Det är kallt nu i hela Sverige. Kylan ser också ut att hålla i sig. Men trots talet om "rekordkyla" är kölden knappast särskilt extrem. Minnet är bedrägligt kort. De senaste 20 åren har vi upplevt exceptionellt varma vintrar och vant oss vid att det är det normala. Det tycks som om många glömt att vintrarna förr ofta var så här kalla. Vi behöver inte gå längre tillbaka än till de stränga vintrarna 1985- 87 för att erfara ännu kallare vinterväder. Betydligt kallare än nu var det också under "krigsvintrarna" 1940- 42. Vintrar med sträng kyla är något som är helt naturligt - även i södra Sverige.
Uppståndelsen över kölden hör nog mycket ihop med att många i dag inte kan hantera den på rätt sätt. Det är inte trendigt att gå påpälsad. Väderleken anpassar sig dock inte efter modet. Högklackat, barhuvat och kort-kort är inte lämpligt i typiskt svenskt vinterväder. Framförallt många storstadsbor förmår inte hantera kylan. Och om
Foto: Stefan Söderströmvärmepannan i huset går sönder när det är 20 grader kallt blir det lätt panik. Det har dock gått att genomleva den svenska vintern före centralvärmens tid.
För bara ett par generationer sedan var det inte sällsynt att uppleva minusgrader inomhus. När folk vaknade på morgonen efter en kall vinternatt var det inte ovanligt att innehållet i pottan under sängen hade frusit.
I det gamla bondesamhället kunde man klara vinterkyla. Det var inte en kall vinter som var katastrofal, utan en kall och regnig sommar. Medan en sådan sommar i dag gör semesterfirare besvikna kunde svält bli följden för ett par hundra år sedan eftersom marginalerna för felslagna skördar var farligt små. Sommarvädret kunde bokstavligen utgöra skillnaden mellan liv och död på den tiden. Om vintern växer det ju inget och om det var 0 eller minus 15 grader spelade mindre roll. En alltför sen vår var däremot ofta besvärlig eftersom vinterfodret för djuren då kunde ta slut innan nytt bete kom upp.
Förr i tiden skulle sådana milda vintrar som vi haft många av de senaste 20 åren faktiskt ha orsakat större problem än den kyla vi upplever för tillfället. Då vägnätet var dåligt utvecklat var transporter med släde om vintern ett viktigt kommunikationsmedel. I Bergslagen var varma vintrar med barmark särskilt katastrofala för ekonomin eftersom transporter av träkol, järnmalm och tackjärn huvudsakligen skedde via släde om vintern.
Vädret har alltid varierat från år till år. Klimatet, det vill säga det genomsnittliga vädret under en längre tid, har likaså alltid skiftat. Under vikingatiden och den tidiga medeltiden var klimatet varmt och påminde om det som vi upplevt under de senaste årtiondena. Sedan, under 1300-talet, inleddes en period med ett betydligt kallare klimat. Den har blivit känd som Lilla istiden och höll i sig ända till slutet av 1800-talet. Men även under Lilla istiden växlade vädret mycket mellan år och årtionden. Den köld som vi nu upplever ter sig lindrig om vi till exempel jämför med vintrarna under 1570- eller 1780-talen.
De som påstår att årets svenska vinter är rekordkall kan inte sin historia och tycks inte ens minnas hur det kunde vara under 1980-talet. I svallvågorna från debatten om global uppvärmning verkar det som om många uppfattar alla variationer i vädret som något onormalt. Men det finns egentligen inte något som är "normalt" när det gäller väder och klimat. Allt beror på vilken tidsperiod man väljer att ha som referensram. Det är både felaktigt och naivt att tro att vädret inte växlar.
Betydligt märkligare är att många svenskar inte längre tycks klara av att klä sig för att skydda sig mot kylan. Att vistas utomhus utan mössa i femton minusgrader är korkat, även om man befinner sig i en krogkö på Stureplan.
FREDRIK CHARPENTIER LJUNGQVIST
