA NARTI
Ana Maria Narti är tidigare riksdagsledamot för folkpartiet och journalist.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag